Bazaines proklamation till Rhen-armån. Besegrade af hungersnöd, äro vi nödsakade att underkasta oss krigslagarne och låta göra oss till krigsfångar. Vid olika tidpunkter af vår militära historia hafva tappra soldater, som kommenderades af Massena, Kleber och Gouvion Saint-Cyr, fått dela sanmima öde, som icke sätter den ringaste fläck på den militära äran, då man såsom I har uppfyllt sin pligt på ett så berömvärdt sitt, till den yttersta, menskliga gräns. Allt som lofligen kunde göras för att undgå denna inneslutning har försökts och kunde icke leda till målet. Att åter företaga en yttersta ansträngning för att krossa fiendens befästade linier, det skulle trots er tapperhet och uppoffringen af tusentals menniskolif, som ännu kunna vara. fäderneslandet till gagn, hafva varit fruktlöst på grund af de vapen och de öfverväldigande krafter, som bevaka och stödja dessa linvier, En storartad olycka skulle hafva blifvit följden deraf. Låtom oss visa oss värdiga i motgängen, låtom oss respektera de hederliga öfverenskommelser, hvilka blifvit ingångna, liksom ock vi önska att blifva respekterade såsom vi förtjena. Låtom oss framför allt af hänsyn till denna armås oda namn och rykte afhålla oss från alla mot disciplinen stridande handlingar, såsom förstöring af vapen och materiel, eftersom enligt krigsbru fästningar och vapen skola återlemnas till Frank r.ke då freden undertecknas. I det jag nedläigger mitt befäl. känner jag största behof af att för geAeralerna, officerarne och soldaterna uttala. hela min tacksamhet för deras ärliga bistånd, för deras lysande tapperhet under slagen och för deras resignation under umbärandena, och det är med krossadt hjerta jag skiljes från eder.