prålande, intet som vittnade om dålig smak.
Han skulle aldrig ha kunnat tro sig vara hos
en dam af demi-monden, om han icke vetat
det. Som han förstod sig på litet af hvarje,
märkte han genast att ullting i detta rum var
ytterst dyrbart. Endast prydnaderna på eld-
staden ansåg han, efter låg beräkning, vara
värda tjugotusen frank.
— Clergeot, tänkte han, har icke öfver-
drifvit.
Juliettes inträde afbröt hans reflexioner.
Hon hade i hast tagit på sig en mycket
vid puderkappa, svart och garnerad med körs-
bärsröd satin. Hennes charmanta hår, en
smula oordnadt af hatten, nedföll i rika loc-
kar öfver hennes hals, lemnande de små vackra
öronen blottade. Hon bländade gubben Ta-
baret. Han förstod nog hur det gick till att
bli kär.
— Ni har. bedt att få tala med mig, min
herre? frågade hon, i det hon helsade behag-
fullt.
— Min fröken, svarade gubben, jag är
Noäöls vän, hans bäste vän, det kan jag säga
er, och . ..
--- Var då så artig och sitt ned, min herre,
inföll: den unga damen.
Sjelf satte hon sig i en soffa, under det
det att Tubaret tog plats i en fåtölj.
— Jag kommer till er i en vwigtig angoeo-
lägenhet, återtog denne. Ert besök i det hus,
der herr Gerdy bor ...