En stor skådespelerska. Under
derma rubrik läses i danska Dagstelegrafen:
Det, är en bekant sak att Köpenhamns kung-
liga teater sedan fru Heibergs bortgång från sce-
nen har saknat en primadonna. Stockholm
har Kaft sin fru Hvasser, Paris sin Brohan,
Favast, Agar, Schneider, Pasca m. fl.; men
Köpenhamn fattas en magnet, som kan draga
allmänheten i massa till konstens tempel,
förtrolla de unge dandys och tillfredsställa
kännare. Dettå är så mycket mera förtrev
ligt, som. ett. sådant. under af danskt ursprung
verkligen finnes, men af en obegriplig nyck
endast utöfvar sin tilldragningskraft i Sverige
och föremår sin fattiga hembygd. Detta är
verkligen, icke vackert, ty som H, P, Hölst så
riktigt säger om vår moder Danmark:
Er hun fattig, saå trenger Hun jo,
Desto mere til Sönnernes (Döttrenes) Varme.
Magneten heter fröken Schäffer. Vi ha
fört omtalat denna unga datska skådespeler
skås triumnåg under förliden får genom Malmö,
Lund, Landskrona, Helsingborg o. s. Vv. der
Bön förvridit hufvwden på dessa städers man-
liga ungdom; men vi lade ej vidare vigt derpå,
ehär grädmätnren för den dramatiska konsten
icke är alldeles densamma i provinseraa som
i kulturgösjstörre deäter. Men nu erfara vi
åf tidningarne i Stockholm, der fröken Schäffer
nu uppträder, att hon i Sveriges hufvudstad
r precis samma furore som i småstädernå.
Aftonbladet skrifver bland ånnat om henne,
att det i hennes okonstlade; behagfulla pla-
stik och den sanning som genomgår hennes
framställning, är ett något som Båminer
Om Jenny Linds spel i hennes urgdom.
tta är verkliged för mycket för oss att höra!
anmark begär sin fröken Schäffer, om icke
förr, så når det genom k. teaterns nya upp-
förando har åstadkommits en scen; som är
hennes störa egenskaper värdig.
Tenterskandal. Den berömda italien-
ska tenoristen Tamberlick var den 9 dennes
vid sitt första uppträdande på hofteatern i
Moskva föremål för en skamlig behandling.
Man uppförde Trubaduren af Verdi, och
han. hade icko väl gjort sin första entrå som
Enrico, förr än han hbelsades af mer än hun-
dra bvisselpipor från galleriet, hvilka trots den
i publikens starka dmonstrationer oupp-
örligt läto höra sig för hvarje gång Tamber-
lick försökte sjuhga, så att representatio-
nen måste afbrytas. Det säges, att hvisslarne
voro lejda af en italiensk sångare Cadio, som
befarade att han skulle ändanträngas eller
ställas i skuggan af Tamberlick. Man är i
Möskva utomordentligt förbittrad öfver denna
skandal, och saken är föremål för polis-
undersöknings :
Bewydlis stöld af diamanter.
Den 10 september försökte en vid jernvägs-
stationen i Rosenheim i Baiern anställd arbe-
tare att sälja en betydlig mängd diamanter
fill en juyelerare der i staden, men som guld-
smeden fattade misstankar, lät han anhålla
mannen, och denne har: nu bekänt, att Han
i börjän Af september månad stulit ett Il
tet jernskrin, i hvilket juvelerna lågo, ur en
koffert; söm tillhörde tre resande, Kvilka på Tnons-
bruck-jernvägen öfver Rosöbheim foro till Män-
chen. De stulnå juvelerna, hvilka bland an-
nat bestodo af 177 karät briljanter, 21 karat
rubiner, 162 karat rosettstenar och en sma-
ragd om 78 karats vigt, förutom bitar af ett
sönderbrutet, gammaldags, österländskt guld-
diadem, som var besatt med diamanter; anslås
af den baierska polisen vara värda vid pass
75,000 rdr, men det tillägges ått värdet vid
en nogrannare tippskattding möjligen skall visa
sig uppgå till dubbla beloppet. Enligt tjufvens
utsago voro de bestulna antagligen franska
eller italienska flyktingar, men ännu hat märk-
värdigt nog ingen anmälan om stölden ingått,
hvarför man frestas tro, att de bestulna sielfva
på ett miödre ärligt sätt kommit i besittning
af skatten.
Hästmarknaden i Pont å Mous-
son. Helt egendomliga såker föreföllo —
skrifves till Köln. Zeitung — då de hundrade
af fångna franska officerare, som ridit från
Sedan till Pont-å-Mousson och der måste följa
med jernbantåget, togo afsked af sina hästar,
som de icke kunde föra med sig. Många
stego at och utbiödo de stora, till. en del gan-
ska utmattade hästarne med sadel och öfriga
tillbehör åt den förstkommande för 20, 30,
50 å 100 frank. Sålunda blefvo i synnerhet
under de första dagarne, då detta ypperliga
tillfälle att få hästar för rampris ännu icke
var bekant och köpare i alltför otillräcklig
mängd funnos i det lilla Poöt-å-Mousson, rätt
goda hingstar af marockansk ras sålda för 20
å 30 fhaler. Sedan infunno sig flera köpare
och man anställde formliga auktioher, vid
hvilka priserna stego något högre; dock fick
t. ex. en officer bland mina vänner köpa en
mycket vacker ung skymmel af ren orienta-
lisk ras med sadel o. s. v. för 25 lonisdorer,
som han kort derefter sålde för 80 louisdo-
rer. Spektlahta bästhandlare skälle wnder
den förstå veckan ha kunnat göra briljanta
affärer i Pont-å-Mousson. Likväl må anmär-
kas att det var mycket svårt att skaffa foder
på denna plats. Åtskilliga officerare skildes
med det största lugn från sina hästar, som
hittills så troget burit dem under alla krigets
vedermödor och alla slagtningarnes fator. För
flera syutes afskedet vara temligen påkostan-
de; de klappade och smekte i sista stunden
sina. springare hjertligt. En verkligt rö-
rande scen vyardet, då en officer, tillhörande
afrikanska jägarne, hvilken öfverhufvud vi-
sade ett tilltalande, manligt väsende, tog aft-
sked af en tdel gångare, ljusbrun till färgen,
med läng svär6 niahn; en äkta örientalisk
hingst. Han bbkstaftigen -omfamnade djuret,
klappade det med ömhet och gaf det alla
möjliga smeknamn. Hästen tycktes förstå sin
ryttare och betygade h å alla sätt, som
Nr le ang