rk i sitt inre hyser den varmaste önskan att detta måtte blifva det sista. På samma gång göra vi oss icke så stora förhoppningar som man tror om beskaffenheten af den revanche våra vapen kunna utkräfva; vi äro fullt. öfvertygade om att landets lefvande krafter, mobiloch nationalgardena, skola bereda de preussiska armåerna större motgångar än de hittills rönt; men om vi oek måste befara nya olyckor för Frankrike, skulle vi derför ej Visa mera ifver att begagna första tillfälle till att få sluta fred. Tvärtom. Freden, afslutad i dag, skulle lätt kunna blifva ohållbar; och just emedan vi icke vilja ånyo börja ett krig, måste vi ha en fred .som kan ega bestånd. Det är nödvändigt att det fredsslut, som skall undertecknas, leder till en allmän afväpning i Europa i stället för att framkalla ytterligare rustningar. cSe der hvad i vårt land bönderna så väl som arbetarne, handlandena såväl som jordegarne och industri-idkarne, de höga och de låga, männen och qvinnorna, säga sBingemellan. Männen känna sig födda till verlden för ett annat ändamål än att tjena till kanonmat; qgvinnorna kunna ej, sedan de nu offrat. . sina män och bröder åt krigets demon, förmå sig att en kort tid härefter offra äfven sina söner, dessa stackars kära barn, hvilkas blonda hufvuden de tiycka mot sina hjertan, under det de höra kulsprutorna spela. : CMå man icke låta sig bedragas, Kriget har nu ändrat både karakter och ändamål. Hvad vi försvara, det är vårt områdes integritet och vårt nationela oberoende, det är civilisationens och frihetens sak. För att rätt väl förstå detta, är det nog att aktgifva uppå, huruledes de män, som i lagstiftande församlingen voro de ifrigaste motståndarne till bibehällandet af stående armåer och stora utgifter för militärväsendet, huruledes de män, som voterade mot kriget i juli smånad detta år, nu, stående i spetsen för regeringen, äro mindre än andra böjda för att ingå på en bedräglig fred samt ropa med den mest okufliga ihärdighet: Icke en tum af vårt område! I morgon måhända — och om det icke sker i morgon, blir det i öfvermorgon -— skola Europas statsmän pröfva fredsfrågan. Må de då ej lemna ur sigte hvarken hvad som föregått eller den verkliga betydelsen af vårt motstånd. Såsom ytterligare bidrag till kännedomen om tänkesättet i Frankrike för närvarande meddela vi följande proklamation, utfärdad af prefekten i departementet Bouches-duRhöne, hr Delpech, i anledning af Bazaines kapitulation : Medborgare! Då fransmännen ännu voro värdiga detta namn, var ordet kapitulationt okändt i språket. Sedan den förrädiska mannen från Sedan utbredde. sin förpestade anda öfver det franska folket, återljuder detta uttryck, som är så vanligt för kejsardömets fega drabanter, i alla depescher. Metz sätter kronan på hvad som skedde i Sedan ; röfvaren från Mexiko har i nedrighet höjt sig upp till mannen från Elys6e. Hvar äro de uslingar, som ännu våga kalla sig bonapartister? Hvar äro de förräddare, som ännu drömma om en restauration? En ny sera öppnade sig för Frank