Victor Hugos manifest till tyska
folket.
Tyskar! den, som talar till er, är en vän,
Det är tre år sedan, vid tidpunkten för 1867
års exposition, jag ur djupet af min landsflykt
helsade eder välkomna i eder stad.
öHvilken stad?
Paris.
Ty Paris tillhör icke oss allena. Paris är
edert, lika mycket som vårt. Berlin, Wien,
Dresden, Minchen, Stuttgart äro edra huf-
vudstäder; Paris är eder medelpunkt. Det
är 1 Paris, som man känner huru Europas
hjerta slår. Paris är städernas stad, Paris
är menhiskornas stad. Det har funnits ett
Athen, det har funnits ett Rom, och det finns
ett Paris.
Paris är ingenting annat än en ofantlig gäst-
frihet.
I dag återkommen I dit.
Huru?
Såsom bröder, liksom för tre år sedan?
Nej. Såsom fiender.
Hvarför?
Hvilket är detta sorgliga missförstånd?
Två nationer hafva bildat Europa. Dessa
två nationer äro Frankrike och Tyskland.
Tyskland är för vesterlandet det, som Indien
är för österlandet, ett slags stammoder: Vi
vörda henne. Men hvad är det då, som sker?
Och hvad vill detta säga? Detta Europa, som
Tyskland har danat genom sin utvidgning och
Frankrike genom sin utstrålning, detta Europa
vill Tyskland i dag förgöra.
Är det möjligt?
Tyskland skulle förgöra Europa genom att
stympa Frankrike.
Tyskland skulle förgöra Europa genom att
förstöra Paris.
tvervägen !
Hvadan denna invasion? Hvadan dessa vilda
ansträngningar mot ett broderfolk?
jö Hvad hafva vi gjort eder?
; Detta krig, är det väl från oss det kommer?
Det är kejsardömet, som har velat det, det är
kejsardömet, som har gjort det. Kejsardömet
är dödt. Och väl det.
mt hafva ingenting gemensamt med detta
ik.
Det är det förflutna, vi äro framtiden.
Det är hatet, vi iro vänskapen.
Det är förräderiet, vi äro uppriktigheten.
Det är Capua och Gomorrha, vi äro Frank-
rike.
Vi äro den Franska Republiken! Vi hafva
till valspråk: Frihet, Jemurkhet, Broderskap;
vi skrifva på vår fana Europas förenta sta-
ter. Vi äro samma folk som ni.
Vi hafva haft Vercingetorix, liksom I haf-
ven haft Arminius.
Sanima förbrödringens eld, stråle af him-
melsk förening, genomtränger det tyska hjer-
tat och den franska själen.
Detta är så sannt att vi säga eder:
Om olyckligtvis er villfarelse skulle drifva
er till ytterliga våldsamheter, om I anfölien
oss i denna herrliga stad, som Europa på visst
sätt anförtrott åt Frankrike, om I belägraden
Paris, skulle vi försvara os3 till sista man,
skulle vi af alla krafter strida mot er; men
det förklara vi er, att vi i alla händelser skola
fortfara att vara edra bröder; och edra så-
rade, veten I hvar vi skola lägga dem? I na-
tionens palats. Vi anvisa på förhand Tuile-
rierna till sjukhus för de preussiska sårade.
Dör skola de vårdas bland edra tappra soldater
som blifva tillfångatagna. Dit skola våra
qvinnor gå för att sköta och hjelpa dem.
Edra sårade skola vara våra gäster, de skola
behandlas kuvgligt, och Paris skall mottaga
dem i sin Louvre,
Det är med denna broderlighet i hjertat vi
skola möta er i striden.
Men denna strid, tyskar, hvilket förnuft lig-
ger deri? Den är slut, emedan kejsardömet är
rn cn KR MR je rr I LE RT RR NUR RR HAR ÄR BR VE 0 SÅ NAR