Bref från Köpenhamn. (Från Dagens Nyh tera korrespondent). K-penhamn den 25 september. Utan tvifvel har ni redan genom telegrafon erfarit, ätt den frånska flottan ickeTängre Ngger qvar i Östersjön och fullgör sitt svåra och otacksamma värft — som Ren6 de Pont Just yttrade sig. Från provisoriska regeringen kom befallning att flottan skulle segla hem, och denna order är redan åtlydd. Om den ätetvändf uteslutande för att skydda de franska krigshamnarne, eller om man vill tilldela den en mera aktiv roll, det är ännu ieke bekant. Den här ofvan nämnde journalisten, hvilken vid sin ankomst hit var försedd med ett särskildt rekommendationsbref till den franska amiralen, gick ombord på ett af de bortseglande örlogsfartygen utan att ha aning om, hvarthän det bar af. Måhända — detta är åtminstone här den allmänna tron — har flottan endast tills vidare lemnat våra faryatten. Kommer kriget att fortfara, hvilket ju tyvärr synes sannolikt, vänta vi åter att få se trikoloren svaja på örlogsmän å Köpenhamns redd. Med hänsyn till franska flottans bortsegling eller åtminstone i sammanhang med talet derom, kan jag berätta en liten episod, som passerat här under sednaste dagarne. I går, så lästes i CAarhuus Stiftstidende4 för i torsdags, anlände hit med ångfartyget SArcturus, från Havre öfver England, en fransman, som bar civila kläder, med undantag af uniformsmössa med många galoner. Redan i börskafet vil hamnen inledde han storordiga samtal på franska och rådbråkad engelska med den första han råkade och utgaf sig för att vara öfverste i den franska republikens tjenst. Detta fortsattes sednare på ett af stadens hoteller, der han hyrt rum. Under natten blef hotellets befolkning emellertid uppväckt af starka skrik från öfverstens rum. Han hade tagit en lärgosse, som förut visat honom vägen i staden, upp till sig, berusat sig i sällskap med denne af whisky och derefter öfverfallit gossen på ett högst skandalöst sätt. Då dörren befanns läst, tillkallades polis och man bröt sig in. Rummet erbjöd en anblick, som icke kan beskrifvas. Öfverallt var det nedsöladt med spåren af den ytterligaste dryckenskap. Fransmannen blef efter mycken motsträfvighet afförd till arresten, men frigafs följande mörgon, emedan han på middagen skulle fortsätta resan till Köpenhamn. Efter hvad som berättas af dem, som sett en del af hans papper, visade han åtskilliga bref och inträdeskort från Paris, med Cluserets nämn, hvaraf man kanske kan sluta, att han tillhör det parti, som under general Cluseret söker bilda en motregering i Prankrike, och måhända reser i dennes ärende till franska flottan, som han mycket talade om. Så långt nämnda tidning. Jag är 1 tillfälle att härtill lägga följande upplysningar: För det första är den ifrågavarande personen identisk med den på sin d mycket omtalade franska sjöofficeren Lhuillier, som hade en tvist med Paul de Cassagnac. Man torde erinra sig att den sednare skulle få hederslegionen, men måste vänta på den för sina många duellers skull. Då inträdde Lhuillier en dag på hans byrå för att utmana honom, men Cassagnac, som visste att han icke skulle få sin orden om han åter duellerade, vägrade att mottaga utmaningen, Lhuillier gaf honom ett slag i ansigtet, men Cassagnac vägrade ändå att slåss och umtalude derjemte händelsen i sin tidning. Att han hade blifvit utmanad, men icke ville inlåta sig i strid, urskuldade han med en erinran om sina föregående dueller. Och han hade verkligen aflagt tillräckligt många bevis på att han icke är feg. Denne sjöofficer är socialist och republiKan af renaste vatten. Han går vida längre i begge hänseendena än den nuvarande provisoriska regeringen i Frankrike. Han har ett stort parti i Paris; man har fruktat hans inflytande och derför gjort honom till öfverste vid nationalgardet — från sin tjenst som sjöofficer hade han förut blifvit afskedad — samt uppdragit försvaret af Belleville åt honom. Härmed var han dock ej nöjd, utan blef en af de ifrigaste anhängarne af general Cluserets parti. Regeringen lät då Häkta homo, men fann derefter på ett mycket inmarigt sätt att bli henom jvitt. Hon anförtrodde honom nemligen en skenbart mycket vigtig beskickning till Östersjöflottan och skickade honom till Danmark. Men regeringen hade uträknat tiden för hans inträffande der så, att när han kom till Köpenhamn, var flottan redan på hemvägen. Företa dagen, han var här, sprang han fram och tillbaka hos franska ministern. Han ville att det skulle telegraferas till flottan att den skulle återvända och mottaga hans order. Emellertid insåg han snart att han blifvit narrad april och nu dundrale han förfärligt öfver regeringen. Men hans vrede är oskadlig. Jag har händelsevis haft tillfälle att vara tillsammans med honom och Hört homom i mycket sqvadronerande ton berätta om sin makt i Paris och om huruledes han skulle vara i stånd till att nattetid slå generalmarsch och samla 20,000 man för att störta regeringen. Det ir möjligt att han verkligen skulle kunna itminstone bereda regeringen någon förläzenhet, om han vore i Paris, men hans motståndare hafva i tid insett detta, och nu är an icke i Paris, utan i Köpenhamn, der han sannolikt stannar qvar, om polisen ej skickar bort honom. Den bevakar honom anledning af hans uppträdande i Aarhuus. Föröfrigt försäkrar Han att hans 20,000 a RA AR