Markis Alexandre Ile Normand de
Brettevi!le.
(Efter Dagens Nyheder.)
Den i Danmark födda, franska divisionsge-
neralen markis Alexandre le Normand de Bret-
teville sårades allvarsamt i slaget vid Sedan
och qvarligger på ett lasarett i denna stad,
der han kommer att qvarstanna till dess hans
tillstånd tillåter honom att förflyttas till bro-
dern i Belgien, vicomte Charles de Bretteville,
öfverste vid belgiska kyrassiererna, från hvil-
ken bref nyligen ingått till Köpenhamn med
underrättelse om broderns olycka.
Dexn Bre ttevilleska familjen är en af de äl-
sta adliga slägter i Normandie, dess anor gå
längre tillbåka äh Körstågens tid, och den
äldsta fröken de Bretteville är berättigad- att
bära ett litet blått och hvitt emaljeradt guld-
kors, som tillhör en orden, hvilken Ludvig den
7:des gemål, Eleonöra af Guienne, instiftade
och utdelade till: de hofdamer, som åtföljde
henne undet 1147 års korståg. Sönerna af
huset Bretteville ha sedat urminnes tider tjent
franska armån, och då den första revolutio-
nen utbröt, kommenderades det s. k. drott-
ningens regemente åf en general de Brette-
ville, som emigrerade 1790 och jemte sin sön
bosatte sig i Dånmark. Att det vår mer än
en slump, som bestämde den franska adels-
mannen att flytta dit, framgår af ett svar, som
han gaf en dansk dam, hvilken uttryckte sin
förvåning öfver att han hade sökt sitt hem i
den höga Norden. Generalen svarade nemli-
gen, att det var besynnerligt, att någon kunde
förundra sig öfver att han flyttat till det land,
der hans fäders vagga stått. . General de
Brettevilles son introducerades såsom dansk
adelsman, ingick vid armån och avancerade till
generalmajor; men då han vid sin död lem-
nade efter sig en mängd barfi och familjens
vilkor voro knappa, sändes hans näst äldste
son Alexandre vid nio års ålder till Frank-
rike, der hans tant, den gamla stittsdamen
fröken de Bretteville, i hvars hus Charlotte
Corday, en slägtinge till henne, blifvit upp-
fostrad, hade lofvat att sörja för gossens
framtid.
Den unge Alexandre ingick sedermera vid
krigsskolan i S:t Cyr, hvarifrån han såsom
löjtnant ingick vid armen i Algerien. Sedan dess
har han fört ett fritt, men af faror uppfyldt
soldatlif, sådant som man endast inom den
franska armåen kan föra. I Algier deltog hän
i otaliga strider och utmärkte sig ofta, men
efter 1855 års statskupp kallades han till.
Paris och fick anställning i kejsarens omedel-
bara närhet, till hvilken han genast med en-
tusiasm hade slutit sig. Under orientaliska
kriget deltog han såsom bataljonschef i inta-
gandet af Bomarsund, skickades derefter till
Krim, förde såsom regementschef 74:de linie-
regementet vid den minnesvärda stormningen
af Malaköff tornet, vid hvilket tillfälle han
ådagalade så mycket personligt mod, att Mac
Mahon, hvilken kommenderade stormkolonnen,
med synnerliga loford ömnämnde honom i sin
rapport till kejsaren, som tilldelade den tappra
officeren Hederslegionens kommendörkors och
jorde honom till chef för hutdtämannagardet.
På valplåtsen vid BSolferino vann Alexandre
de Bretteville generalsepåletterha, och kort
derefter erhöll han ett af de halft civila, haltt
militära Hd len i det inre Frankrike.
I början af augusti detta år utnämndes
Bretteville till befälhafvande general i depar-
temöentet Aube med bostad i Troyes, och hans
gamla moder, generalskan Bretteville, en nära
nittio års gammal dam, mycket rörlig och rhed
ovanligt väl bibehållna själskrafter, hvilken
bor på en gård i närheten af Sorö, samt hans
andra slägtihgar i Danmark, hvilka med skäl
befarade att han följt med sin gamla chef
Mac Mahon på den djerfva, men tyvärr frukt-
lösa marschen mot Sedan, hade allt sedan un-
derrättelsen om slaget och den stora katastro-
fen lefvat i stor oro och bekymmer för hans
öde. -Brefvet från sonen i Belgien var derför
mycket tröstande och lugnande för den gamla
modern, ehuru underrättelserna ej voro af den
gladaste natur.
Ehuru general de Bretteville lemnade Dan-
mark vid så unga år, har han dock alltid be-
varat ett lifligt minne af det aflägsna land,
der han föddes, och ingen äf de ordnar och
hederstecken, som pryda hans bröst, har gladt
honom så mycket som kommendörkorset af
Dannebrogen, som förärades honom år 1855.
Afvenså har han bevarat en innerlig kärlek
till sin gamla moder, af hvilken han dock blott
hade ett dunkelt minne, och ända från sin ti-
digaste ungdom har Han hvarje år tillskrifyit
henne på hennes födelsedag.
Då franska flottån under orientaliska kriget
passerade Öresund på väg till Bomarsund, be-
sökte general de Bretteville sin moder, som då
bodde i Helsingör, och det skall ha varit myc-
ket rörande att bevittna detta återseende efter
33 års förlopp mellan deå gåamlä, åf sorg och
ålder böjda modern och den ståtliga, öfver tre I
alnar långa sohed, som håde utvecklat sig till
en verklig typ för en väcker och Eraftföll kri-
garegestalt. Tre dagar voro moder öch- sön
tillsammans, och båda erforo mycken tillfreds-
ställelse af denna sammanvaro, ehuru de må-
ste samtala genom systern, ty modern förstod
icke franska och sonen hade för länge sedan
glömt sitt modersmål så fullkomligt, att han
endast ihågkom ett enda danskt ord, och det
var Öllebröd (ölsupa med rifvet bröd), och
då förmodligen angenäma minnen voro för-
kninnpade med detta ord. unprehHhade han det