Pekka och ryckte upp en annan pistol, nu
vill jag se, om han undgår mig!
Antti såg sin fiende och ville smyga sig
undan, men kulan borrade sig in i hästens
länd och med en smärtsam gnäggning föll det
ädla djuret.
— Min kula närmar sig alltmer ditt hjerta,
ropade Pekka, då han såg Antti störta till
marken tillika med hästen ; bered dig på att
den nästa gång sitter i ditt bröst!
Kosackerna närmade sig med dragna sablar
och en och annan kula började hvina kring
flyktingarnes öron, men ännu gjorde icke yng-
lingarne min af att retirera.
— Fly, Erik; rädda oss sedan, bad Alf-
hild med ångestfull stämma. Intet ondt skall
hända oss, ty Kulneff har ju lofvat mig sitt
beskydd.
Anna och fru Katarina förenade sina böner
med hennes, och slutligen lyckades det dem
att öfvertala de unga männen, att icke vidare
blottställa sig, och fru Katarina sade:
— Om I nu blefven tillfångatagna, hvem
skulle då föra budskapet om denna sista olycka
till min make, om hvem skåll sedan våga så
mycket för vår räddning!
Dessa ord verkade mer än alla böner, och
sedan de tagit ett smärtsamt farväl, skyndade
de in i skogen, och kommo, utan att hindras,
till båten. Ett glädjerop från kosackerna öf-
vertygade dem snart, att fruntimren voro i
deras händer och det dröjde icke många minuter