En månads fångenskap i Metz.
Prins Edmund Radziwill, som är prest i
preussiska armån, togs af fransmännen till
fånga dagen före slaget vid Gravelotte och
fördes till Metz. Han har nä offentliggjort
en berättelse om sin vistelse i den belägrade
staden, ur hvilken vi återgifva följande:
Då han ankom till de franska förposterna,
fördes haw under bevakning af fyra soldater
till en närlggande bondgård, der han till-
bragde natten. Andra morgonen (samma dag
som det berömda slaget stod) klockan ätta, för-
des han till marskalk Leboeufs hufvudqvarter
och derifrån till general Bourbakis eleganta villa
vid Platteville. Generalen, som kommenderar
kejserliga gardet, var i full uniform och stod
i begrepp att stiga till häst, hvilket han gjorde
lika sorglöst och ebesväradt som om han hade
skolat begifva sig till någon parad. Slaget
var redan börjadt och general Bourbaki skulle
öfvertaga befälet öfver sin armekår. Derifrån
fördes prins Radziwill till marskålk Bazaines
hutvudqvarter. I en vacker trädgård, som
omgaf marskalkens villa, mottogs han af Ba-
zaines adjutanter, af hvilka eh stor del var
grefvar och baroner af Frankrikes bästa fa-
miljer. Flera talade bra tyska, och en af
dem, som förhörde prinsen, tycktes dessutom
känna väl till preussiska armån.
Ni tillhör andra schlesiska divisionen!
började ban.
Ja, till elfte regementet; afbröt honom
fången.
Ja, jag vet; det ligger i garnison i Altona
och tillhör nionde armökåren.
Bazaine befallde prinsen att vistas hos pre-
sten i Platteville, och han kunde der hela da-
gen höra kanonerna dundra, men han såg in-
genting, ty hans vaktare ville icke en gång
tillåta honom att gå ut i trädgården. Under
sin vandring genom de olika lägren märkte
prinsen icke spår till oordning eller fruktan;
fransmännen voro fullkomligt lugna och tyck-
tes säkra om segern. Dagen derpå träffade
han åtskilliga högre franska officerare, hvilka
han kände, och dessa sade honom, att han
måste behandlas såsom fånge, derför att han
kommit dit utan att ha ögonen förbundna. Kl.
1 på middagen infördes han i sjelfva Metz
genom porten de France och hade ett möte
med general Coffinidres, fästvivgens kommen-
dant. Denne underrättade honom om att han
icke genast kunde få lemna Metz, men att
han kunde vistas i ett hotell och gå fritt om
kring i staden, om han ville ge sitt heders-
ord på att icke fly. Det förekom prinsen som
om dem mest framträdande känslan hos be-
folkningen var hat mot preussarne, och ingen
tycktes på minsta sätt vara orolig för stridens
utgång, utom kanske ett par af generalerna.
Ingen fruktade för en belägring eller ett bom-
bardement, och alla påstodo, att det fanns
lifsmedel i staden för två eller tre år. (1)
Prinsen tillägger, att han icke såg tecken till
brist, hvarken i staden eller fästningen. I
det hotell, der han bodde, serverades en rik
lig måltid kl. 11 på f. m. och 6 på e m.
Den enda artikel, på hvilken sparades, var
socker: endast två bitar lemnades till hvarje
kopp. Prinsen besökte lasaretten och fann
dem i ett mycket tillfredsställande skick;
på esplanaden — ett slags exercisplats, om-
gifven af vackra trädgårdar — fann han 40
stora tält, der-stadens damer vårdade de så-
rade. Ingeniörernas baracker och jesuiternas
präktiga byggnader voro äfven förvandlade till
ganska bra lasarett. Prinsen frigafs den 24
augusti jemte 7 officerare och 734 menige af
preussiska armån, hvilka utvexlades mot lika
många fångna fransmän.