— SV) —
händer och den nykomne sade, i det han till
Rajewski öfverlemnade ett papper:
— Läs detta, min general; i sanning en
svår uppgift för mig.
Rajewski. hade knappt läst några rader
förrän en suck af lättnad höjde hans bröst och
han sade, i det han vände sig till Kamenski:
— Mottag härmed, herr general, det befäl,
som czaren gifvit er. Ni, med er erkända
skicklighet och förmåga att agera, skall 1vif-
velsutan bättre utföra detta svåra återtåg än
en åldrig gubbe, hvars svaga skuldror icke
uthärda att bära ödets tyngder: Kamrater,
fortfor han till de församlade officerarne, er
nya befälhafvare står här; måtte ni gifva
mig det vitsord, att jag städse sökt uppfylla
min pligt, och nu säger jag eder mitt farväl
såsom eder befälhafvare.
Med dessa ord räckte han handen åt hvar
och en, men hos Kulneff stannade han längst,
tryckte med största välvilja hans hand och
sade:
— Er, öfverste, den tappraste bland oss,
skall jag snart helsa såsom min like i rang
och kosackchefens namn skall öfverstråla mån-
gen furstes, farväl.
— Lefve Rajewski, ropade Kulneff och
svängde mössan öfver sitt hufvud, om jag i
detta ögonblick hade björneborgarne här, skulle
jag låta dem veta, att mina lansar ännu kunna
tränga lika djupt.
— Men nu är det den skilad, att edra