Den franska hären utanför och besättnin-
gen i Metz utgjorde tillsammans en vida
större styrka, än man på sednare tiden vant
gig att tänka såsom der innesluten. Fån-
garhes antal utgör nämligen omkring 6,000
öfficerare och 167,000 man. Det är kårerna
Döcaen (f. d. Båzaine), Frossard, I Admi-
rault, kejserliga gardet under Canrobert, san-
nolikt spridda delär af de Faillys och andra
kårer samt fästningens besättning, som nöd-
gats gifva sig tillfånga. Från preussiska
högqvarteret uppgifves att bland fångarne
befinna sig tre marskälkar. Den ena är
Bazaine, den andra Canrobert; vi känna icke
em den tredje är Forey. De sednaste un-
derrättelserna från Metz innehålla att der
rådt brist på proviant, och eljest skulle Ba-
Zaines armå säkerligen icke gifvit sig.
Om det intryck underrättelsen angående
Metzs fall gjort på regeringen i Tours kän-
ner man intet, då detta skrifves.
Med dennå i häfderna makalösa militära
olycka har Frankrikes krigiska anseende,
redan vid Sedan djupt böjdt, blifvit full-
komligt krossadt. Det må kännas smärt-
samt för stunden och för åratal, men man
vill tro att denna händelse skall befinnas
ha utgjort vändpunkten i systemet af stå-
ende härår och i framtiden lända Frankrike
Bjelf till gagn.
Den 20 oktober har en af förra lagstif-
tande församlingens mest framstående leda-
möter af oppositionen, hr Gråvy, i sällskap
med några andra ledamöter af samma kam-
mare och på ännu fleras (omkring 60) väg-
nar gjort hr Gambetta ett besök och yttrat
sig till honom i ungefär följande ordalag:
Franokrike vill freden, Tyskland önskar den,
hr v. Bismarck vägrar icke att gå in derpå.
Men han ämnar ej underhandla annat än med
en erkänd och stadfästad regering, och hän
anser icke mnationalförsvarsregeringen för en
sådan. Och å andra sidan — de vilkor på
hvilka ni kommo till makten, det värf ni högt
förkunnat vara edert, tillåta er icke, ej ens
om hr v. Bismarck samtyckte till att erkänna
er: såsom en verklig regering, att antaga de
vilkor som han skulle kunna medgifva, vore
de än, ur hans synpunkt, billiga. Vi befinna
oss således i en dilemma, och det gifves blott
ett medel att komma derur, hvilket är att
skyndsamt verkställa valen, att sammankalla
en nationalförsamling, ur hvars sköte en lag-
lig regering, med hvilken Preussen kan under-
handla, sedan skall utgå.
Till stöd för sin sats och för att besvara
de invändningar som i stor mängd kunna
deremot framställas, lärer hr Gråvy ha
tillagt:
Hr v. Bismarck har förklarat för officiela
bemedlingsagenter, att han skulle tillåta valen
försiggå i de ockuperade provinserna. Vi
skola icke erhålla förmånligare fredsvilkor om
en imånad härefter än nu och på en må-
rad skola ytterligare några tusen menniskör
emkomma och Frankrike bli vida mera rui-
neradt. Slutligen behöfva vi, för att få hjelp
af Huropa, göra Frankrikes regering erkänd
af de förnämsta makterna; och vi må icke
inbilla oss attiden nuvarande är detta.
Den korrespondent i Tours som berättar
om denna märkliga opinionsyttring har ve-
lat undersöka huruvida det fredsbegär som
ligger till grund derför delas af franska
folket; och han har för detta ändamål ge-
homgått alla de sednåst till Tours komna
landsortstidningarne. Han har funnit att
ingen enda af dem yrkar fred, att ingen
enda tvekar att predika krig till det ytter-