återhållen sorg, lyckades man flytta grefvens
stol till fönstret, som öppnades för att han
skulle kunna andas lättare. Tre dagar förut
skulle detta uppträde ha dödat honom.
Men hjertat härdas af olyckan, liksom hän-
derna genom kroppsarbete.
— Tårarne ha räddat honom, hviskade dok-
torn till Claire.
Herr de Commarin återvann verkligen så
småningom sansen, och i samma mån han
kunde tänka klart, blef hans smärta, döfvad
för en stund, allt bittrare.
En sådan der tillfällig förlamning af själs-
förmögenheterna är ofta följden af plötsligt
inträffande olyckor; det ser ut som om na-
turen behöfde samla sina krafter för att bära
det onda; man känner icke genast slagets hela
våldsambet. Det är först efteråt man kan
mäta djupet af den afgrund i hvilken man
blifvit störtad.
Grefvens blickar fästades på bädden, der
Valries lik låg. Detta var då allt hvad som
återstod af henne! Själen, denna så hängifna,
så ömma själ, hade flytt till en annan verld.
Hvad skulle han icke ha velat gifva för
att Gud måtte förläna denna olyckliga ännu
en dag eller blott en timma af lif och för-
nuft! Med hvilken outsäglig ånger skulle han
ej ha kastat sig till hennes fötter, bedt henne
om förlåtelse, sagt henne att han endast med
fasa kunde blicka tillbaka på sitt förflutna
lif och det ovärdiga sätt, hvarpå han behandlat