nationela uppoffringar att taeka. Det hade
ieke varit förgäfves tiotusenden af deras bä-
sta söner offrat sitt blod-(bifallsrop). I när-
varande stund funnes knappt ett hem i Tysk-
land, der icke glädjen öfver landets segrar
var blandad med sorgen öfver enskilda, smärt-
samma förluster. Väl måste tyskarne vara an-
gelägna om att för framtiden betrygga sig
mot upprepandet af dylika blodiga tragedier
(bifall). Men man borde ifrigt uppmana de
tyska bröderna att icke nu i sin triumf glöm-
ma att de män hvilka stode i spetsen för den
nyss proklamerade franska republiken just
vore de som kraftigast protesterat mot detta
gudlösa krig (bravo!) och att de nu vore be-
redda att sluta fred på goda vilkor (nej!
ropas starkt i hela sälen) blott med förbehåll
att deras land icke i någon mån styckades.
Vidare borde församlingen påminna de tyska
bröderna att, om kejsardömet skulle ingått en
bedräglig fred, så förhölle det sig helt annor-
lunda med republiken: hon menade ärligt,
hon ville ha en fred, grundad på frihet, en
fred, grundad på folkets starkaste och sanna-
ste intressen, sålunda vida skiljande sig från
kejsardömet och militärväldet med alla deras
elaka drömmar om eröfringar och blodfläckad
ära. Man borde äfvenledes återkalla i de ty-
ska brödernas minne att, om de drefve fran-
ska folket till en ytterlig grad af förtviflan,
om de företoge sig att föra ett utrotningskrig
mot detsamma, skulle de uppväcka i det fran-
ska hjertat ett hat så bittert, så brinnande,
att många år skulle förgå innan det blefve
släckt, under det att ett ädelmodigt och stor-
sinnadt handlingssätt skulle utrota de bittra
känslor, som fransmännen från flydda tider
hyste mot dem, och sålunda lägga grund till
denna ömsesidiga aktning och vänskap mellan
de båda nationerna, som komme att utgöra
den säkraste garanti för fredens varaktighet i
Europa (hör! hör!). Och detta förde tal. in
på ett annat stort ändamål med denna sam-
ankomst, nemligen att framkalla en pro-
test från arbetarne mot allt hvad krig he-
ter. Intet folk kumde ha intresse af kriget.
Derför borde från befolkningen i alla Eu-
ropas olika stater utgå en allmän och hög-
ljudd - fordran att freden under intet vilkor
måtte få störas, utan internationela tvister af-
göras af en skiljedomstol, ett vida bättre me:
del än kanonen och chassepotgeväret. (Bi-
fall.) Det återstod tälaren endast att bedja
de tillstädesvarande -ått vid detta möte för-
hålla sig på ett sätt, värdigt deras land, vär-
digt de stora och vigtiga händelser som för-
anledt deras sammanträdande, värdigt de fred:
liga och upplysta principer de bekände, vär:
digt den aktning och beundran de hyste för
de tvenne krigförande nationerna, Frankrikes
och Pysklands ärorika folk; då skullehelt visst
denna sammankomst ieke blifva hållen för-
gäfves. (Bifall)
Följande resolutioner blefvo efter diskus-
sionen af mötet enhälligt antagna:
1): Mötet helsar med glädje franska repu-
blikens återupprättande, såsom varande eguädt
att leda till ett skyndsamt slut på det när-
varande olyckliga -oeh--fasaväckande kriget,
(genom aflägsnandet af orsaken dertill), samt
att bereda Europa en varaktig freds välsig
nelser (genom framkallandet af vänskap och
enighet mellan Tysklands och Frankrikes folk.)
3) Alldenstund kriget icke haft sitt ursprung
i någon tvist mellan Frankrikes och Preussens
folk och. krigsorsakerna nu äro undanröjda,
uppmanar mötet. vördnadsfullt det franska
folket att icke spara något bemödande för att
vinna fred samt besvär Preussens regering
och folk att afbryta sintarmös marsch mot
Paris och visa denna moderation och högsint-
het i segerns stund, som allena hedra en
stor och bildad nation. Och mötet uppmanar
på samma gång vår egen regering att taga
hvarje vänligt steg för att åvägabringa ett snart
slut på fiendtligheterna mellan tvenne natio-
ner, de der Aro lika berättigade till engelska
folkets aktning oeh tillgifvenhet.
(Till denna resolution föreslog en talare föl-
jande tillägg: och att använda alla sina be-
mödanden för att förekomma någon territoriel