Det var att förutse att öfverläggningen hos hrr stadsfullmäktige angående) revisionsberättelsen af 1867 skulle förete många egendomliga pointer; och detta slog ganska riktigt in. Man hade visat den största benägenhet att få diskutera de gjorda anmärkningarne med hrr revisorer; men när desse härtill samtyckte, med vilkor allenast att motståndarne icke blefvo 100 mot 4, utan ett lika antal med de inbjudne, då fann man det icke roligt längre; och förslagsställaren sökte betäcka reträtten med att påstå, det revisorerna undandragit sig en Cöppen och ärlig diskussion. De som erbjudit sig att båd: muntligen och skriftligen debattera frågorna, det förra till och med inför protokollet och under långt ofördelaktigare förhållanden än motparten, emedan denne egde att bland 100 ledamöter utvälja de skickligaste, hvilket naturligtvis icke stod revisorerna till buds, dessa synas väl icke hå varit de Bom skytt en öppen och ärlig diskussion. Det var blott frispektaklet som dervid gått förloradt. Emellertid hjelpte ej ens att en ledamot, hr Hierta, som ännu syntes ha fattat saken som om en utredning dåsyftats, yrkade bifall till revisorernas andra alternativ, att det skulle lemnas dem öppet att yttra sig öfver nämndens förklaring. Den utveckling af revisorernas åsigter, som anförts såsom motiv till den famösa inbjudningen, ville man numera icke veta af. Kom så frågan om sjelfva betänkandet. Revisorerna hade redan iinledningen dertill omtalat, huru de, i betraktande af framfarna revisioners resultatlösa bemödanden, tvekat att mottaga förtroendet; och det visade sig nogsamt att denna tvekan var befogad; ty, så vida man om resultatet af dessa revigorers arbete skulle döma efter de i måndags fattade beslut, blefve det ganska ringa. I de allra flesta punkter bifölls nemligen beredningsutskottets afstyrkande betänkande; men det hördes äfven tydligt, hvad man och man emellan länge berättats, att en stor del, och troligen fertalet, af hrr stadsfullmäktige sjelfva äro rätt belåtna dermed att revisorerna upptagit och utredt en mängd nya eller hittills förgätna frågor, som för kommunen äro af stor vigt. Troligen skulle man icke heller haft något mot att såsom sina upptaga de flesta af revisorernas förslag, om det gått an för folkets skull, eller för exemplets. Ett af de vigtigaste till besparing ledande förslag, som revisorerna framställt, det om indragning af öfveringeniörsplatsen vid vattenledningsverket, vann emellertid sådana sympatier, att utskottets ogillande utlåtande blef i denna punkt återförvisadt. Afven ett par andra till ordning och hushållning ledande anmärkningar biföllos. Post varios casus är således denna strid slutad. Den har bragt en smula Uf i vårt domnande kommunalväsende och försatt stadens fullmäktige i nödvändighet att taga reda på en hel del frågor, som icke i obegränsad tid kunna lemnas utan sin lösning. Häruti ligger redan ett godt, och säkerligen allt hvad under närvarande förhållanden var att förvänta.