Bazaines proklamation
till Rhen-armån.
Besegrade af hungersnöd, äro vi nödsakade att
underkasta oss krigslagarne och låta göra oss till
krigsfångar. Vid olika tidpunkter af vår militära
historia hafva tappra soldater, som kommendera-
des af Massena, Kleber och Gouvion Saint-Cyr,
fått dela sanmima öde, som icke sätter den ringaste
fläck på den militära äran, då man såsom I har
uppfyllt sin pligt på ett så berömvärdt sitt, till
den yttersta, menskliga gräns. Allt som lofligen
kunde göras för att undgå denna inneslutning har
försökts och kunde icke leda till målet. Att åter
företaga en yttersta ansträngning för att krossa fi-
endens befästade linier, det skulle trots er tapper-
het och uppoffringen af tusentals menniskolif, som
ännu kunna vara. fäderneslandet till gagn, hafva
varit fruktlöst på grund af de vapen och de öfver-
väldigande krafter, som bevaka och stödja dessa
linvier, En storartad olycka skulle hafva blifvit
följden deraf. Låtom oss visa oss värdiga i mot-
gängen, låtom oss respektera de hederliga öfver-
enskommelser, hvilka blifvit ingångna, liksom ock
vi önska att blifva respekterade såsom vi förtjena.
Låtom oss framför allt af hänsyn till denna armås
oda namn och rykte afhålla oss från alla mot
disciplinen stridande handlingar, såsom förstöring
af vapen och materiel, eftersom enligt krigsbru
fästningar och vapen skola återlemnas till Frank
r.ke då freden undertecknas. I det jag nedläigger
mitt befäl. känner jag största behof af att för ge-
Aeralerna, officerarne och soldaterna uttala. hela
min tacksamhet för deras ärliga bistånd, för deras
lysande tapperhet under slagen och för deras re-
signation under umbärandena, och det är med
krossadt hjerta jag skiljes från eder.