Före franskt-tyska kriget. (Efter bref från en nordtysk officer.) Vi hafva liggande framför oss, skrifver Dagens Nyheder, bref från en nordtysk officer, författade för några år sedan. De afhandla det politiska och militära tillståndet i Frankrike. Brefskrifvaren ådagalägger i dem en ovanlig skarpsinnighet och uttalar sig i allmänhet för franska armn med ett erkännande, en beundran, som på flera ställen stiger till verklig hänförelse. Då man sammanställer de uppställda betraktelserna med nu inträffadehändelser, kan icke förnekas, att för fattaren visat sig vara i besittning af en verklig siareblick. Vi återgifva här ett par utdrag ur dessa bref, i det att vi bedja läsaren erinra sig att de äro skrifna för lång tid sedan. Kejsardömet har redan förutsett det ögonblick, då det icke längre kan uppehällas utan krig och det vidtager för ögonblicket med ali möjlig-energi. sina. förberedelser, ytirar hän bland amat; För ögonblicket beväpnar man hela armån med chassepotgevär:; kanske söker mat ett krig för att pröfva dem? Hvad är det kejsaren vill? Vill han åter upprätta. det första kejsardömets makt, eller vill han kansko blott: befästa det andra. Kan han:icke längre styra den inre rörelsen i Frankrike utan måste leda den utåt, eller fordrar armån krig? Han är hemlighetsfull i allt sitt görande och låtande, och det är derför svårt att döma-derom. Längtan efter nationel ära har åter vaknat hos folket och armån; den sednare längtar efter krig, och kejsaren har lofvat den det. Här heter det: revolution eller krig. Rörelsen, somärundertryckt i Frankrike, måste skaffa sig luft utåt; kejsardömet är ech blifver kriget; man sätter allt på ett kort, och så heter det qvitt eller dubbelt; krig och revolution skapade det första och det andra kejsardömet, krig. har tillintetojort det första, krig eller revolution skall störta det andra. Icke för roskull. har kejsaren företrädesvis vändt sig till sin armå, icke för roskull har den hjelpt honom att utföra hans statskupp; den afvaktar hans vidare befallningar och är redo vid första vink. Att Frankrike, i hän: delse det vill företaga ett anfall, i främsta rummet har sina blickar fästade på Tyskland, ligger i sakens natur; men Tyskland har under de sednaste 50 åren mycket förändrat sig; det skulle kunna hända, att fransmännen kunde komma att förvånas öfver denna förändring och kanske alls icke mera känna igen-oss. Efter deras åsigt behöfde de blott vid öppnandet af ett fälttåg uppnå ett par lyckliga resultat för att straxt finna bundsförvandter i sjelfva Tyskland. Fransmännen vilja hafva Rhen-gränsen, men jag hoppas att vi skola fråntaga dem Elsass. Krig skola de nu en gång hafva med oss, och en orsak dertillskulle de nog. kunna finna, men tiden är ännu icke kommen — den skall komma. För så vidt händelserna hittills hafva utvecklat sig, ligger det en viss grad af sanning i hvad författaren har spått: låtom oss nu se, hvad han säger om Paris och dess belägring: Från fästena, yttrar han, från höjderna vid Möntmartre och från kyrkogården Pöre Lachaise kan man skjuta Paris sönder och samman. Den berömde fysikern Arago bevisade redan 1842 i deputerade kammaren artilleriets officerare att enligt ballistikens lagar skulle dessa fästen blifva långt farligare för sjelfva Paris än för en fiende, som möjligen skulle belägra Paris, att denna fara skulle växa med stadens utvidgning och att 100 millioner frank af landets förmögenhet hade blifvit använda till-utlandets fromma... Han påpekade vidare, att man blott behöfde taga ett fäste för att göra de andra oskadliga, och att fästena alldeles icke bevisade en eröfring, eller åtminstone beskjutning, af Paris. Vi kunna dock icke fullkomligt dela den berömde fysikerns åsigt. Att eröfra Paris år omöjligt, derföre att ingenting kan vara farligare än att vilja intränga på Paris gator, derför att folket förstår sg på gatustrid, och att beskjuta Paris har sina stora svårigheter på