-—— AVUV -—-
vännen dragit sig undan, när den siste släg
tingen icke mera syns till, står hustrun en
sam qvar.
Domaren ångrade att han låtit sig förleda:
till att gå måhända alltför långt. Claires hän
förelse förskräckte honom; han försökte, ehurt
förgäfves, afbryta henne.
— Jag kan vara blygsam, fortfor hon meq
stigande energi, men jag är icke feg. Jag
har fritt valt Albert bland alla; hvad än må
hända, skall jag icke förneka honom. Nej
jag skall aldrig säga: Jag känner icke denne
man, Han har velat skänka mig hälften aj
sin rikedom, af sin ära; jag skall, vare sig
han vill det eller icke, bära hälften af han:
skam och olyckor. För två blir bördan min
dee tung. Slå; jag skall trycka mig intil
honom så nära, att icke ett enda slag kar
träffa honom, utan att på samma gång träff
mig. Ni som råder mig att glömma, upply
mig då huru detta skall tillgå. Jag glömma
Skulle jag väl kunna det, om jag än ville de
aldrig så gerna? Men jag vill det icke, ty har
eger min kärlek, och det står lika litet i mir
förmåga att upphöra att älska honom som at
genom en ansträngning af min vilja brings
mitt hjertas naturliga rörelser att afstanna
Han är fånge, anklagad för ett mord; må
vara: jag älskar honom likväl. Han är brotts:
lig! hvad gör det? Jag älskar honom icke de-
sto mindre. Ni skall döma och brännmärks
honom; dömd och brännmärkt, skall han ändå