tänkt att försöket att störta den mexikan-
ska republiken och göra den till ett kejsar-
döme, hvilket försök kostade Frankrike myc-
ket blod och penningar, var väsentligen en
affär, på hvilken en del af röfvarbandet
omkring Napoleon ville göra sig rik. En
bankir Jecker, som hade till lågt pris upp-
handlat äldre obligationer, utfärdade af me-
xikanska republiken, hade fått Napoleons
halfbroder, hertigen de Morny (en af hans
i de högsta poster most använda redskap),
till att sluta öfverenskommelse med honom
att Frankrike skulle med vapenmakt aftvinga
Mexiko full betalning för dessa obligationer
mot det att Morny erhölle andel af vinsten.
Spekulationen misslyckades till en del der-
igenom att fransmännen blefvo utdrifna från
Mexiko. Sedan har Jecker oaflåtligt yrkat
att franska regeringen skulle fullgöra det
löfte, Morny förmått henne afgifva, att skaffa
betäckning för obligationerna eller åtmin-
stone betala Jecker någon ersättning. Detta
ohyggliga förhållande har, som sagdt, länge
misstänkts. Nu är det så godt som bevi-
sadt genom nedanstående skrifvelse från Jec-
ker till Napoleons kabinettschef Conti:
Paris den 8 december 1869
M. H.! Ni torde icke finna underligt att
jag företrädesvis vänder mig till er då fråga
är om en sak som synnerligen rörer kejsaren,
Ni har tillräckligt mycket hört talas om
min (mexikanska) obligationsaffär för att nå-
gorlunda känna den. Nåväl, i mitt tycke be-
handlar regeringen den med alltför stor lik-
nöjdhet. Om mer uppmärksamhet ej cgnas
deråt skulle den kunna medföra ebehagliga
följder för kejsaren,
Ni är säkerligen okunnig om att jag i
denna. affär egde till kompanjon hr de
Morny, som hade förbundit sig att mot 30
proeent af vinsten derå utverka att obliga-
tionerna blefvo betalda af mexikanska rege-
ringen, såsom den förklarat sig skyldig att
göra. Det fins härom en vidlyftig brefvex-
ling mellan mig och hr de Mornys agent,
hr de Marpon.
I januari 1861 (före den mexikanska expe-
ditionen) infann man sig på dessa herrars
vägnar hos mig för att uppgöra öfverenskom-
melse om denna affär. Uppgörelsen skedde
då mitt hus var under utredning, så att affären
Helt och hållet tillhör min massa. Så fort öfver-
etiskommelsen var träffad blef jag i fullaste mått
understödd af franska regeringen och. dess be-
skiekhing i Mexiko. Den förra försäkrade till
och. med på Frankrikes vägnar mig och mina
fordringsegare att de skulle erhälla full betal-
nitig och aflät mycket kraftiga noter till mexi-
kanska regeringen med uppmaning till henne
att-uppfylla sitt Kontrakt med mig; den gick
ända derhän, att i ett ultimatum af 1862 fordra
attckontraktet utan invändning efterlefves. Se-
dan: den tiden har jag oupphörligt varitutsatt
för. det exalterade pårtiets (i Mexiko) hat, så
att det kastat mig i fängelse, landsförvisat
mig och lagt beslag på mina egodclar.
Härvid stannade affären tills: fransmännen
besatte Mexiko. Uuder Maximilians regering
sysselsatte man sig ånyo, på franska regerin-
gens-uppmaning, med afgörandet af min affär.
I augusti 1863 lyckades jag med de franska
ombudens bistånd att få en öfverenskommelse
med mexikanska regeringen. Vid samma tid
dog hertigen de Morny, hvadan det mäktiga
skydd, som franska regeringen lemnat mig,
helt och hållet upphörde. ..
IC.
Napceleon och Marguerite Bellanger.
Nedanstående tvenne bref höra till en
greX—af. krönikan. — la. chronique scanda-
leuse — som i denna tidning icke plägar
behandlas. De äro icke heller, såvidt vi
veta, kungjorda i den franska officiella tid-
ningen, ntan i tidningen la Gironde i Bor-
deaux, hvars redaktör har en hög post i
den republikanska regeringen. Denna rege-
ring har af brefvens innehåll funnit sig för-
anledd att ställa den högste domaren i Pa-
ris till laga ansvar. Härigenom ha brefven
vunnit en allmännelig betydelse, som må
lända till ursäkt för att vi meddela dem,
gedan de redan varit tryckta i många af
Europas förnämsta blad. De äro skrifna af
en mademöiselle Marguerite Bellanger, som
är slägt till marskalk Leboeuf, och hvilken
denne anses hafva, mer än sina förtjenster,
att tacka för en upphöjelse, hvilken är en
af de förnämsta anledningarne till detta
olyckliga krig.
Brefven vore inlagda i ett försegladt ku-
vert, hvarpå Napoleon egenhändigt skrifvit:
att förvaras.
Det första är stäldt till domstolspresiden-
ten hr Devienne:
Min herre! (Monsieur!)
Ni har af mig begärt redogörelse för mitt
förhållande till kejsaren, och huru mycket
det än kostar på mig, går jag att säga er san-
ningen. Det är förskräckligt att tillstå att
jag har bedragit honom, jag som har honom
att tacka för allt; men han har gjort så myc-