n3 ngshoteller ha (likasom hvarje främling) ut-
hängt sitt lands flagga. Nästan på hvarje gata
ser man det amerikanska stjernbaneret. Man
hoppas, att alla hus, som bära främmande flag-
gor, skola respekteras af de krigförande. Man
ser äfven sällskapets för de sårades vård hvita
flaggor med röda kors. Hvar och en, som
ställer en eller två sängar till de sårades dis-
position, har rättighet att uthänga denna flagga.
Grand Hötel har ställt 100 sängar till sällska-
pets förfogande. De fiender, man för ögon-
blicket mest fruktar, äro de röda. De åstunda
bland annat, att alia offentliga verk skola ren-
sas från hela den personal, som var der an-
ställd under den kejserliga regeringen, de vilja
icke ha fred på några vilkor, de begära en
lika fördelning af lifsmedlen, de söka, kort
sagdt, göra regeriogens värf så besvärligt som
möjlig. Det är en möjlighet, säger korre-
spondenten, att det blir gatustrid, något som
grefve Bismarck föredrager framför allt annat.
Den monarkiska id6n i Tyskland är, trots sin
nuvarande popularitet och trots den segrande
konungens popularitet, ingalunda så stark, att
den med förakt kan se ned på en god repu-
blikansk regering i Frankrike. Den republi-
kanska idn är stark i Tyskland, och den skulle
kunna visa sig än mera mäktig, om den fran-
ska republiken vore i stånd att vinna sina gran-
nars aktning. Hvad lifsmedel beträffar är
man i Paris väl försedd dermed, både kött,
bröd, vin och vatten. Man letver billigare i
det belägrade Paris än t. ex. i London. MHel-
sotillståndet är synnerligen godt; vid krigets
utbrott dogo omkring 300 personer i veckan i
koppor; nu hör man icke mer talas om denna
sjukdom, den har med emigranterna flytt till
andra länder. I de småstrider, som egt rum
i närheten af Paris, ha mobilgardisterna bestått
profvet, och det märkligaste är, att de i kri-
giskt hänseende mest riogaktade klasserna af
parisbefolkniogen tillvunnit sig den största
beundran i detta krig. Det är de s. k. Coc-
codes eller petits crv6s, sprättar, kurtisö-
rer, lejon och flanörer; dessa unga män, som
förr knappt hade styrka att köra ut i Boulog-
neskogen och hvilkas högsta önskan var att
ruinera sig af någon vallachisk eller slavonsk
skönhet, de ha kämpat som män i detta krig
och erhållit de mest utsökta ioford.
Qvinnorna i Paris hafva i alla delar af
staden bildat försvarskomitger och i en adress
tillkännagifvit, att de äro beredda att vårda
de sårade samt i nödfall med gevär i hand
möta fienden.
Wientidniogen Presses specialkorrespondent,
en militäriskt bildad man, torde vara den sista
tyska korrespondent, som lemnat Paris. Det
var svårt för honom att komma ut ur staden;
efter flera fåfänga försök vid flera bangårdar
måste han välja den enda ännu öppna vägen
till Dieppe. Under dessa sina ströftåg till de
mest olika bangårdar hade han tillfälle att
öfverlyga sig om den oerhörda förstörelse och
ödeläggelse, som försvars-regeringen i Paris
låtit anställa. Jag såg tydligen, så skrifver
han, alla de oerhörda ruinhoparne, de stora
öde platser, som uppstått i följd af de väl-
diga förstörelser, hvilka hänsynslöst utförts
för att öppna fria terränger. Tänk er dertill
de präktiga skogarne Montmorency, Bondy,
Marly, Clermont, Meudon i lågor, tävk er alla
förhärjningar i det inre af staden i och för
uppförande at omfångsrika barrikader, af hvil-
ken den vid Enfer är den kolossalaste, de
sänga afrifona taken o. s. v., så skall ni icke
kunna frigöra er från en känsla af fasa,
än oerhord skada, som icke under årtion-
den kan repareras, är åstadkommen. De
som gjort detta måste vara beslutna för ett
allvarligt försvar. Vägarne och jernvägarne
äro redan nästan öfverallt afbrutna; de dyr-
bara broarne och viadukterna äro sprängda
och endast en enda linie är öppen för den
obetydliga postgängen. I tästena har korre-
spondenten sett kanoner i massa, men deri-
blaud mycket gammal materiel och af alla
möjliga systemer och kalibrar, men föga nytt,
stort positionsartilleri, under det att preus-
sarne åter, som bekant, ha mycket låvgskju-
tande belägringsartilleri. Det skall i Paris
snart komma att saknas nödiga artillerister,
om icke under försvarsstriden den största om-
sigt iakttages på alla punkter. Denna korre-
spondent fann under sin resa till Rouen och
Normandie, hvarifrån han såg flera bataljoner
mobilgarde afgå till Havre, att man är myc-
ket rädd för att preussarne skola ockupera
hva högra Seine-stranden ända till Havre, och
man skyndsammast vidtager förberedelser
till I uststädernas försvar. Preussarne ha all-
yorigt tävkt på Dieppe och Havre och skulle
sedan besätta Rouen.
Xx