Hvarjehanda nyheter. Hvarför Petter med Länsat flyttade från Strömstad. Många af de badgäster, som under de sednaste 30 åren besökt Strömstad, torde påttinna sig den gamle fiskaren Petter med Länsa, som, alltid vid friskt humör, på sin julle Presanten kunde änviså de yppersta fiskställena för torsk, hvittling, makrill och andra af de talrika fiskslag, som göra fiskandet med handsnöre i Skageracks vikar och fjärdar till ett bland de badande så eftersökt nöje. Denna noggranna kännedom om fiskens favoritställen var emellertid ej gamle Petters enda förtjenst: han hade dertill en naivitet i uppfattningen och en tokrolighet i repliken, som, ehuru stundom framställd i en väl mustig form, dock genom sin osökthet gjorde honom efterfrågad framför många af de yngre och mera hyfsade båtförarne. Petter hade sina bestämda kunder, som sällan öfvergåfvo honom, och räknade deribland flere berömda namn bland våra yppersta författare och författarinnor, såsom Åugust Blanche och Petters frejdade landsmaninna, fru Emelie Carlöo, hvilken med denna öppna hand och detta ädla hjerta, som gjort hennes namn älskadt och vördadt bland hela Bohusläns skärgårdsbefolkning, af den af henne stiftade Rutger-Smithska pensiopsfonden tilldelade sin gamle båtförare ett rikligt årligt understöd, hvilket han innehade till sin död. Petter förtjenade detta äfven genom den ovanliga ärlighet, som han, i likhet med den lilla stadens öfriga invånare, i hög grad innehade. Denna ärlighet var orsaken hvarför Pettet med Länsa en gång flyttade från Strömstad. Man anträffade honom nemligen en morgon sysselsatt med stora förberedelser; kistan var nedburen i Presanten; en jerngryta, en kastrull, en spilkum, tvenbe flata och en djup talrik, jemte några sävgkläder samt ett matskrin, hvilket allt omsorgsfullt nedstufvades i båten, utvisade att Petter beredde sig på en längre resa. På tillfrågan hvart han ämnåde sig svarade han i förtörnad ton: — Jo, je ska flötte te Lysekil, — Hvad nu då, sade den frågande, tänker Petter öfvergifva oas? :— Ja, för folkene ä inte arrlie här länger. — Detta var något oerhördt härstädes; genmälde den andre; hur kan detta hänga tillsammans? — Jo, kan de (vi) tänke dår (eder)? När je kom ud i dÅ titti (tidigt), hade de stule bort två nye knappar i smertingsboxene (segelduksbyxorna), som je hade tvätta och hängt ud over natte. Ä dänte ogrufvelit att menneskene kan bli så fördarfva? Interpellanten medgaf att stölden var ett oerhördt brott, hvarpå Petter, som under tiden hissat segel, stötte från land med ett: — Far väll — no. sejlar je te Lysekil; der vedd je att folk får ha kliene ifre! Fjorton dagar bada förgått och man trodde att Petter nu i allsköns lugn anställde förödelser bland hafvets invånare omkring Lysekil, då man en afton fick 86 n välkänd båt styra in öfver fjärden och landa midt emot Torskholmen, — Kuändö det våra Petter ned Länsa, som redan ledsnat vid södra skärgården? — Ja, det var verkligen han; Petter hade förlorat på bytet och berättade nedslagen, att der nöjde di sej inte me bare knaparne, udas (utan) der to di boxene mel — edan den betan stannade gubben qvar i sin gamla stuga, der han dog för ett par år sedan, vid öfver åttio års ålder, .