FARA 2 05 VSM 95 BREV
vistelse i Köpenhamn, efter återkomsten från
Grönland, erhållit följande intressanta upp-
lysningar om den svenska expeditionens
forskningar.
Nordenskiölds - följeslagare voro botanikern
Sv, Berggren, förut deltagare i resorna till
Spetsbergen, amt zoologån P. Öberg och geo-
logen Th. Nordström. - De ankommo i juli till
Godhavn på Disko och gymnades under hela
vistelsen på Grönland af utmärkt gynsamt vä-
der. Vid kolonien Egedesmimde skildes Öberg
från- de öfriga resande, som begåfvo sig in i
den föga bekanta Auleitsivik-fjorden, till dess
de nådde kanten af den is som betäcker det
inre Grönland. Hittills hafva blott få och obe-
tydliga försökeblifvit gjorda att passera denna
isöken; det sista, hvilket företogs af-engels-
mannen Whymper, misslyckades, så vidt man
känner, fullständigt. Det närvarande står så-
ledes temligen enstaka, och då man betäbker
med huru ringa medel och små förberedelser
det blifvit utfördt, har man orsak att undra
hvarför man från dansk sida ännu icke gjort
mer för ått rikta geografien på ett område,
hvartill knappast finnes något motsvarande i
annat land.
Att börja med hade våra resande ett par
grönländare - till vägvisare såmt en stor
kälke, hvarpå de forslade sina förnödenheter.
Isens yta var i allmänhet jemn, men sluttade
småningom uppåt; de så mycket fruktade rem-
norna påträffades-företrädesvis- blott i början,
men voro stundom så breda, att de helt och
hållet måste kringgås, något som dock i be-
tydlig mån -underlättades deraf att de vanligt-
vig voro--korta- och lågö i en rad, i sned rikt-
ning-parallelt med hvarandra löpande, så att det
var liksom broar mellan dem; men dessa broar
voro dock understundom rätt farliga att beträda
å grund af deras skrofliga kanter, och när man
adesig oeh tittade ned, kunde man icke upptäcka
någon botten, utan nere i djupetslutade dessa
ohyggliga svälg med en mörk afgrund.- För
att underlätta transporten måste de resande
lemnå kälken på vägen såsom ett slags maga-
sin. för något af förråden. Längre fram ne-
kad grönländarne att gå vidare, och de resande
måste då ytterligare inskränka sig och nöjas
med en slags säck att sofva i om natten, lika-
som de jemväl måste lemna sina tält och fo-
togån-kök och nöja sig med kall mat och dryck.
Isenis yta var svagt vågformad och i-vågdalarne
funnos alltid småsjöar och ett Tikligt aflopp af
elfvar sömsbrusade hän, understundom i kri-
stallklara fårör, till dess de mötte remnor el-
ler tördjupningar, i hvilka de störtade och för-
svunno. Dessa bullrande fall voro ibland yt-
ters praktfulla och fantastiska, i-det- att vatt-
net understundom studsade tillbaka och slun-
gades upp i luften, än på ett ställe till och
mödFi smått liknande ed Geiser. De resande
uppfådde ett afstånd af i det närmaste åtta
danska - mil.- från--strandbrädden och befuino
sig-då på -en-höjd af nära 2,000 fot, men sågo
ej något teckei till bart land eller fjäll skjuta
upp i det obekanta inre -af landet. Icke dess
mindre var isens yta likasom betäckt med fin
lera, men hvad som isynnerhet föreföll an-
märkningsvärdt, - likaledes som: öfversållad
med sett slags stoft, hvilket med tillhjelp af
en god lup visade sig vara en algartad växt:
Att det dessutom också måtte finnas organiskt
lif i denna öken, derpå tyder den omständighet,
att de större samlingarne af lera hade en omiss-
kännelig lukt af förruttnade ämnen. Det var
isynnerhet dessa främmande kroppar på isytan
som man tillskref den omständigheten att isen
smälte så hastigt om dagen, ty hvarje samling
deraf låg på botten af ett litet vattenhål som
den sjelf hade bildat. - Hvar natt lade sig ny
is på vattenhålen, med hvilka isytan var till
den grad försedd, att de resande, liggande i
gina sofpåsar, blott behöfde stöta ett hål bred-
vid för att få sin mörgondryck. Om dagen
visade qvicksilfvertermometern 20 grader i
solen och det töade utomordentligt. De grön-
ländska vägvisarne läto förstå att det var få-
dant töväder de mest afallt frältade öch på-
stodo—att allesamman lätt kunde råka att
försvinna i isen; utan tvifvel voro de dock
beherrskade af sin fruktan för de öfvernatur-
liga djur som folktron förlägger till dessa trak-
ter och isynnerhet till isens afgrunder.
Det ingick icke i de resandes plan attkomma
längre i denna riktning, men som vi se, hafva
de öppnat vägen för undersökningen af trak-
ter som hittills och endast på afstånd sedda
hafva tett sig såsom en enformig skinande hvit
yta at isoch snö, men gom nu vid närmare
påseende visa sig också hatva sina aflopp och
lemna rum för ett lif och en högst egendom-
lig natur, i hvilken redan dessa föregående
undersökningar lofva att gifva en inblick. Det
lider knappast något tvifvel, att en resa tvärs
öfver Grönland till: ostkusten skulle låta sig
verkställas och blifva en, i förhållamdö till
omkostnadernå,; som kanske kunde inskränkas
till ett par tusen rdr, särdeles lönande geo-
grafisk uppgift:
Från det intro af fjorden begåfvo sig do re-
sande till fots öfver en landtunga till Disko-
bugten, der de åter sammanträffade med Öberg
och :derpå begåfvo sig till den berömda Ja-
kobshavns-Isfjord.. De besökte der den trakt,
hvarifrån de stora simmande isbergen skjutas
ut i hafvet, och kommo till några urgamla
grönländska hustomter, i hvilkas eldstäder de
gjorde antiqvariska fynd. Redan förut har