tid skola vi, äfven i slagets vildaste tummel, tän- i
ka: Gud skydde och bevare vårt kära fosterland!
—
P. S. Hit har i dag ankommit en skandinav
till, nemligen en dansk vid namn Olsen. Hans
hemort är Fyen. Samtliga skandinaver äro nu
till antalet 10. KA
Innan jag afsänder detta bref, vill jag. för att
gifva er en id om lifvet härnere, ännu tillägga
några ord. Vi befinna oss i detta öj sonblick ho:
kapten Christophersen. Hans rum är beläget i an-
dra våningen af kasernen och är omkring tio al-
nar långt och sex alnar bredt. Väggarne äro helt
enkelt hyitmenade med kalk och dess möblemang
består af tre tältsängar, en gammal kommod, två
impla, omålade bord midt på golfvet, ett dito un-
er fönstret, två simpla, omålade stolar, och en
träbänk vid ena väggen. I detta ögonblick sitter
Christophersen i skjortärmarne och utan skor på
sin säng; en fransk kapten ligger och läser Le pe-
tit journal i sin. Vid bordet midt Jå golfvet sitta
fyra af oss norrmän sysselsatta med brefskrifning.
Det knackar på dörren och in träder en fransl
kapten; han slår sig ned på bordet under fönstret.
Det knackar äter på dörren och in träder prinsen
af Serbien. Han lägger sig på sängen, sedan han
fått en bit norsk tobak af mig. Ännu en gång
knackar det och in träda en österrikisk öjlnant
och den danske soldaten Olsen. Samtalet blir lif-
ligt och piporna tändas. Danskarne uppvakta med
Den ta; pre Landsoldat,. Officerare, prinsar, sol-
daler, alla äro här likar; det är som hade vi känt
hvarandra i 100 år. Au revoir.
UR ER ESKORT EERO ROR ER