Den franska hären utanför och besättningen i Metz utgjorde tillsammans en vida större styrka, än man på sednare tiden vant gig att tänka såsom der innesluten. Fångarhes antal utgör nämligen omkring 6,000 öfficerare och 167,000 man. Det är kårerna Döcaen (f. d. Båzaine), Frossard, I Admirault, kejserliga gardet under Canrobert, sannolikt spridda delär af de Faillys och andra kårer samt fästningens besättning, som nödgats gifva sig tillfånga. Från preussiska högqvarteret uppgifves att bland fångarne befinna sig tre marskälkar. Den ena är Bazaine, den andra Canrobert; vi känna icke em den tredje är Forey. De sednaste underrättelserna från Metz innehålla att der rådt brist på proviant, och eljest skulle BaZaines armå säkerligen icke gifvit sig. Om det intryck underrättelsen angående Metzs fall gjort på regeringen i Tours känner man intet, då detta skrifves. Med dennå i häfderna makalösa militära olycka har Frankrikes krigiska anseende, redan vid Sedan djupt böjdt, blifvit fullkomligt krossadt. Det må kännas smärtsamt för stunden och för åratal, men man vill tro att denna händelse skall befinnas ha utgjort vändpunkten i systemet af stående härår och i framtiden lända Frankrike Bjelf till gagn. Den 20 oktober har en af förra lagstiftande församlingens mest framstående ledamöter af oppositionen, hr Gråvy, i sällskap med några andra ledamöter af samma kammare och på ännu fleras (omkring 60) vägnar gjort hr Gambetta ett besök och yttrat sig till honom i ungefär följande ordalag: Franokrike vill freden, Tyskland önskar den, hr v. Bismarck vägrar icke att gå in derpå. Men han ämnar ej underhandla annat än med en erkänd och stadfästad regering, och hän anser icke mnationalförsvarsregeringen för en sådan. Och å andra sidan — de vilkor på hvilka ni kommo till makten, det värf ni högt förkunnat vara edert, tillåta er icke, ej ens om hr v. Bismarck samtyckte till att erkänna er: såsom en verklig regering, att antaga de vilkor som han skulle kunna medgifva, vore de än, ur hans synpunkt, billiga. Vi befinna oss således i en dilemma, och det gifves blott ett medel att komma derur, hvilket är att skyndsamt verkställa valen, att sammankalla en nationalförsamling, ur hvars sköte en laglig regering, med hvilken Preussen kan underhandla, sedan skall utgå. Till stöd för sin sats och för att besvara de invändningar som i stor mängd kunna deremot framställas, lärer hr Gråvy ha tillagt: Hr v. Bismarck har förklarat för officiela bemedlingsagenter, att han skulle tillåta valen försiggå i de ockuperade provinserna. Vi skola icke erhålla förmånligare fredsvilkor om en imånad härefter än nu och på en mårad skola ytterligare några tusen menniskör emkomma och Frankrike bli vida mera ruineradt. Slutligen behöfva vi, för att få hjelp af Huropa, göra Frankrikes regering erkänd af de förnämsta makterna; och vi må icke inbilla oss attiden nuvarande är detta. Den korrespondent i Tours som berättar om denna märkliga opinionsyttring har velat undersöka huruvida det fredsbegär som ligger till grund derför delas af franska folket; och han har för detta ändamål gehomgått alla de sednåst till Tours komna landsortstidningarne. Han har funnit att ingen enda af dem yrkar fred, att ingen enda tvekar att predika krig till det ytter