fo nn
Politiska nyheter.
De i går och förrgår anlända posterna ha
medfört de första bevisen på att personer i
Frankrike begynt rätt klart inse landets
verkliga ställning.
I ett nummer af parisiska tidningen le
Gaulois läses ett utdrag af en dagbok, förd
af Sen officer i Parisarmen4, Det är hans
anteckningar för den sextonde dagen af
belägringen (den 4 oktober). Han gran-
skar med oförvillad blick Preussens och
Fränkrikes militära resurser och kommer,
ehuru med en naturlig sorg, till den slut-
satsen, att såvida ej en Loire-armå på 100,000
man kan blifva sammandragen, öfvad och
fullt utrustad samt någon del af Bazaines
armå slippa lös från Metz, eger Frankrike
ej något hopp att segra.
Den mest aktningsvärda af de franska tid-
ningarne, CJournål des Debats4, yttrar: I det
ögonblick då mer eller mindre grundaderykten
om underhandlingar och bemedlingar sprida
sig, tro vi oss med större skäl än någonsin
böra säga åt Paris och Frankrike: Försva-
ren er och räknen blott på er sjelfva. Det
vore oförsigtigt och illusoriskt att vänta af
de öfriga makterna en sentimentalism, som
icke alls ingår i vår tids positiva politik.
De folk och regeringar, hvilka från klip-
pans höjd åse vår kamp mot skeppsbrottet,
skola. först då blanda sig uti våra angelä-
genheter, när deras egna intressen bli vid-
rörda. Må vi icke göra oss några illusioner,
vi äro icke afhållna här i verlden. Man
betraktar oss såsom fredsstörare och Europas
Senfant terribles. Det tillkommöer nu oss
att bevisa att vi jemte vårt lättsinne, vår
brist på hållning och vår vårdslöshet, äfven
ha goda och värdefulla egenskaper; som visa
sig i olyckan. Vi måste väl begagna det
tvungna återtåget, som man låter oss göra,
till att verkställa vår politiska uppfostran.
x x
De utrikes ärendena handläggas i Tours
af grefye Chaudordy, som är hr Jules Favres
representant: Han har den 18 dennes aflå-
tit en cirkulärdepesch. Dess innehåll, så-
dant det visar sig i nedanstående telegra-
fiska sammandrag, står märkligt i strid mot
andan i hr Jules Favres cirkulärer :
sPå Krim kämpade Frankrike, i förening
med en fri nation, för Turkiets sjelfständig-
het ;, i Italien för att befria ett allieradt folk.
Preussen. deremot vill eröfra. Hvem har plun-
drat Danmark, hvem - har uppenbart tvungit
Österrike till. krig och med våld annekterat
Hannover, Hessen och Frankfurt? Frankrike
deremot har intervenerat för fredens skull.
Preussens stora benägenhet för krig visar klart,
att det under fyra år sökt draga Frankrike in
i .en. förfärlig. strid. Det-liberala Frankrike
har aldrig varit mot Tysklands enhet, och
landet sjelf önskade icke krig, hvilket prefek-
ternas rapporter tydligen visa. Då Preussen
nu fordrar utvidgade gränser, är det för att
sedan så mycket lättare kunna anfalla. An-
nexionen af Elsass och Lothringen skulle blifva
en ständig hotelse med krig i Europa. Frans-
männen skulle aldrig glömma sina frånskilda
bröder, och Frankrike kämpar nu icke blott
för sin integritet, sin ära och gin oafhängig-
het, utan äfven för jemnvigten i Europa!
-
Hr Thiers, åtföljd af Senard (franska re-
publikens gesandt) mottogs i lördags f. m.
af italienska utrikesministern, grefve Veno-
sta, Thiers började sitt tal med att säga,
det han varit en motståndare till Italiens
enhet, derför att han ansåg den skadlig för