HE För att anses rätt nationel, måtte fordras att icke vara rätt förståndig, det är hvad som framgår af eni torsdagens Aftonblad införd uppsats, som icke är redaktionens egen och hvars innehåll vittnar om att författaren är en af dessa varmhjertade och nationelt känslofulla själar som sitta inne i ettB behagligt skrifrum och tycka att alla andra män icke böra hysa den ringaste tvekan för att åtaga sig krigstjenstgöring och kläda blodig skjorta för hvad en konung behagar eller fäderneslandet behöfver. En sådan Tinnerholmsk kammarhjelte har svårt att fatta, att general Trochu, en tapper krigare och fransman till på köpet, är öfvertygad att det kan behöfvas någon tid för att hos ett folk införa det försvarssystem, som utsträcker den personl:ga krigstjenstgöringen till alla tjenstdugliga unga män, hvilka ej enligt lag äro befriade, med en tjenstgöring begränsad till en jemnförelBevis kort tid I trots af den högst hjoltemodige Aftonbladsfantastens tvifvel är det docKk så, att general Trochu verkligen har uttalat att den almänna värnepligten först med tiden kan införas der den icke existerar. Han säger i den bekanta bok, hvarur vi nyligen anfört några stycken, 18:de franska upplagån, sidan 2178: Le premier (det här ofvan omtalade förslaget om krigstjenstgöring för alla unga. män under en kortare tid) est inconteståblement le plus 6quitable et, eaveg le temps, cCest-å-dire quand il est entrå profondment dans les moeurs publiques, il est meilleur.4 Orden avec le temps äro kursiverade af general Trochu, liksom de voro det i vår öfversättning; och om Aftonblads-fantasten tror, att allmän värnepligt kan när som helst införas i Sverige, så ådagalägger han dermed, att han icke har ens den aldra finaste aning om det skånska bondupproret vid bevärmgsinrättningens införande, om bondeståndets ihärdiga motstånd mot beväringsöfningarnes förlängande, om det Hedlundska milisförslagets öde vid en af den sednaste tidens riksdagar eller om diskussionerna rörande regeringens förslag till landtförsvarets ombildning. Han förråder, att han icke känner hvilket starkt motstånd som iFrankrike gjordes mot marskalk Niels armeombildningsförslag 1867. — Det borde väl vara klart för enhvar som har någorlunda sundt förstånd att det skall åtgå någon tid innan ett nytt och uppoffringar kräfvande försvarssystem kan blifva så förstådt och uppskattadt af folket att det blir antaget och tilllämpadt, och att innan detsamma vunnit allmänhetens förtroende det ej är fullt tillförlitligt äfven om det i sig sjelf voro och framdelesjemväl blefve erkändt för det bägta i verlden. I fortsättningen af aftonbladsinsändarens uppsats finner man att han icke är nöjd med införandet af en allmän värnepligt, sådan som vår beväringsinrättning, men utan friköpning och lega, utan att han vill hafya i krigstjenst alt vapenfört manskap, kanhända äfven qvinnor och barn. Man kan tro detta vara meningen hos en författare, hvars tankegång är så oredig att han, oaktadt vi försett honom med redogörelser för de olika beslut, hvilka Frankrikes styrelse fattade i revolutionens första år, icke kan skilja mellan en allmän viärnepligt, som en