En tredjedel af staden är nu endast en grus-
hög. rv
Stockholms-Nyheter,
Invigningen af den nya Synagogan,
öfver hvilken vi i gårdagens nummer medde-
lade en beskrifning, egde rum i går afton.
Sedan församlingens ledamöter och öfrige in-
bjudne intagit sina platser i det vackra temp-
let, i hvilket gaslågorna redan: voro tända, in-
trädde kl. 5 under orgelspel processionen med
Thorarullarne (Mose lag). Dessa buros af för-
samlingens rabbin, rabbinen Schönthal från
Norrköping, jemte flera församlingsförestån-
dare (från Stockholm, Norrköping, Göteborg
och. Karlskrona). Innan Thorarullarne inställ-
des i tabernaklet, förrättade rabbinen Levy-
sohn bön på hebreiska och svenska, hvarefter
kantorn och församlingen sjöngo en vexelsång.
Man hade dervid tillfälle beundra :en särdeles
väcker röst, hvars egare, hr Moskowski, är
kantor i härvarande mosaiska församling.
Innan rabbinen derefter tände den ständigt
brinnande lampan, ofvanom tabernaklets för-
låt, förklarade han på ett särdeles vackert sätt
den id, hvaraf den ständigt brinnande lam-
pan är en symbol. Under sjelfva lamptänd-
ningen uppstämde församlingen en bönesång.
Härefter sjöngs följande psalm:
Menska, sjung till Herräns ära,
Utur fromt och helgadt bröst;
Kom att Herrans kärlek lära,
Sök deri din frid, din tröst.
Tacka Honom allan tid,
Som är evigt huld och blid.
Rabbinen dr Levysohn- höll härefter pre-
dikan. -Han talade ex tempore. Såsom all-
id i den israelitiska synagogan, hörde man
cke annat än fridens, kärlekens och fördrag-
samhetens ord.. Inga fördömelser, inga för-
bannelser vanhelgade det åt den kärleksfulla
Gudens dyrkan helgade rummet. Texten var
densamma som utgör inskriften på hvardera
af helgedomens gaflar, nemligen
2 Mose-bok 25: 8:. De skola göra mig
en hlgedom, och jag vill bo,wbland dem;
samt Esaias 57: 19: lan, som skapar läp-
ja frukt, bjuder frid, frid åt den som
ÖR ir och åt den som är nära, och
Ja vill vota honom.
Pcedikanten tog sig af dessa bibelspråk an-
ednivg att afhandla, hvilka skälen varit till
uppförande af denna helgedom, hvilka, tankar
sem -böra deraf väckas hos församlingen och
Hvilka känslor. som böra uppfylla enhvar, när
han lemnar templet. . Han predikade ödmjuk-
hetens dygd ioför Herren, försoniogens och,
billigh: :mot nästan. .Må aldrig så mye-
ken förföljelse,., aldrig. så mycken kränkning
möta derute, så må dock frid råda härinom.
Han skildrade de strider menniskan har att
kämpa mot sig sjelf och mot verlden och med-
len att gå igenom dem, Han granskado reli-
gionens tre grundvalar: tro, kärlek och hopp
samt deras verkan på lifvet och huru de leda
till: det eviga-ljuset derofvan, som är symbo-
liskt afbildadt i det ständigt brinnande ljuset
i hvarje Israels helgedom. i
Predikantens betraktelser: ledde honom till
att uttala glädjen öfver att detta tempels in-
vigning skedde samma år, då det skönaste
bladet skrefs i Sveriges kulturhistoria (jude-
emancipationen), hvarför ock detta årtal står
ristadt öfver kyrkans ingång. Der inne skulle
icke heller någonsin hädanefter, liksom det
hittills icke -skett, uttalas ett ord mot andra
trosläror. Hvadan skulle man fördöma andra:
menniskor för deras tro, då de äro samma
Faders barn? Och denna kärlek och fördrag-
samhet-må ej stanna inom helgedomen, utan
tagas med derifrån ut i det verldsliga lifvet.
Frid! Frid! Här inne må man bedja som
Israel. Der ute må man lefva i första rum-
met som menniska, med menniskor — och
för menniskor.
Sedan följande psalm
Som en Herde skall Han nära
Dig i sina gårdars ro
Med sin höga lag och lära,
Med sin helga sanningstro!
Vägen får du lära der,
Som till saligheten bär.
blifvit sjungen, höll doktor Levysohn en in-
vigningsbön öfver det nya templet, en varm-
hjertad, innerlig bön om Guds bistånd, att
Hans ord der alltid måtte predikas med kär-
lek och med kärlek anammas, hvarefter han
nedkallade Guds välsignelse öfver konungahus
och fäderöesland, ötver brödrafolken, öfver
hufvudstadens styrelse och befolkning, öfver
de män, hvilka med konstnärligt sinne eller
kroppsligt arbete eller gåfvor bidragit att det
nya templet kommit till stånd, öfver alla dem,
som nu voro i templet församlade, öfver dem,
som der komme att knyta äktenskapets för-
bund, öfver de qvinnor, som der infunne sig
för att tacka Gud för lifvets största gåfva och
öfver dem, som efter talaren komme att å
detta rum tolka himmelens läror.
Sedan denna högtidliga del af invignings-
gudstjensten slutat, afsjöngs från orgelläkta-
ren en kantat, hvartill musiken, hållen i kyrk-
stil och med särdeles vackra körer kompone-
rats af orgelnisten i mosaiska församlingen,
musikhandlaren John Jacobson. Af texten
tillfter utrymmet oss att endast meddela föl-
ande:
Ljufva äro dina läger,
Dina tjäll, o Jakob!
Herren är hos dig och säger:
Kommen, söken Mig!
TI ditt tempel jag mig böjer
Full af Herrans ynnest,
Han mig stärker. Han mig höjer
Nu, som förr han gjort.
Dig jag älskar, Dig jag fruktar,
Mildsratore Fåder! on
Du lisar, då Du tuktar,
Söker jag blott Dig,
Och på bönens ljufva vingar
Flyktar jag till Honom,
Som: från jordens alla ringar
Tager syndarn mot.
Genom öknars stig Du fört mig
Till ett fridens hemvist,
I all jordens trångmål hört mig
Klagande min nöd.
Hör då, Fädrens Gud! på bönen,
Som ur hjertat stiger