a a
Cgrignan eller i vestlig riktning mot Mezieres; ty
på båda hållen skulle armen hafva funnit sig ut-
satt för en korseld och haft att kämpa mot en öf-
verlägsen styrka. so
Men för att undslippa en kringränning och verk-
ställa en säker reträtt, var det nödvändigt att med
en större styrka besätta höjderna vid Illy och Gi-
vonne, att ötverlemna staden Sedan åt sina egna
resurser och att vända om samt retirera på de vä-
gar, som föra in i Belgien.
Genom att besätta de nyssnämnda höjderna ed
ett talrikt artilleri, kunde man hoppas att det
skulle lyckas hålla fienden i schack och verk-
samt betäcka reträtten. Olyckligtvis föreslogo lik-
väl de båda generaler, hvilka i befälet öfver armen
efterträdde Mac Mahon, sedan han blifvit sårad,
hvardera en olika plan; och till följe häraf blef
höjden vid Illy, hvilken var den vigtigaste positio-
nen, endast svagt besatt.
Före kl. 5 på morgonen den 1 september bör-
jade anfallet i öster vid Bazeilles i riktning mot
Moncelle och Givonne samt i vester på höjderna
vid Floing.
Kl. 5 begaf sig marskalk Mac Mahon till de
framskjutna posterna nära Bazeilles och underrät-
tade derom kejsaren, hvilken besteg sin häst och
skyndade till slagfältet. På vägen dit mötte han
marskalken, som, sårad af en granatskärfva, bars
tillbaka till Sedan. Denna olyckliga tilldragelse
vid början af drabbningen var ett elakt förebud;
armån hyste ett oinskränt förtroende till hertigens
af Magenta tapperhet och skicklighet. -Han hade
öfverlemnat sitt befäl till general Ducrot, som var
fullkomligt underrättad om hans planer. General
Wimpffen, som var äldre general, företedde emel-
lertid en skrifvelse från krigsministern, hvarige-
nom han bemyndigades att öfvertaga högsta beftä-
let, hvilket äfven ät honom öfverlemnades. Denna
personalförändring förorsakade svåra följder, ty
det är farligt att under pågående batalj förändra
förut vidtagna anordningar. I nära två timmar
underhöllo trupperna kraftfullt den ojemna stri-
den. Men då verkställde kronprinsens af Preussen
vesterifrån anryckande arm på höjden vid Illy
sin förening med kronprinsens af Sachsen trupper,
hvilka uppmarscherade från öster; och härmed
var den franska armåen fullkomligt kringränd.
Från denna stund kunde batijen anses förlorad
och vår armå krigsfången; ty, afskuren från Me-
zieres, hvarifrån den hemtade sina förnödenheter,
kunde den endast retirera bakom Sedans fästnings-
verk, hvarest den måste blifva en skott-tafla för
500 derutomkring placerade kanoner. Dessutom
kunde hvarken de särskilda kårchefernas och de
öfriga officerarnes ansträngningar, vårt artilleris
hjeltemod, eller vårt kavalleris briljanta chocker
afböja nederlaget och reträtten till Sedan. Kejsa-
ren befann sig sedan tidigt på morgonen framför
Ryn Balan, hvarest, såsom förut omnämnts, tolfte
kåren under general Lebrun underhöll en häftig
strid med fienden och väl försvarade sin ställning.
Derifrån begaf han sig upp på kullarne vid Mon-
celle, hvarifrån han hade en öfverblick af nästan
hela slagfältet. Derefter red han längs dalbotten
vid Givonne och mötte på vägen ett stort antal
sårade, hvaribland den tappre, på en bår utsträckte
öfversten för 5:te linieregementet, När den sårade
öfversten varseblef hvem som passerade, reste han
sig och utropade flera gånger: Vivel Empereur!
— ett rörande bevis på den tillgifvenhet armen
hyste för sin suverän. När kejsaren åter red upp-
för höjderna, sammanträffade han ett ögonblick
med general Wimpffen. På alla de punkter kej-
saren passerade var jorden upplöjd af en mängd
granater, hvilka korsade hvarandra i alla riktnin-
gar. BSedan kejsaren under fem timmar varit ut-
satt för detta hagel af projektiler, återvände han
till Sedan för att om möjligt rådpläga med Mac
Mahon; derefter ämnade han återvända till slag-
fältet, men detta blef honom icke förunnadt. Ga-
torna, torgen, portarne voro belamrade med alla
de impedimenta en armå under brådstörtad re-
trätt har i släptåg; fordon af alla slag, massor af
spillror voro hopade huller om buller. På höj-
derna straxt utanför stadsportarne fortsatte åter-
stoden af armån striden; men kårerna, ur stånd att
sammansluta sig, kunde ej längre göra ett kombi-
neradt motstånd.
Omkring half 4 eftermiddagen sände general
Wimpffen en officer till kejsaren med det förslaget,
att han (kejsaren) skulle placera si i midten af
en kolonn, som skulle försöka att bryta sig 1ge-
nom: fienden i riktning mot Carignan, Kejsaren,
som insett omöjligheten att till häst lemna staden,
svarade att han icke kunde komma till genera-
len), att han dessutom ej kunde samtycka till
att rädda sig med uppoffring af ett stort antal af
sina soldater, samt att han var fast besluten att
dela armåns öde. Såsom händelserna sedermera
bevisade, hade general Wimpffens förslag ej den
ringaste utsigt att lyckas. Icke destomindre ön-
skade han väga detta förtviflade försök, men han
kunde endast samla 2.000 man, och sedan han
avancerat 300 steg, insåg han sjelf det fruktlösa i
) En af de officerare, som kommo för att er-
bjuda kejsaren att söka bana honom en väg genom
fiendens massor, var sjelf urståndsatt att åter förena
sig med general Wimpffen,