tänkt att försöket att störta den mexikanska republiken och göra den till ett kejsardöme, hvilket försök kostade Frankrike mycket blod och penningar, var väsentligen en affär, på hvilken en del af röfvarbandet omkring Napoleon ville göra sig rik. En bankir Jecker, som hade till lågt pris upphandlat äldre obligationer, utfärdade af mexikanska republiken, hade fått Napoleons halfbroder, hertigen de Morny (en af hans i de högsta poster most använda redskap), till att sluta öfverenskommelse med honom att Frankrike skulle med vapenmakt aftvinga Mexiko full betalning för dessa obligationer mot det att Morny erhölle andel af vinsten. Spekulationen misslyckades till en del derigenom att fransmännen blefvo utdrifna från Mexiko. Sedan har Jecker oaflåtligt yrkat att franska regeringen skulle fullgöra det löfte, Morny förmått henne afgifva, att skaffa betäckning för obligationerna eller åtminstone betala Jecker någon ersättning. Detta ohyggliga förhållande har, som sagdt, länge misstänkts. Nu är det så godt som bevisadt genom nedanstående skrifvelse från Jecker till Napoleons kabinettschef Conti: Paris den 8 december 1869 M. H.! Ni torde icke finna underligt att jag företrädesvis vänder mig till er då fråga är om en sak som synnerligen rörer kejsaren, Ni har tillräckligt mycket hört talas om min (mexikanska) obligationsaffär för att någorlunda känna den. Nåväl, i mitt tycke behandlar regeringen den med alltför stor liknöjdhet. Om mer uppmärksamhet ej cgnas deråt skulle den kunna medföra ebehagliga följder för kejsaren, Ni är säkerligen okunnig om att jag i denna. affär egde till kompanjon hr de Morny, som hade förbundit sig att mot 30 proeent af vinsten derå utverka att obligationerna blefvo betalda af mexikanska regeringen, såsom den förklarat sig skyldig att göra. Det fins härom en vidlyftig brefvexling mellan mig och hr de Mornys agent, hr de Marpon. I januari 1861 (före den mexikanska expeditionen) infann man sig på dessa herrars vägnar hos mig för att uppgöra öfverenskommelse om denna affär. Uppgörelsen skedde då mitt hus var under utredning, så att affären Helt och hållet tillhör min massa. Så fort öfveretiskommelsen var träffad blef jag i fullaste mått understödd af franska regeringen och. dess beskiekhing i Mexiko. Den förra försäkrade till och. med på Frankrikes vägnar mig och mina fordringsegare att de skulle erhälla full betalnitig och aflät mycket kraftiga noter till mexikanska regeringen med uppmaning till henne att-uppfylla sitt Kontrakt med mig; den gick ända derhän, att i ett ultimatum af 1862 fordra attckontraktet utan invändning efterlefves. Sedan: den tiden har jag oupphörligt varitutsatt för. det exalterade pårtiets (i Mexiko) hat, så att det kastat mig i fängelse, landsförvisat mig och lagt beslag på mina egodclar. Härvid stannade affären tills: fransmännen besatte Mexiko. Uuder Maximilians regering sysselsatte man sig ånyo, på franska regeringens-uppmaning, med afgörandet af min affär. I augusti 1863 lyckades jag med de franska ombudens bistånd att få en öfverenskommelse med mexikanska regeringen. Vid samma tid dog hertigen de Morny, hvadan det mäktiga skydd, som franska regeringen lemnat mig, helt och hållet upphörde. .. IC. Napceleon och Marguerite Bellanger. Nedanstående tvenne bref höra till en greX—af. krönikan. — la. chronique scandaleuse — som i denna tidning icke plägar behandlas. De äro icke heller, såvidt vi veta, kungjorda i den franska officiella tidningen, ntan i tidningen la Gironde i Bordeaux, hvars redaktör har en hög post i den republikanska regeringen. Denna regering har af brefvens innehåll funnit sig föranledd att ställa den högste domaren i Paris till laga ansvar. Härigenom ha brefven vunnit en allmännelig betydelse, som må lända till ursäkt för att vi meddela dem, gedan de redan varit tryckta i många af Europas förnämsta blad. De äro skrifna af en mademöiselle Marguerite Bellanger, som är slägt till marskalk Leboeuf, och hvilken denne anses hafva, mer än sina förtjenster, att tacka för en upphöjelse, hvilken är en af de förnämsta anledningarne till detta olyckliga krig. Brefven vore inlagda i ett försegladt kuvert, hvarpå Napoleon egenhändigt skrifvit: att förvaras. Det första är stäldt till domstolspresidenten hr Devienne: Min herre! (Monsieur!) Ni har af mig begärt redogörelse för mitt förhållande till kejsaren, och huru mycket det än kostar på mig, går jag att säga er sanningen. Det är förskräckligt att tillstå att jag har bedragit honom, jag som har honom att tacka för allt; men han har gjort så myc