En stor skådespelerska. Under derma rubrik läses i danska Dagstelegrafen: Det, är en bekant sak att Köpenhamns kungliga teater sedan fru Heibergs bortgång från scenen har saknat en primadonna. Stockholm har Kaft sin fru Hvasser, Paris sin Brohan, Favast, Agar, Schneider, Pasca m. fl.; men Köpenhamn fattas en magnet, som kan draga allmänheten i massa till konstens tempel, förtrolla de unge dandys och tillfredsställa kännare. Dettå är så mycket mera förtrev ligt, som. ett. sådant. under af danskt ursprung verkligen finnes, men af en obegriplig nyck endast utöfvar sin tilldragningskraft i Sverige och föremår sin fattiga hembygd. Detta är verkligen, icke vackert, ty som H, P, Hölst så riktigt säger om vår moder Danmark: Er hun fattig, saå trenger Hun jo, Desto mere til Sönnernes (Döttrenes) Varme. Magneten heter fröken Schäffer. Vi ha fört omtalat denna unga datska skådespeler skås triumnåg under förliden får genom Malmö, Lund, Landskrona, Helsingborg o. s. Vv. der Bön förvridit hufvwden på dessa städers manliga ungdom; men vi lade ej vidare vigt derpå, ehär grädmätnren för den dramatiska konsten icke är alldeles densamma i provinseraa som i kulturgösjstörre deäter. Men nu erfara vi åf tidningarne i Stockholm, der fröken Schäffer nu uppträder, att hon i Sveriges hufvudstad r precis samma furore som i småstädernå. Aftonbladet skrifver bland ånnat om henne, att det i hennes okonstlade; behagfulla plastik och den sanning som genomgår hennes framställning, är ett något som Båminer Om Jenny Linds spel i hennes urgdom. tta är verkliged för mycket för oss att höra! anmark begär sin fröken Schäffer, om icke förr, så når det genom k. teaterns nya uppförando har åstadkommits en scen; som är hennes störa egenskaper värdig. Tenterskandal. Den berömda italienska tenoristen Tamberlick var den 9 dennes vid sitt första uppträdande på hofteatern i Moskva föremål för en skamlig behandling. Man uppförde Trubaduren af Verdi, och han. hade icko väl gjort sin första entrå som Enrico, förr än han hbelsades af mer än hundra bvisselpipor från galleriet, hvilka trots den i publikens starka dmonstrationer ouppörligt läto höra sig för hvarje gång Tamberlick försökte sjuhga, så att representationen måste afbrytas. Det säges, att hvisslarne voro lejda af en italiensk sångare Cadio, som befarade att han skulle ändanträngas eller ställas i skuggan af Tamberlick. Man är i Möskva utomordentligt förbittrad öfver denna skandal, och saken är föremål för polisundersöknings : Bewydlis stöld af diamanter. Den 10 september försökte en vid jernvägsstationen i Rosenheim i Baiern anställd arbetare att sälja en betydlig mängd diamanter fill en juyelerare der i staden, men som guldsmeden fattade misstankar, lät han anhålla mannen, och denne har: nu bekänt, att Han i börjän Af september månad stulit ett Il tet jernskrin, i hvilket juvelerna lågo, ur en koffert; söm tillhörde tre resande, Kvilka på Tnonsbruck-jernvägen öfver Rosöbheim foro till Mänchen. De stulnå juvelerna, hvilka bland annat bestodo af 177 karät briljanter, 21 karat rubiner, 162 karat rosettstenar och en smaragd om 78 karats vigt, förutom bitar af ett sönderbrutet, gammaldags, österländskt gulddiadem, som var besatt med diamanter; anslås af den baierska polisen vara värda vid pass 75,000 rdr, men det tillägges ått värdet vid en nogrannare tippskattding möjligen skall visa sig uppgå till dubbla beloppet. Enligt tjufvens utsago voro de bestulna antagligen franska eller italienska flyktingar, men ännu hat märkvärdigt nog ingen anmälan om stölden ingått, hvarför man frestas tro, att de bestulna sielfva på ett miödre ärligt sätt kommit i besittning af skatten. Hästmarknaden i Pont å Mousson. Helt egendomliga såker föreföllo — skrifves till Köln. Zeitung — då de hundrade af fångna franska officerare, som ridit från Sedan till Pont-å-Mousson och der måste följa med jernbantåget, togo afsked af sina hästar, som de icke kunde föra med sig. Många stego at och utbiödo de stora, till. en del ganska utmattade hästarne med sadel och öfriga tillbehör åt den förstkommande för 20, 30, 50 å 100 frank. Sålunda blefvo i synnerhet under de första dagarne, då detta ypperliga tillfälle att få hästar för rampris ännu icke var bekant och köpare i alltför otillräcklig mängd funnos i det lilla Poöt-å-Mousson, rätt goda hingstar af marockansk ras sålda för 20 å 30 fhaler. Sedan infunno sig flera köpare och man anställde formliga auktioher, vid hvilka priserna stego något högre; dock fick t. ex. en officer bland mina vänner köpa en mycket vacker ung skymmel af ren orientalisk ras med sadel o. s. v. för 25 lonisdorer, som han kort derefter sålde för 80 louisdorer. Spektlahta bästhandlare skälle wnder den förstå veckan ha kunnat göra briljanta affärer i Pont-å-Mousson. Likväl må anmärkas att det var mycket svårt att skaffa foder på denna plats. Åtskilliga officerare skildes med det största lugn från sina hästar, som hittills så troget burit dem under alla krigets vedermödor och alla slagtningarnes fator. För flera syutes afskedet vara temligen påkostande; de klappade och smekte i sista stunden sina. springare hjertligt. En verkligt rörande scen vyardet, då en officer, tillhörande afrikanska jägarne, hvilken öfverhufvud visade ett tilltalande, manligt väsende, tog aftsked af en tdel gångare, ljusbrun till färgen, med läng svär6 niahn; en äkta örientalisk hingst. Han bbkstaftigen -omfamnade djuret, klappade det med ömhet och gaf det alla möjliga smeknamn. Hästen tycktes förstå sin ryttare och betygade h å alla sätt, som Nr le ang