- UvUUJ -—-—
Portvakten hade, under det han talade,
haft sina ögon oafvändt fästade på myntet
sem han höll i handen.
Då han upplyftade hufvudet, för att i sin
husbondes ansigte läsa det intryck hans med-
delande gjort, var gubben Tabaret försvunnen.
— 5e så der ja! tänkte han. Jag slår rad
om hundra sous att patrom nu springer efter
den förtjusande varelsen. Gamle kurtisör,
gå du; den lilla glädje du finner på det hål-
let får du allt betala mycket dyrt.
Portvakten bedrog sig icke. Gubben Ta-
baret sprang efter damen i den blå vagnen.
Han hade tänkt: 4Hon skall säga mig allt;
och med ett språng var han på gatan.
Han kom ut tillräckligt tidigt för att se
det eleganta ekipaget vika om hörnet till S:t
Lazare-gatan.
— Himmel! mumlade han; jag förlorar henne
ur sigte. Och dock är det hos henne jag
måste söka sanningen.
Han befann sig i ett sådant tillstånd af
nervös öfverretning, hvarunder menniskan är
1 stånd till att göra underverk.
Han förflyttade sig till ändan af S:t Lazare-
gatan med en hastighet, som skulle ha he-
drat en tjugoåring.
O, hvilken tur! Å Havre-gatan, på femtio
stegs afstånd, såg han den blå drosian stå
stilla: Den hade måst stanna emedaa flera
åkdon tillstött på samma gång, hvaraf träng-
sel uppkommit.
MODERSKÄRLEK.