En månads fångenskap i Metz. Prins Edmund Radziwill, som är prest i preussiska armån, togs af fransmännen till fånga dagen före slaget vid Gravelotte och fördes till Metz. Han har nä offentliggjort en berättelse om sin vistelse i den belägrade staden, ur hvilken vi återgifva följande: Då han ankom till de franska förposterna, fördes haw under bevakning af fyra soldater till en närlggande bondgård, der han tillbragde natten. Andra morgonen (samma dag som det berömda slaget stod) klockan ätta, fördes han till marskalk Leboeufs hufvudqvarter och derifrån till general Bourbakis eleganta villa vid Platteville. Generalen, som kommenderar kejserliga gardet, var i full uniform och stod i begrepp att stiga till häst, hvilket han gjorde lika sorglöst och ebesväradt som om han hade skolat begifva sig till någon parad. Slaget var redan börjadt och general Bourbaki skulle öfvertaga befälet öfver sin armekår. Derifrån fördes prins Radziwill till marskålk Bazaines hutvudqvarter. I en vacker trädgård, som omgaf marskalkens villa, mottogs han af Bazaines adjutanter, af hvilka eh stor del var grefvar och baroner af Frankrikes bästa familjer. Flera talade bra tyska, och en af dem, som förhörde prinsen, tycktes dessutom känna väl till preussiska armån. Ni tillhör andra schlesiska divisionen! började ban. Ja, till elfte regementet; afbröt honom fången. Ja, jag vet; det ligger i garnison i Altona och tillhör nionde armökåren. Bazaine befallde prinsen att vistas hos presten i Platteville, och han kunde der hela dagen höra kanonerna dundra, men han såg ingenting, ty hans vaktare ville icke en gång tillåta honom att gå ut i trädgården. Under sin vandring genom de olika lägren märkte prinsen icke spår till oordning eller fruktan; fransmännen voro fullkomligt lugna och tycktes säkra om segern. Dagen derpå träffade han åtskilliga högre franska officerare, hvilka han kände, och dessa sade honom, att han måste behandlas såsom fånge, derför att han kommit dit utan att ha ögonen förbundna. Kl. 1 på middagen infördes han i sjelfva Metz genom porten de France och hade ett möte med general Coffinidres, fästvivgens kommendant. Denne underrättade honom om att han icke genast kunde få lemna Metz, men att han kunde vistas i ett hotell och gå fritt om kring i staden, om han ville ge sitt hedersord på att icke fly. Det förekom prinsen som om dem mest framträdande känslan hos befolkningen var hat mot preussarne, och ingen tycktes på minsta sätt vara orolig för stridens utgång, utom kanske ett par af generalerna. Ingen fruktade för en belägring eller ett bombardement, och alla påstodo, att det fanns lifsmedel i staden för två eller tre år. (1) Prinsen tillägger, att han icke såg tecken till brist, hvarken i staden eller fästningen. I det hotell, der han bodde, serverades en rik lig måltid kl. 11 på f. m. och 6 på e m. Den enda artikel, på hvilken sparades, var socker: endast två bitar lemnades till hvarje kopp. Prinsen besökte lasaretten och fann dem i ett mycket tillfredsställande skick; på esplanaden — ett slags exercisplats, omgifven af vackra trädgårdar — fann han 40 stora tält, der-stadens damer vårdade de sårade. Ingeniörernas baracker och jesuiternas präktiga byggnader voro äfven förvandlade till ganska bra lasarett. Prinsen frigafs den 24 augusti jemte 7 officerare och 734 menige af preussiska armån, hvilka utvexlades mot lika många fångna fransmän.