Mörka moln uppstiga på den politiska
horisonten — så ungefär plägade en
ökänd tidning under några år grufliet
hemskt predika i nästan hvarja öfversigt
af dagens företeelser. Nu är frasen mer
på sia plats än den var under den fred-
liga perioden mellan Juxembourgska frå-
gans slut och den hohenzollernskas oför-
modade begyanelse ?).
Den 30 mar: 1856 undertecknades i
Paris traktaten om en fred mellan Ryss-
land å ena sidan och å den andra Frank-
rike, Storbritannien, Sardinien samt Por-
ten. Österrike och Preussen voro jemväl
kontraherande makter. Den gjorde slut
på det mer än tvååriga krigei mellan
dessa makter. Det var det första oför-
delaktiga fredsslut Ryssland ingått under
en lång tidsföljd. De för den sedan 1815
i Europa styrande makten egentligen
förödmjukande vilkoren voro de i 13:de
och 14:de S3:na innefattade, hvarigenom
kejsaren af Ryssland och sultanen för-
bundo sig att icke upprätta eller bibe-
hålla någon örlogsarsenal på Svarta Haf-
vet samt att i en tilläggstraktat, som :cke
utan de kontraherande makternas bifall skulle
kunna hvarken upphäfvas eller ändras, be-
stämma styrkan och antalet af de lätta
fartyg som vore nödiga för kusttjonsten.
I denna tilläggsakt, afslutad mel!an Ryss-
land och Turkiet, bestämdes att hvardera
makten skule ega att i Svarta Hafvet
hålla högst 6 ångare å 800 tons och 4
lätta ångare å 200 tons.
Mot ingen punkt hade ryska regeringen
gjort ett så starkt motstånd som mot
denna. Den hade förkastat förslaget att
inskränka dess makt öfver sina egna
kuster och sin egen sjö, då detta frarsla-
des ett år tidigare vil konferensea i
Wien; det hade vägrat antaga det då
Österrike hotade att göra gemensam sak
med Frankrike och England; den hade
gifvit vika först sedan Sverigs och Norge
närmat -iz vestmakterna och sjelfva det
dittills så vänliga Preussen utöfvat en lin-
drig pitryckning, hvars afsörande verkan
utaf Österrike uttryckligt erkändes. Ryska
kabinettet tillkännsegaf formligen att det
vek endast för det allicrade- Europa.
Men ingen statsman lärer väl föreställt
sig att Ryssland skulle iåta sig för ai
framtid vara bundet vid så hårda vilkor,
Jika litet som Sverige skulle, om sådant
kunde undvisas, foga sig i att vara för-
bjudet bålla mer än ett visst antal skepp
i Östersjön, eller som Frankrike skulle
gifva sig till tåls om det genom nu på-
gående krig slutligen förlorar någon del
af sitt territorium. kFuropa må anse det
ena eller andra för aldrig så nödvändigt
— den bundne skall ändock icke under-
låta att söka slita sig lös ur bojorna eller
återvinna hvad honom blifvit fråntaget.
Vanliga sättet att slita sönder en så-
dan öfverenskommelse har varit att man
faktiskt brutit den och sedan försvarat sig,
om man derför blifvit af medkontrahen-
terna anfallen. Ryska regeringen har valt
en annan utväg. Den har gifvit Europas
2) I förbigående må anföras den roligheten att
när det mörka molnet verkligen hade uppstigit
och urladdat sig i hertig de Gramonts krigsför-