— 20 — observationskår, men för öfrigt utbreda Big öfverallt. Ännu en sak talar för vårt återtåg, nemligen det, att om vi stanna här, lemna vi i och. med, detsamma både . Tavastehus och Tammerfors ät sitt öde, ty wi ega icke nog styrka att afhålla fienden från att ockupera dessa städer, hvilka i strategiskt hänseende äro af synnerlig vigt såsom observationsbasis för vår blifvande ställning. Det må derför gå som det vill, den till. Tavastehus stängda vägen måste öppnas med våld. Öfvervägen, mina herrar, moget, hvad jag. här: framställt och värdes hvar och en af eder, såsom en trogen: fäderneslandets son, meddela mig sin tanke ). Generalen tystnade och inväntade under ett utvärtes sken af lugn de svar, som skulle afgöra saken. Men hos hvar och en af befälhafvarne var återtåget den enda tanken; ja, till och med den tåppre Kulneff var en ibland de förste, som röstade derför. Enhälligt beslöts fördenskull reträtten till Tavastehus, och Rajewski stod just i begrepp att upplösa krigsrådet, när dörren för andra andra gången öppnades och en ny krigare inträdde. Alla de närvarande reste sig och från Rajewskis läppar hördes endast dessa få ord: — Kamenski. De båda generalerna tryckte hvarandras —) Se Montgommerys och Suchtelensihistorier öfver detta krig.