Hvarjehanda nyheter.
Hvarför Petter med Länsat
flyttade från Strömstad. Många af
de badgäster, som under de sednaste 30 åren
besökt Strömstad, torde påttinna sig den gamle
fiskaren Petter med Länsa, som, alltid vid
friskt humör, på sin julle Presanten kunde
änviså de yppersta fiskställena för torsk, hvitt-
ling, makrill och andra af de talrika fiskslag,
som göra fiskandet med handsnöre i Skage-
racks vikar och fjärdar till ett bland de ba-
dande så eftersökt nöje. Denna noggranna
kännedom om fiskens favoritställen var emel-
lertid ej gamle Petters enda förtjenst: han
hade dertill en naivitet i uppfattningen och
en tokrolighet i repliken, som, ehuru stundom
framställd i en väl mustig form, dock genom
sin osökthet gjorde honom efterfrågad framför
många af de yngre och mera hyfsade båt-
förarne. Petter hade sina bestämda kunder,
som sällan öfvergåfvo honom, och räknade
deribland flere berömda namn bland våra yp-
persta författare och författarinnor, såsom Åu-
gust Blanche och Petters frejdade landsman-
inna, fru Emelie Carlöo, hvilken med denna
öppna hand och detta ädla hjerta, som gjort
hennes namn älskadt och vördadt bland hela
Bohusläns skärgårdsbefolkning, af den af henne
stiftade Rutger-Smithska pensiopsfonden till-
delade sin gamle båtförare ett rikligt årligt
understöd, hvilket han innehade till sin död.
Petter förtjenade detta äfven genom den ovan-
liga ärlighet, som han, i likhet med den lilla
stadens öfriga invånare, i hög grad innehade.
Denna ärlighet var orsaken hvarför Pettet
med Länsa en gång flyttade från Strömstad.
Man anträffade honom nemligen en morgon
sysselsatt med stora förberedelser; kistan var
nedburen i Presanten; en jerngryta, en ka-
strull, en spilkum, tvenbe flata och en djup
talrik, jemte några sävgkläder samt ett mat-
skrin, hvilket allt omsorgsfullt nedstufvades i
båten, utvisade att Petter beredde sig på en
längre resa. På tillfrågan hvart han ämnåde
sig svarade han i förtörnad ton:
— Jo, je ska flötte te Lysekil,
— Hvad nu då, sade den frågande, tänker
Petter öfvergifva oas?
:— Ja, för folkene ä inte arrlie här länger.
— Detta var något oerhördt härstädes; gen-
mälde den andre; hur kan detta hänga till-
sammans?
— Jo, kan de (vi) tänke dår (eder)? När
je kom ud i dÅ titti (tidigt), hade de stule
bort två nye knappar i smertingsboxene (segel-
duksbyxorna), som je hade tvätta och hängt
ud over natte. Ä dänte ogrufvelit att men-
neskene kan bli så fördarfva? -
Interpellanten medgaf att stölden var ett
oerhördt brott, hvarpå Petter, som under ti-
den hissat segel, stötte från land med ett:
— Far väll — no. sejlar je te Lysekil;
der vedd je att folk får ha kliene ifre!
Fjorton dagar bada förgått och man trodde
att Petter nu i allsköns lugn anställde för-
ödelser bland hafvets invånare omkring Lyse-
kil, då man en afton fick 86 n välkänd båt
styra in öfver fjärden och landa midt emot
Torskholmen, — Kuändö det våra Petter ned
Länsa, som redan ledsnat vid södra skär-
gården? — Ja, det var verkligen han; Petter
hade förlorat på bytet och berättade nedsla-
gen, att der nöjde di sej inte me bare knap-
arne, udas (utan) der to di boxene mel —
edan den betan stannade gubben qvar i sin
gamla stuga, der han dog för ett par år se-
dan, vid öfver åttio års ålder, .