Hvarjehanda nyheter.
En norsk vetenskapsman fängs-
lad som tysk spiori. Norska vecko-
tidningen Faedrelandet berättar följande obe-
hagliga äfventyr, som händt kandidaten Sofus
Lie, et sön till pastor Lie i Moss: Denne unge
man, 28 år gammal, har med statsstipendraom
värit under ett år ute på en vetenskaplig ut-
ländsk resa och derunder skrifvit mätemati-
ska afhandlingar, hvilka, enligt ansedda tyska
matematikers intyg, väcka de största förhopp-
ningär. Sedan mars månad hade han för stu-
dier vistats i Paris och äfven der varit med
beröm omtalad i flerå tidskrifter. I början af
augusti ämnade han begifva sig till ett ita-
lienskt universitet, men på vägen dit var hans
vetenskapligå bana nära att få ett hastigt slut.
Han ur! ef ifrig fotgängäre och har genom-
vandrat sitt fädernesland kors och tvärs. I
stället för att som andra resånde fara på jern-
väg beslöt hänatt gå till föts, för att få bättre
lära känna Frankrike. Denna fotvandring kom
att stå honom dyrt. Han hade icke kommit
längtö än ett par dagsmarsther från Paris förr
än den i Frankrike ovanliga synen af en ut-
ländsk turist som går till föts väckte miss:
tanke. Han blefanhälleti vid staden Fontaine-
bleau den 11 augusti för att visiteras: Olyck
ligtvis förekommo flera omständigher!: som
stärkte misstanken. Han hade icke fått sitt
pass påskrifvet af fransk myndighet; hän hade
för resans skull en större pentingsumma på
sig (den man antog-vära tyskt guld) och, hvad
som var det värsta; maft, fånn hos honom ty-
ska bref, ja till och med- bref från den preus-
siska prinsen Fredrik Carls högqvarter. Han
stod nemligen i vethskäplig brefvexling med
en tysk vän, hvilken nu såsom värnepligtig
hade gått ut-i kriget och under detta fort-
satte sin brefskrifoing. Detta var nog för att
föra honom -ifåtgelse och han togs i förhör.
Han var naturligtvis alldeles oskyldig. Lyck-
ligtvis kunde7hån såvidt fria sig från misstan-
ken, att man icke straxt gjorde processen kort
med honoris: Efter några dagars förlopp un-
derrättades hat om, att man blifvit öfvertygad
om hans oskild, men han måste dock sitta
qvar i föngelsöt tills den befälhafvande gene-
ralen sjelfsläppte honom lös. Under all den
förvirring, som uppstod i Frankrike i slutet
af augusti, häde man alldeles glömt bort hö-
nom, och i början af september fann han det
rådligast att skrifva till sinar vänner i Norge:
Genom dessa blef diplomatien sätt i rörelse,
men innan denna hunnit hjelpa, hade han den
11 september blifvit frigifven. Med undantag
af maten hade han haft det ganska bra ifän-
gelset och haft godt tillfälle att arbeta på en
matematisk afhandling. Då han sluppit ut,
ville han gernä före afresam se sig om litet i
en gamla, ryktbara Fontainebleau-skogen.
Men då folk kände igen honom från hans
förra arresterande och började skocka sig kring
honom, ansåg han det vara rådligast att bege
sig till jernvägsstationen, hvarifrån han på
snabbaste sätt och i godt behåll kom till
Schweiz.
Dyra korrespondenser. En kor
respondent till Neue freie Presse lemnar —
med anledning af klagomålen öfver att de
amerikanska och engelska korrespondenterna
vid den tyska hären leverera både snabbare
och fullständigare berättelser från krigsskåde-
platsen än deras tyska konkurrenter — föl-
jande upplysningar om de kolossala hjelpkäl-
lor, som stå de förstnämnda till buds: Då-jag
på morgonen den 2 september efter slaget vid
Sedan ville afsända ett telegram om 620 ord
från telegrafstationen i Bouillon, studsade alla
de tyska korrespondenterna af förvåning öfver
det dyrbara telegrammet, men, just som jag
skulle gå, kom korrespondenten för Newyork
Herald stormande, frågande om han kunde få
ett telegram, till abt böfja med om 2,000-ord
afsändt till Newyork. Både han och jag fingö
dock aflägsna oss med oförrättadt ärende, eme-
dan vi ej .häde tillfäckligt fränska penningar
att betala telegramnien med. Vi åkte då i en
och samma vagn till Libramonts bangård, hvar-
ifrån- han- skyndade till Brissel och jag till
Luxembourg. Men ehuru vi kilade i väg allt
hvad tygen höllo; Hänn- döck Times bekante
korrespondent, dr: Russell; upp oss: på vägen
till Libramont, hvilket mycket harmade ameri-
kanaren. Då slaget vid Sedan började, bade
nemligen Russell skickat bud? till sia i Bouil-
lon på hans befallningar väntande agent för
Times och gifvit: honom: order att hålla allting
i ordning. Då kapitölåtionen påföljandesdagen
afslöts och Napoleon hade gifvit sig fången,
for Russell i sin lilla fältvagn från Sedan till
Bouillon. Der steg han i en med fyra hästar
förspänd wienervagn, som förde honom till
Libramont, . hvåtest väfitade ett af honom be-
stäldt extråtåg; red hvilket han ankom till
Brisgel på en timme: Ett amt extfatåg
förde hohöm till Ostende och med-ett af ho
nom förhyrdt, eget ångfartyg gick han derifrån
till Dover och slutligen med ett nytt extratåg
till London. Här sutto tre stenografer färdiga
i hans rum, nedskrefvo ofterhänd hans berät-
telse, under -dåt han sjelf gick af och an på
golfvet och med värms -diktefide- sina intryck
af de märkliga händelser; hvaftill han under
de sista tjugufyrå timråarne varit åsyda vittne;
En trasbatäljonx:: De pårisiskå lump-
samlarne, hvilkas som bekant, bilda den mest
brokigt saminiansattå klass menniskor man
kan tänka sig, ha nu slågit sig tillsammans
19 Aa a I) 11 LA. 25s i 102 KA UT