oo OR
Yttre dörren var redan uppbruten; polisagen-
terna voro pu i tamburen.
— Må vi sluta! rosslade Noöl; de få icke ta
mig lefvande.
Och genom en ytterlig ansträngning lyckades
han frigöra sig och stötte tillbaka Juliette, så
att hon nedföll på golfvet bredvid soffan. Här-
efter spände han hanen på sin revolver, vände
mynningen mot det ställe der han kände sitt
hjerta slå och aflossade ett nytt skott. Han
störtade omkull.
Det var hög tid; polisagenterna kommo nu
inrusande i rummet. Deras första tanke var att
Noäl först dödat sin älskarinna och sedan sig
sjelf. Många menniskor tycka om att ha säll-
skap, då de lemna-detta jordelifvet. För öfrigt
hade ju två skott aflossats. Men snart var Ju-
liette på benen igen.
— En läkare, ropade hon, enläkare, han kan
ej vara död!
En konstapel sprang för att hemta en doktor;
de öfriga lade, efter tillsägelse af gubben Taba-
ret, advokatens kropp på Juliettes säng.
— Må skottet göra åsyftad verkan! mumlade
vår hedersman, hvilkens vrede afsvalnat vid detta
sorgliga skådespel; jag har ändå hållit af ho-
nom som en son och hans namn står på mitt
testamente.
Noäl lät höra ett klagande ljud;han slog upp
ögonen.
— Ni ser väl att han får lefva! utropade
Juliette.
Advokaten vred sig på bädden och lyckades
slutligen vända sig till hälften mot väggen. Gång
-efter annan förde han sin högra hand först innan-
för rocken och sedan under hufvudkudden, På
Mån