Härifrån har man en vacker utsigt öfver
dalen och staden, och det omgifves af en
park och en liten plantering; som är af-
stängd från landsvägen. Omkring kl. 2
begat sig konungen med sin lifvakt
och en kyrassiereskort, åtföljd af kronprin-
sen och en stab af generaler, till slottet,
som var prydligt möbleradt, och mottog kej-
saren, då han kom med sin stab, sin svit
och sin eskort, hvilken uppställdes på andra
sidan allen midt emot kyrassiererna. Konun-
gen och hans fånge drogo sig genast genom
en af salongerna på nedra botten undan till
ett af växthusen, och staben derutanför kun-
de se dem i deras allvarliga samtal. Efter
mötet med konungen ha!e kejsaren några
ögonblicks samtal med kronprinsen; under
hvilk ethan var mycket rörd då han talade
om konungens uppförande mot honom. Hvad
han tycktes ligga synnerligt stor vigt på
var att ej behöfva passera sina egna sol-
dater. Resultatet blef emellertid att hans
majestät, då han önskade undgå ett obehag,
blef utsatt för en annan stor förödmjukelse,
ty hans marschroute måste ändras för att
han ej skulle passera Sådan, och sålunda
måste han fara förbi den preussiska härens
leder. Sålunda hände aft Fränkrikes kejsate
som krigsfånge kom att passera under mina
fönster, öfver stora gatan i Donchery. Reg-
net öste ned, och en wirtembergsk kolonn
som kom från motsatta sidan spärrade vä-
gen litet. Framför corttgen kom en afdel-
ning svarta husarer i full uniform och utan
kappor. Derefter kom en kupt med kejsa-
ren uti. Han bar kepi och generals hvar-
dagsuniform med hederslegionens storkors
på bröstet. Han såg ytterligt utmattad ut
och hade mörka ränder under ögonen, men
han gaf akt på hvad som föregick omkring
honom, så att han helsade på en engelsman
som sprang ut för att se honom och lyfte
på hatten. Bredvid honom satt en fransk
efficer — som jag tror var det Achille Murat;
men hvem kunde väl se på någon annan än kej-
saren, och ingen menniska med någon känsla
kunde i denna stund ens på denne man
kasta mer än en mycket kort blick.
Hästarne, som icke förstodo sin herres
olycka, voro värdiga det kejserliga stallet.
De tvenne kuskarne körde så fort som om
de varit i Boulogneskogen eller på väg till
S:t Cloud en regnig dag. De och de begge
betjenterna som sutto bakpå hade på sig
långa vattentäta käppor, lackerade hattar
och den kejserliga -kokarden. När vagnen
stannade ett ögonblick, såg min kurir en
skymt af hans majestäts ansigte. CHurå
förändradt, sade han, äfven när jag gör
afdrag för tiden som förflutit sedan prins
Napoleon bodde i mitt hus i London innan
han flyttade till King Street!4 Han höll han-
den vid mustacherna, hvilka som vanligt hade
väl spetsade ändar, men man märkte ingen
nervös ryckning; och den rörelse, som ett
ögonblick hade öfverväldigat honom medan
han talade med kronprinsen om konungens
vänliga uppförande, var nu försvunnen. Då
torkade han tårarne ur ögonen med hand-
skarne, som han bar i ena handen, och var
under några sekunder öfverväldigad.
Efter kejsarens vagn kom en char-å-banc,
med normandiska hingstar, uppfylld af fran-
ska och preussiska officerare, mestadels i
kappor och med fodraler öfver sina kepier
och mössor. Bland dessa voro general Boyen
och prinsen af Limars, hvilka äro beordrade
till h. maj:ts uppvaktning. Derefter följde
10—11 kejserliga vagnar, char-å-bancs och
fourgons, med ypperliga hästar och fulla
med officerare; så kommo några franska of-
ficerare till häst; och efter ett långt tåg af
reseryhästar, ridna af lakejer, 60 eller der-
omkring till antalet, slöts corttgen med en
afdelning af de svarta husarerna. Jag öf-
verlemnar åt andra att anställa moraliska
betraktelser öfver detta skådespel. Jag
skall icke säga ett ord om en fallen storhet.
Hvar och en lärer ha till hands den ut-
slitna satsen: SIngen ropade Gud välsigne
honom!4 De franska män och qvinnor som
stodo ute i regnet vågade ej visa något del-
tagande eller sorg, i fall de hyste någon
sådan. Det enda ljud som hördes var häst-
trampet och det störande pinglet af kloc-
korna på char-å-banc-hästarne; men då och
då ljöd en kör från wiirtembergarne, hvilka
trafvade fram i smutsen och prisade segern,
i hvilken de säkerligen till sin stora leds-
nad hade föga andel.