Bref från Köpenhamn.
(Från Dagens Nyh tera korrespondent).
K-penhamn den 25 september.
Utan tvifvel har ni redan genom telegra-
fon erfarit, ätt den frånska flottan ickeTän-
gre Ngger qvar i Östersjön och fullgör sitt
svåra och otacksamma värft — som Ren6
de Pont Just yttrade sig. Från provisori-
ska regeringen kom befallning att flottan
skulle segla hem, och denna order är redan
åtlydd. Om den ätetvändf uteslutande för
att skydda de franska krigshamnarne, eller
om man vill tilldela den en mera aktiv
roll, det är ännu ieke bekant. Den här
ofvan nämnde journalisten, hvilken vid sin
ankomst hit var försedd med ett särskildt
rekommendationsbref till den franska ami-
ralen, gick ombord på ett af de bortseglande
örlogsfartygen utan att ha aning om, hvart-
hän det bar af. Måhända — detta är åt-
minstone här den allmänna tron — har flot-
tan endast tills vidare lemnat våra faryat-
ten. Kommer kriget att fortfara, hvilket
ju tyvärr synes sannolikt, vänta vi åter att
få se trikoloren svaja på örlogsmän å Kö-
penhamns redd.
Med hänsyn till franska flottans bortseg-
ling eller åtminstone i sammanhang med
talet derom, kan jag berätta en liten episod,
som passerat här under sednaste dagarne.
I går, så lästes i CAarhuus Stiftstidende4
för i torsdags, anlände hit med ångfartyget
SArcturus, från Havre öfver England, en
fransman, som bar civila kläder, med un-
dantag af uniformsmössa med många galo-
ner. Redan i börskafet vil hamnen inled-
de han storordiga samtal på franska och
rådbråkad engelska med den första han rå-
kade och utgaf sig för att vara öfverste i den
franska republikens tjenst. Detta fortsattes
sednare på ett af stadens hoteller, der han
hyrt rum. Under natten blef hotellets be-
folkning emellertid uppväckt af starka skrik
från öfverstens rum. Han hade tagit en
lärgosse, som förut visat honom vägen i sta-
den, upp till sig, berusat sig i sällskap med
denne af whisky och derefter öfverfallit
gossen på ett högst skandalöst sätt. Då
dörren befanns läst, tillkallades polis och
man bröt sig in. Rummet erbjöd en anblick,
som icke kan beskrifvas. Öfverallt var det
nedsöladt med spåren af den ytterligaste
dryckenskap. Fransmannen blef efter myc-
ken motsträfvighet afförd till arresten, men
frigafs följande mörgon, emedan han på mid-
dagen skulle fortsätta resan till Köpenhamn.
Efter hvad som berättas af dem, som sett
en del af hans papper, visade han åtskilliga
bref och inträdeskort från Paris, med Clu-
serets nämn, hvaraf man kanske kan sluta,
att han tillhör det parti, som under gene-
ral Cluseret söker bilda en motregering i
Prankrike, och måhända reser i dennes ärende
till franska flottan, som han mycket tala-
de om. Så långt nämnda tidning.
Jag är 1 tillfälle att härtill lägga följande
upplysningar: För det första är den ifråga-
varande personen identisk med den på sin
d mycket omtalade franska sjöofficeren
Lhuillier, som hade en tvist med Paul de
Cassagnac. Man torde erinra sig att den
sednare skulle få hederslegionen, men må-
ste vänta på den för sina många duellers
skull. Då inträdde Lhuillier en dag på hans
byrå för att utmana honom, men Cassagnac,
som visste att han icke skulle få sin orden
om han åter duellerade, vägrade att mottaga
utmaningen, Lhuillier gaf honom ett slag i
ansigtet, men Cassagnac vägrade ändå att
slåss och umtalude derjemte händelsen i sin
tidning. Att han hade blifvit utmanad, men
icke ville inlåta sig i strid, urskuldade han
med en erinran om sina föregående dueller.
Och han hade verkligen aflagt tillräckligt
många bevis på att han icke är feg.
Denne sjöofficer är socialist och republi-
Kan af renaste vatten. Han går vida läng-
re i begge hänseendena än den nuvarande
provisoriska regeringen i Frankrike. Han
har ett stort parti i Paris; man har fruktat
hans inflytande och derför gjort honom till
öfverste vid nationalgardet — från sin tjenst
som sjöofficer hade han förut blifvit afske-
dad — samt uppdragit försvaret af Belle-
ville åt honom. Härmed var han dock ej
nöjd, utan blef en af de ifrigaste anhän-
garne af general Cluserets parti. Regerin-
gen lät då Häkta homo, men fann derefter
på ett mycket inmarigt sätt att bli henom
jvitt. Hon anförtrodde honom nemligen en
skenbart mycket vigtig beskickning till Öster-
sjöflottan och skickade honom till Danmark.
Men regeringen hade uträknat tiden för hans
inträffande der så, att när han kom till Kö-
penhamn, var flottan redan på hemvägen.
Företa dagen, han var här, sprang han
fram och tillbaka hos franska ministern.
Han ville att det skulle telegraferas till
flottan att den skulle återvända och mot-
taga hans order. Emellertid insåg han snart
att han blifvit narrad april och nu dundra-
le han förfärligt öfver regeringen. Men
hans vrede är oskadlig. Jag har händelse-
vis haft tillfälle att vara tillsammans med
honom och Hört homom i mycket sqvadro-
nerande ton berätta om sin makt i Paris
och om huruledes han skulle vara i stånd
till att nattetid slå generalmarsch och samla
20,000 man för att störta regeringen. Det
ir möjligt att han verkligen skulle kunna
itminstone bereda regeringen någon förlä-
zenhet, om han vore i Paris, men hans mot-
ståndare hafva i tid insett detta, och nu är
an icke i Paris, utan i Köpenhamn, der
han sannolikt stannar qvar, om polisen ej
skickar bort honom. Den bevakar honom
anledning af hans uppträdande i Aarhuus.
Föröfrigt försäkrar Han att hans 20,000
a RA AR