Ett telegram af den 26 oktober innehåller
följande ytterligare underrättelser om un-
derhandlingarne angående kapitulationen:
För 5 dagar sedan meddelade general Coif-
finidre, kommendant i staden och fästningen
Metz, marskalk Bazaine, som kommenderade
den utanför staden kamperande armöen, att
han ej kunde lemna mera proviant och att
armen måste sörja för sig sjelf. Marskalken
beordrade nu sina förposter att upphöra med
att skjuta på de tyska piketerna och tillät i
tysthet sitt folk att desertera i grupper af
ett eller par dussin, hvilka af de tyska för-
posterna mottogos som fångar. Större trupp-
fördelningar vägrade man mottaga.
På eftermiddagen den 24 erhölls genom en
civil spion pålitlig underrättelse från Metz
derom att på natten skulle företagas ett ut-
fall i massa åt Gravelotte-sidan. Som Bazai-
nes anbud att kapitulera nied sin armå en-
sam hade flera gånger blifvit med bestämd-
het förkastadt, skulle nämnde rörelse före-
tagas utan förhoppning om att kunna rädda
någon del af trupperna, utan blott och bart
för att sätta dessa öfverflödiga massor i till-
fälle att komma inom de preussiska linierna
och tvinga fienden att taga dem tillfånga.
Härigenom skulle fästningen ha blifvit satt i
stånd att hålla sig något längre med den äter-
stående ringa besättningen.
KI. 7 på aftonen hade dock Bazaine lyckats
öfvertyga Coffinigre att den oundvikliga blods-
utgjutelsen vore ett alltför högt pris för några
få veckors förlängning af motståndet. Ett bud
sändes till prins Fredrik Carl med underrät-
telse om fästningens afsigt att kapitulera.
Detta var den första proposition som blifvit
framställd angående uppgifvande af både fäst-
ningen och armån derutanför. TI följd af detta
budskap gafs vid midnatten order till de ty-
ska trupperna, hvilka i tysthet hade samman-
dragits ät Gravelotte till, att återvända till
sina lägerplatser.
Kl. 1 e. m. i går (den 25) tillbringade ge-
neral ÖOhangarnier såsom befuilmäktigad, en
timme tillsammans med prinsen. Han gick
mycket ledsen från denna sammankomst, och
sedermera, för att ursäkta någon glömska,
hvaröfver -anmärkning gjorts, sade han:
Inte underläts, primsen var så svår.
Enligt öfverenskommelse vid detta tillfälle
redo stabschefen, general Stickles(?) och ge-
neralqvartermästaren öfverste von Herzburg,
till Frescate, en egendom belägen en huif
svensk mil söder om Metz just på utkanten
af de preussiska lNivierna. De begge franska
befälhufvarne och fäistningens underkommen-
dant, Humbert, hade blifvit förda dit i en
preussisk fältpostvagn. Mötet varade från kli
6 till 7 på aftonen, och dervid öfverenskoms
blot om en del af vilkoren. De återstående,
stridiga punkterna skulle diskuteras på mids
dågen i dag.
(Att kapitulationen blifvit ingången på
samma vilkor som den vid Sedan, känner
man nu.)
Gamnbettas protlamatior i anledning af
Metz kapitulation lyder så:
Den general, på hvilken Frankrike litade,
i trots af tilldragelserna i Mexiko, har nu be-
röfvat fäderneslandet öfver 100.000 försvarare.
Bazsaine har förrådt oss, i det att han gjort sig
till verktyg åt mannen från Sedan, till eröf-
rarens medbrottsling. Han har riogaktat den
armås ära, som han skulle värna, då han utan
att försöka den yttersta ansträngning till fien-
den har öfverlemnat 100,000 stridbara, 20.000
sårade, gevär, kanoner och Frankrikes starka-
ste fästning. Ett sådant brott kan icke förso-
nas med något lagens straff. Det är på tiden,
att vi återfinna oss sjelfva under republikens
Lid, som det är vårt fasta beslut att aldrig
läta kapitulera. Det är på tiden, att vi ur
våra stora olyckor hemta föryngring af vår