mn mn nm OO OA RR RR EE SAR ser Lo
Franska republiker.
Den rundskrifvelse, hvilken Jules Favre i
egenskap af utrikesminister och vice president
i regeringen för national-försvaret utfärdat till
Frankrikes diplomatiska representanter i ut-
landet, lyder i sin helhet sålunda:
Min herre!
De tilldragelser, hvilka nyss timat i Paris,
förklaras så tillräckligt genom händelsernas
obevekliga logik, att det är öfverflödigt att
mycket orda om deras mening och betydelse.
Då befolkningen följde en alltför länge åter
hållen, oemotståndlig impuls, lyssnade hon till
en högre nödvändighet, som hennes eget bästa
ålägger henne.
Hon ville icke gå under tillsammans med det
brottsliga välde, som förde Frankrike till bran-
ten af sin undergång.
Hon har icke törkunnat Napoleon den 3:djes
och hans dynastis afsättning: hon har endast
i den gudomliga och menskliga rättvisans, i
den allmänna välfärdens namn bevittnat den
gåsom ett faktum.
Och denna dom var redan på förhand så
rotfästad i det allmänna omdömet, att ingen,
icke ens bland det fallna väldets mest hög-
ljudda försvarare, rest sig för att understödja
detsamma.
Under bördan af sina egna fel har detta
välde krossat sig sjelf, under en oerhörd folk-
massas bifallsrop, utan att en droppa blod för-
spilts, utan att någon beröfvats sin frihet.
Man hade det i historien oerhörda skåde-
spelet, att medborgare, hvilka på folkets upp-
maning mottogo det af faror uppfyllda värf-
vet att strida och att segra, icke ens ett ögon-
blick tänkte på de motståndare, af hvilka de
ännu föregående afton hotades med militärisk
exekution.äGenom sin underlåtenhet att hedra
dem med någon slags vedergällning ha dessa
medborgare ådagalagt deras förblindelse och
vanmakt.
Ordningen har icke ett enda ögonblick blif-
vit störd; vårt förtroende till nationalgardets
och hela befolkningens klokhet och fosterlands-
kärlek tillåter oss att försäkra, att det ifram-
tiden också skall förblitva så.
Befriad från smäleken och faran af en af
alla sina pligter glömsk regering, inser en hvar,
att denna slutligen återeröfrade nationela su-
veränitets första handling måste vara att be-
herrska sig sjelf och söka sin styrka i aktning
för lagen.
Men tiden hastar: fienden står utanför våra
ortar ; t vi hysa blott en tanke: att tördrifva
onom från vårt område.
Men denna pligt, som vi nu beslutsamt åta-
ga oss — vi ha icke påbördat Frankrike den-
samma; om man hade lyssnat till vår röst,
skulle Frankrike nu icke varit underkastadt
densamma.
Vi hafva, till och med på bekostnad af vår
popularitet, energiskt försvarat en fredlig poli
tik. Vi skola försvara den fortfarande med en
ännu djupare öfvertygelse.
Vårt hjerta vill brista vid åsynen af detta
menniskoslagtande, genom hvilket blomman af
två nationer dukar under, hvilka man med nå-
gon smula sundt förnuft och obegränsad fri-
het skulle ha kunnat bespara denna fruktans-
värda katastrof.
Vi sakna ord för att uttrycka vår beundran
för vår hjeltemodiga armå, som uppoffrats ge-
nom sitt öfverbefäls oerfarenhet och som dock
framstår i en långt mera upphöjd storhet ge-
nom sina nederlag än genom de mest lysande
Begrar.
Ty oaktadt sitt medvetande om de miss-
grepp, hvilka blottställde henne, har hon su-
blimt uppoffrat sig med en säker död för ögo-
nen och räddat Frankrikes ära från den van-
heder, med hvilken dess regering befläckat
henne.
Heder åt henne! Nationen öppnar gina ar-
mar för henne! Den kejserliga regeringen har