Ryssland mot Tyskland.
I Ryssland finnas aumera två statsmak-
ter: kejsaren och den allsänna meningen.
Den förre älskar freden och ser ilandets
iotellektuela och, wmateriela odling vilko-
ret för folkets sällnet och välstånd. Le-
darne af den, allmänna opinionen dela
dessa hans 4sigter, men liksom de blinda
nationalite;sifrarne i andra länder anse de
nödvändigt att alla utländska inflytanden
undanrsdjas för att den inhemska kultu-
ren Skall komma i blomstring. Och eme-
dan, tyskarne hittills varit och ännu äro
e förnämsta redskapen för den europei-
ska civilisationens införande i Ryssland,
således mest hinderliga för den gammal-
Tyska andans framgångar, så vänder sig
det genuint-ryska partiet i första rum-
met mot dem. Detta äfven af politisk
anledning. Det äkta ryska partiet, som
med stora steg vandrar fram mot maktens
rtinnar, har till framtidsplan att samla alla
slaviska stammar under den ryska spiran.
IPolackerna (äfven de som höra till Preus-
sen och Österrike) czecherna i Böhmen,
:servierna, bulgarerna, slavonierna — alla
dessa östra Europas folk vilja de pansla-
vistiska idealisterna förena, liksom ty-
sskarne sträfva att sammanföra alla de
tsydgermaniska grenarne till ett enda väl-
digt träd.
De ryska och tyska staternas sträfvan-
den råka i strid med hvarandra i fråga
om det preussiska Polen och om Tysk-
lands eller Rysslands större inflytande i
sydöstra Europa.
Preussen har blifvit nog mäktigt att ej
behöfva frukta czazzn, och det går ej längre
i hans ledband. Det kan trotsa honom
och skall göra det hvarje gång dess in-
tresse sådant fordrar. Det blir under en
lång tid, såvida kraftiga och skickliga
män efterträda Bismarck, Preussen som
kommer att utgöra balansen i Europa,
och så länge blir Rysslands eröfringslyst-
Bad mot grannar hållen i schack.
Bevis för att en sådan opinion, som
den härofvan omtalats, gör sig gällande i
Ryssland förekomma dagligen i dess tid-
ningar. Ett och annat sådant bevis har
här redan anförts. Se här ett nytt:
General Fadejeff har i Petersburgs Börstid-
ning iofört en artikel, under rubrik: Ryss-
lands förhållande till fransk-tyska kriget, i
hvilken den ifrige kämpen för den rysk-pan-
slavistiska id6en beklagar de tyska stammar-
nes förening under ledning af det mäktiga
Preussen, hvilken förening, sedan Frankrike
blifvit slaget, obehindrad skall fulländas, så-
som en för Ryssland olyeklig tilldragelse och
det isynnerhet af det dubbla skälet, att Frank-
rike, hvilket Ryssland ensamt kunde räkna
som bundsförvandt för sina panslavistiska pla-
ner, skall utgå mycket försvagadt ur den jätte-
strid, det kämpar med Tyskland, då deremot
det förenade Tyskland, ryska panslavismens
hufvudmotståndare, skall framgå så mycket
mäktigare. Österrike, anmärker Fadejeff, kunde
ej stå sig mot Preussen, som räknade 17 mil-
lioner inbyggare, och Frankrike kan icke stå
sig mot Nordtyska förbundet, som räknar 40
millioner; men Ryssland, nör efter Frankrikes
krossande ordningen kommer till det, skulle
få att göra med ett Tyskland, som har 60
millioner inbyggare! Som tidpunkt för den
strid, Ryssland skall ha att bestå mot det
förenade Tyskland, betecknar Fadejeff den
dag, då Ryssland öppet och afgjordt skull taga
hand om lösningen af den slaviska frågan,
hvilken för detsamma är en lifsfråga. Denna