— SV) — händer och den nykomne sade, i det han till Rajewski öfverlemnade ett papper: — Läs detta, min general; i sanning en svår uppgift för mig. Rajewski. hade knappt läst några rader förrän en suck af lättnad höjde hans bröst och han sade, i det han vände sig till Kamenski: — Mottag härmed, herr general, det befäl, som czaren gifvit er. Ni, med er erkända skicklighet och förmåga att agera, skall 1vifvelsutan bättre utföra detta svåra återtåg än en åldrig gubbe, hvars svaga skuldror icke uthärda att bära ödets tyngder: Kamrater, fortfor han till de församlade officerarne, er nya befälhafvare står här; måtte ni gifva mig det vitsord, att jag städse sökt uppfylla min pligt, och nu säger jag eder mitt farväl såsom eder befälhafvare. Med dessa ord räckte han handen åt hvar och en, men hos Kulneff stannade han längst, tryckte med största välvilja hans hand och sade: — Er, öfverste, den tappraste bland oss, skall jag snart helsa såsom min like i rang och kosackchefens namn skall öfverstråla mången furstes, farväl. — Lefve Rajewski, ropade Kulneff och svängde mössan öfver sitt hufvud, om jag i detta ögonblick hade björneborgarne här, skulle jag låta dem veta, att mina lansar ännu kunna tränga lika djupt. — Men nu är det den skilad, att edra