fo nn Politiska nyheter. De i går och förrgår anlända posterna ha medfört de första bevisen på att personer i Frankrike begynt rätt klart inse landets verkliga ställning. I ett nummer af parisiska tidningen le Gaulois läses ett utdrag af en dagbok, förd af Sen officer i Parisarmen4, Det är hans anteckningar för den sextonde dagen af belägringen (den 4 oktober). Han granskar med oförvillad blick Preussens och Fränkrikes militära resurser och kommer, ehuru med en naturlig sorg, till den slutsatsen, att såvida ej en Loire-armå på 100,000 man kan blifva sammandragen, öfvad och fullt utrustad samt någon del af Bazaines armå slippa lös från Metz, eger Frankrike ej något hopp att segra. Den mest aktningsvärda af de franska tidningarne, CJournål des Debats4, yttrar: I det ögonblick då mer eller mindre grundaderykten om underhandlingar och bemedlingar sprida sig, tro vi oss med större skäl än någonsin böra säga åt Paris och Frankrike: Försvaren er och räknen blott på er sjelfva. Det vore oförsigtigt och illusoriskt att vänta af de öfriga makterna en sentimentalism, som icke alls ingår i vår tids positiva politik. De folk och regeringar, hvilka från klippans höjd åse vår kamp mot skeppsbrottet, skola. först då blanda sig uti våra angelägenheter, när deras egna intressen bli vidrörda. Må vi icke göra oss några illusioner, vi äro icke afhållna här i verlden. Man betraktar oss såsom fredsstörare och Europas Senfant terribles. Det tillkommöer nu oss att bevisa att vi jemte vårt lättsinne, vår brist på hållning och vår vårdslöshet, äfven ha goda och värdefulla egenskaper; som visa sig i olyckan. Vi måste väl begagna det tvungna återtåget, som man låter oss göra, till att verkställa vår politiska uppfostran. x x De utrikes ärendena handläggas i Tours af grefye Chaudordy, som är hr Jules Favres representant: Han har den 18 dennes aflåtit en cirkulärdepesch. Dess innehåll, sådant det visar sig i nedanstående telegrafiska sammandrag, står märkligt i strid mot andan i hr Jules Favres cirkulärer : sPå Krim kämpade Frankrike, i förening med en fri nation, för Turkiets sjelfständighet ;, i Italien för att befria ett allieradt folk. Preussen. deremot vill eröfra. Hvem har plundrat Danmark, hvem har uppenbart tvungit Österrike till. krig och med våld annekterat Hannover, Hessen och Frankfurt? Frankrike deremot har intervenerat för fredens skull. Preussens stora benägenhet för krig visar klart, att det under fyra år sökt draga Frankrike in i .en. förfärlig. strid. Det-liberala Frankrike har aldrig varit mot Tysklands enhet, och landet sjelf önskade icke krig, hvilket prefekternas rapporter tydligen visa. Då Preussen nu fordrar utvidgade gränser, är det för att sedan så mycket lättare kunna anfalla. Annexionen af Elsass och Lothringen skulle blifva en ständig hotelse med krig i Europa. Fransmännen skulle aldrig glömma sina frånskilda bröder, och Frankrike kämpar nu icke blott för sin integritet, sin ära och gin oafhängighet, utan äfven för jemnvigten i Europa! Hr Thiers, åtföljd af Senard (franska republikens gesandt) mottogs i lördags f. m. af italienska utrikesministern, grefve Venosta, Thiers började sitt tal med att säga, det han varit en motståndare till Italiens enhet, derför att han ansåg den skadlig för