skar hela vägen till Styres. Sistnämnda stad
har lidit mycket af de franska bomberna.
Ett privattelegram från Rouen till Neue
freie Presse meddelar: Den 29 september
vid middagstiden tillkännagaf regeringen i
Paris, att Strasbourg hade kapitulerat. Det
herrskade en djup rörelse. Regeringen sam-
lades kl. 5 till ett möte, som varade till kl.
10. Jules Favre lär ha förordat öppnandet
af nya fredsunderhandlingar med Preussen.
Om de öfriga regeringsmedlemmarnes beslut
vet man ännu ingenting närmare.
Provincial-Correspondenz för i onsdags
gifver först en resumå öfver krigsoperationer-
ma och yttrar sig derefter sålunda: Efter
Strasbourgs intagande skola de trupper, som
dertill blifvit använda, samt den vid Freiburg
sammandragna reservydivisionen ockupera öfra
Elsass tillika med Mihlhouse och Colmar
samt innesluta eller taga Belfort, Schlettstadt
ockiNeu Breisach. Sedan trupperna bafva
verkställt detta, hvartill troligen ej lång tid
skall åtgå, skola de kunna framtränga längre
i det inre af Frankrike. Hitintills hafva ty-
ska trupperna under sin framryckning mot
Loire, mot öster och mot vester icke funnit,
att nya och större stridskrafter hafva blifvit
samlade i Frankrike, så att det blifver allt
mera osannolikt, att det skalllycka Fraukrike
bilda två nya armåer.
Om få dagar skall den 3 sv. mil långa jernvä-
gen från Pont-å-Mousson till Remiliy, som
förbi Metz leder till Paris-banan, öppvas. Tre
tusen grufarbetare från kolgrufvorna vid Saar-
bräcken, hvilka i följd af kriget voro lediga,
hade under ledning af chefen för de preussi-
ska statsbanorna Weishaupt länge dag och
natt varit sysselsatte med arbetet, som har va-
rit mycket besvärligt på grund af den ogynn-
samma terrängen. Till och med under fred-
liga förhållanden skulle denna bansträckning
ha stor betydelse, i det att vägen från Bingen
till Paris derigenom förkortas 3 mil.
Strasbourgs tilistånd vid kapitulationen
beskrifves sålunda: Från torg till torg, från
gata till gata, på vallarne och från port till
port fortsatte jag min vandring. Hvad jag
kunde iakttaga rörande de anställda förödel-
serna är följande: Steinstrasser-förstaden och
Weissenthurm-gatan (faubourg national) äro
blott ruinhögar eller kala ruiner; Broglien är.
illa tilltygad: teatern, prefekturen, kommen-
dantshuset, klubben (maison Scheidegger) äro
förstörda; den nya protestantiska kyrkan med
annexer är uppbrunnen — nästan det sorgli-
gaste af allt, ty här fanns också det dyrbara
biblioteket med sina talrika uniker; många
hus vid Minster-platsen och vid andra gator
och stadsdelar äro illa medfarna. Kunde och
ville man atse från ofvannämnda saker, skulle
förstörelsen, trots det alla gator uppfyllande
gruset och de kriogspridda massorna af rui-
ner, blandade med bombspillror och qvarlefvor
efter branden, framstå mindre svår än man
torde ha föreställt sig. Hur förfårlig emeller-
tid invånarnes belägenhet var, trotsar all
beskrifning. Svårligen hade någon familj kun-
nat qvarblifva i sina vanliga boningsrum, och
lycklig den, som hade ett hvalf, en bod med
fasta murar eller någon annan lokal, som räd-
dade honom från att behöfva taga sin tillflykt
till källaren. Jag träffade en familj, som skat-
tade sig oändligt lycklig derför att den funnit
en fristad i ett hvalf, som gränsade intill en
boklåda; rundt omkring väggarna stodo bok-
hyllor med tyska och franska verk, på golfvet
lågo madrasser, framför hvilka små, små bord
voro improviserade. I förstugan var köket.
Men hur gick det väl med de fattiga och de
från sina nedbrända små hus i förstäderna
fördrifna familjerna! Der, längs kanalen och
nödtorftigt skyddad af strandmuren, är en
oöfverskådlig rad af brädskjul uppslagen. Der
ha tusentals lefvat sedan veckor tillbaka —
ja, lefvat, men frusit och hungrat. Det är ett
förfärligt elände; man vågar icke tänka derpå.
Fästningsverkens förstöring koncentrerade sig
naturligtvis mot citadellet och de angripna de-
larne af stadsmuren i närheten af Kronenbur-
ger- och Stein-porten,. Men så är den här så
mycket grundligare. Det är nästan hemskt
att se, hur allt som der fanns är förstördt, kros-
sadt, gjordt oigenkänligt, upp och nedvändt;
fästnings- och portverken likna mera såll än
något annat, vallarna åt stadssidan äro på sina
ställen ej annat än en ofantlig grushög. Från
Stein-porten åt venster till kan man tydligen
urskilja breschen, eller rättare brescherna.
Här har ett godt stycke arbete blifvit ut-
fördt!
I ett annat, senare bref af den 30 septem-
ber heter det: I förrgår middag beställde jag