— AA 7 nn
är bestämdt den förste. Ser du, Heikki, fort-
for han och fattade kamraten i armen, den
der båten, som just nu söker land?
— Ja, ja, jag ser nog den gynnaren, sva-
rade Heikki, men det kan lika så väl vara
en svensk.
— Det tror icke jag, inföll Pekka sakta,
en svensk båt skulle icke styra norrut, utan...
— Men de två andra hafva ju afskurit ho-
nom återtåget?
Pekka besvarade icke dessa ord.
Plötsligt dånade ett kanonskott från cn af
de sista båtarne, och några minuter derefter
svajade den svenska fanan i fören. Der min-
dre båten, som var närmare östra stranden,
efterkom icke den kraftiga uppmaningen att
också visa sin flagga, men när svenskarre
kommo inom skotthåll, svarade den med en
skarp musköteld. Striden började, och att
den var häftig märktes alltför väl af de täta
salfvor, som följde på hvarandra, och af de
hvitgrå rökmoln, som helt och hållet insvepte
båtarne och endast jagades undan af den lätta
morgonvinden. Men efter hand afstannade
elden, och snart kunde Pekka och Heikki tyd-
ligt se huru den ryska båten sökte skydd
bakom en utskjutande udde, och att sven-
skarne följde efter och fortsatte striden.
Efter en timmas orolig väntan, hvarunder
de meddelade hvarandra sina planer, sågo
Pekka och Heikki tre båtar sticka fram bak-
om udden och styra kosan mot söder,