Fredsrykten.
MDet är tydligt att Frankrike icke nu
förmår att åstadkomma något allvarsamt
försvar i fält mot de tyska härarne. Men
lika klart är att det kan göra dem en
omätlig skada och blottställa deras exi-
stens genom ett guerillakrig i deras rygg.
Ströftrupper kunna allestädes och oupp-
hörligt upprifva jernbanorna på den 30
svenska mils sträcka som skiljer den ty-
ska hufvudstyrkan från dess hemlands
gräns, såvida banorna ej skyddas af 200,000
man. Att proviantera belägringshären vid
Paris utan transporter från Tyskland skall
på längden blifva omöjligt med mindre
än att man detacherar kårer så Iångt
bort att ställningen blir vådlig. Höst-
regnen skola inom belägringshären alstra
sjukdomar, som decimera värre än frans-
männens eld. Näringarne i Tyskland
kunna icke gerna ytterligare i månader
undvara så många hufvuden och armar.
Dessa omständigheter synas mycket eg-
nade att stämma de preussiska statsmän-
nen till benägenhet för fred på lindrigare
vilkor än hr Bismarck förut uppställt,
oaktadt de framgångar de tyska vapnen
städse vinna.
Från många håll inlöpa ock till perso-
ner i väl underrättade kretsar underrät-
telser om att underhandlingar äro å bane
till fastställande af grundvalarne för en
fred. På hvad sätt detta skulle ske, der-
om är man ganska oviss. En version,
som är mera sannolik än den för mången
torde synas, förekommer i ett bref från
London till VIndependance belge:
Det är obestridligt act negociationer pågå
mellan tyskarne och marskalk Bazaine. Jag
begagnar mig med flit af detta mera all-
männa och sväfvande ord: tyscarne, för att.
icke framkalla en tvetydig dementi som
skulle kunna förekomma, om jag sade vare
gig hr von Bismarck eller preussiska rege-
ringen eller lemnade någon annan alltför
bestämd uppgift. General Boyers ankomst
till Versailles — skickad som han är af
marskalk Bazaine — är dessutom för när-
varande ett såsom fullt tillförlitligt erkändt
faktum.
Sålunda pågå underhandlingar. För hvad
ändamål? På hvilka grunder?
Marskalkxen skulle, säger man, ha i sin
ficka en blanko-fullmakt af f. d. kejsaren.
Denna skulie icke vara en speciel fullmakt
att underhandla om fred, och icke heller en
abdikation. Det skulle helt enkelt vara en
blanko-fullmakt. Försedd med densamma
skulle han förklarat sig färdig att under
handla med hr von Bismarck. Denne sed-
nare, å sin sida temligen villrådig med hvem
han skall underhandla, skulle gå in på att
göra detta med marskalken, dels på grund
af denna fullmakt, dels äfven emedan han
anser att en general i spetsen för hundra
tusen man erbjuder honom större garanti
för aftalets utförande än en regering hvars
laglighet han ännu ej erkänt. Hr von Bis-
marck skulle till och med vara böjd att
medgifva marskalken bättre vilkor än dem
han antydde för hr Jules Favre. Också
hviskar man på alla sidor omkring mig att
vilkoret af en territoriel afträdelse måhända
icke skulle vara så alldeles oeftergifligt,
som man trott, att en rasering af alla fäst-
ningar i östra Frankrike (?), stora och små,
samt Metz och Strasbourgs ockupering till
NN SA on j. MSSSTSSSSISYRNESMIRSRRSRRIAROKTRSRGAGRNESSRSRUSBRSRAENGSSTSNSSAEESSSAAS EES SSA TEEENSS FESTENS SRSRAAAARTRRSRSAAR