cut soe——X——XXXXREXXR tt ——XXOXÅXX-——-—?2 2 I sednaste häftet af tidskriften CFramtiden är införd en med den välbekanta signaturen L. J. H. undertecknad uppsats om vilkoren för jernvägsbyggnadernas fortsättande och jernvägarnes framtid i SverigeX. Den är närmast föranledd deraf att en af regeringen, på riksdagens begäran, tillsatt kFomit6 nyligen yttrat sig öfver de ansökningar som från olika landsdelar inkommit om understöd till jernbanors anläggande. Författaren erinrar om ett märkligt förhållande med stambanornas byggnadskostnad. Då regeringen till 1853 års riksdag afgaf sin proposition om Stockholm—Göteborgs-banans anläggande, uppgaf hon, på grund af sakkunniga personers omdöme och uppfördt kostnadsförslag, att banan med nödig rörlig materiel skulle kunna åstadkommas för 300,000 rdr pr mil. Sådant har sedermera visat sig möjligt, i det att flere enskilda banor med samma spårvidd äro här i landet byggda för lägre pris och att Helsingfors—Petersburgs-banan, ehuru med större spårvidd än de svenska banornas, verkstälts för 540,000 rdr pr mil. Men när konung Oskar uppdrog statens jernvägsbyggnaders utförande åt öfverste Ericson, gjorde han till vilkor för sitt åtagande deraf, att kostnaden pr mil skulle anslås till 50 procent mera än hvad regeringen förut beräknat, således till 750,000 rdr pr mil. Och utan att, såvidt i de offentliga handlingarne kunnat upptäckas, hvarken de sakkunniga männen eller någon annan Cvederbörande fingo yttra sig öfver det af öfverste Ericson framställda anspråket, gillades detta af regeringen och framlades för ständerna, någonting desto mera märkligt som öfverste Ericson vid den tiden sjelf icke var sakkunnig i detta fack, enär han, efter hvad på den tiden omtaladas, ännu aldrig ens hade sett någon jernväg med lokomotiv mer än Köping—Hult-banan och aldrig varit delaktig i något jernvägsarbete. Ännu en anmärkningsvärd omständighet är att kostnaden för stambanorna icke ens stannade vid de 850 procent utöfver de en gång beräknade som öfverste Erieson tillagt, utan slutligen ha befunnits uppgå till 850,000 rdr pr mil. Så stor var likväl öfverste Ericsons prestige att allt tal om möjligheten att bygga billigare jernvägar bemöttes som munväder, oaktadt det då af ganska många insågs och erkändes att stambanorna ej kunde bära sig och således åtminstone dessa bort vara angelägna att yrka ett billigare byggande. För statens förlust framhöll man som motvigt att den skulle uppvägas af de indirekta fördelar som jernvägar medföra. Men L. J. H. gillar icke att för indirekta fördelar, tillfallande vissa orter, hela landets skattskyldige invånare skola lida. Han uppställer derför den frågan: Finnes någon giltig orsak, hvarför Sverige skall vara det enda land, der jernvägar för enskilda icke kunna byggas utan uppoffring af hela landets skattskyldiga invånare, då man likväl har exempel från nästan alla andra län der, att sådana kommunikationer anläggas på enskildas bekostnad eller endast med så beskaffad hjelp från det allmännas sida som fullt återbetalas och icke innebär någon uppoffring? Hvadan kommer det sig, att tusentals mil jernvägar komma till stånd i England, i Amerika, äfven i Tyskland, utan all mellankomst af staten, men icke skulle kunna på