hr Jules Favre: Om kammaren anser öf-
verläggningen böra uppskjutas till i mor-
gon har jag ingenting deremot. Men som
vi böra under den nu inträdda vakansen i
rtegeringen öfverlägga om lämpliga åtgärder
till fäderneslandets räddning, anhålla vi att
få nedlägga på kammarens bord följande
motion, för hvilken jag ej skall anföra nå-
gon motivering:
21. Louis Napeleon och hans dynasti äro
förklarade afsatta från den makt, söm grund-
lagen har förlänat dem.
22. Det skall utnämnas en komitå af...
medlemmar (kammaren må sjelf bestämma an-
talet) med uppgift att fortsätta försvaret till
det yttersta och fördrifva fienden ur landet.
23. General Trochu bibehålles vid sin be-
fattning såsom generalguvernör i Paris.
Jag tillägger ingenting och öfverlemnar
detta förslag åt ert mogna begrundande.
Kammaren upplöstes under en isande tyst-
nad. Motionen om afsättningen framkallade
ej ett gny af knot, ej en enda protest.
KL 2 på morgonen var kammarpalat-
set besatt med trupper, äfvensom Contorde-
bron. Folket hade skingrat sig.
Sammanträdet på söndagsmiddagen.
På söndagsmiddagen kl. 12 sammanträdde
lagstiftandö kåren till ett nytt möte. Redan
förut hade oerhörda folkmassor, bländ hvilka
Bågos nationalgardister med och utan vapen,
uppfyllt närgränsande gator och Conmcordia-
platsen. Man hörde öfverallt röpen: Kej-
saren skall afsättas! Lefve Frankrike! Lefve
Trochu!4 — I närheten af palais Bourbon
voro icke blott nationalgardister uppställda,
utan äfven infanteri och dragoner. Folk-
mMassan växte oupphörligt, och till och med
för de mer bekanta politiska persötlerna var )
det utomordentligt svårt att inkomma i det
inre af palatset: KL 1,20 em; intog ändt-
ligen hr Schneider talmansstolen och öpp-
nade sammanträdet: Hrr Glais-Biaoin och
Raspail fordrade, under starkt oväsen från
högern, att kammaren skulle förklara kej-
berliga dynastien afsatt; ty detta vore enda
medlet som återstod till Frankrikes rädd-
hing. Köratry beklagade sig bittert deröf-
Yver att man användt Nnietrupper till kam-
harens skydd. Krigsministern kränkte der-
med sina pligter möt representantförsamlin-
gen och kom i kollision med Trochu, hvil-
ön i sin proklamation uppdragit detta
Värf åt nationalgardet. Sedan Palikao för-
svarat sig dermed, att man på sin höjd
gjort för mycket för att skydda kammarens
frihet, föreslog han tillsättande af en exe-
kutiv komit af 5 ledamöter, bland hvilka
han sjelf såsom landets generalissimus skulle
föra ordet. Detta förslag främkalläde starkt
larm, och många röster ropade: SHvad skall
det betyda? Hvad menar man dermed?4
Ministern bibehöll emellertid hela sin kall-
lodighet och fordrade att förslaget skulle
jehandlas utan vänliga omgångar.
Jules Favre protesterade Häremot och
yrkade, att hans försläg, som blifvit tidigare
väckt, äfven borde först behandlas. Thiers
fck derpå ordet för att framlägga sitt för-
slag om en exekutiv-Komit6 med det sär-
skilda tillägg, att en konstituerande försam-
ling skulle inkallas, så fort sådant läte sig
göra, Palikao hade ingenting emot att man
på detta sätt vädjade till nationen. På för-
slag af Gambetta beslöt kammaren, att alla
tre förslagen genast skulle bringas under
behandling, och att ett utskott för ändamä-
let strax skulle tillsättas. De deputerade
drogo sig derefter tillbaka till byråerna.
Knappt tio minuter derefter ljöd ett vildt
skrik i vestibulen; flera personer, som be-
fannit sig på åhörareplatserna, hade ilat ut
På den stora trappan, som vettar åt Concor-
ia-bron; och vinkade åt folkmassorna under
fopet: Kejsarens afsättning är dekreterad!
Detta hade till följd, att folket trängde på,
och det med en sådan våldsamhet att det
var onöjligt för militären och gensdarmerna
ätt stå emot. En stor hop instörtade i re-
presentanthuset ; man hörde bullret, då dör-
rarne sprängdes upp; salen och åhörareplat-
gerna fylldes i ett ögonblick, och alla upp-
Stämde marseljäsen och Chant de Dåepart.
Allra tydligast ljödo dock ropen: Kejsaren
skall afsättas! Ned med Napoleon!
Emellertid hade några deputerade åter
infunnit sig, och talmannen gjorde ett för-
sök att ånyo öppna sammanträdet, men det
var omöjligt för honom att få ljud eller
stillhet i salen. Gambetta besteg talaresto-
len, och ett ögonbliek tycktes det, som om
han skulle kunna lyckas att lugna massan.
Men stojet tilltog åter, och starkare än nå-
gonsin. Nytt folk strömmade in och upp-
fyllde kammare och läktare så, att tidnin-
garnes referenter och korrespondenter blef-
vo utträngda. Detta varkl. 3 eo. m. Längre
gå således icke de tidningsreferater vi hafva
tillgång till.
Hvad som sedan hände är endast kändt
om telegrammer. Dessa innehålla:
gt Kl. 3e. m.
Stora hopar ha sedan kl. 12 tågat om-
kring gatorna ropande: Lefve republiken!
Tropper ha uppstälts på flera platser, men
förhållit sig fullkomligt passivt, De hvar-
ken deltaga i eller hindra någon demonstra-
ion, Sedan middagstiden äro Tuilerierna
öppna för allmänheten, som ännu går fritt
ut och in der. Icke heller förefaller någon
sordning. På slottets väggar finnas anslag
med de från föregående revolutioner i Paris
bekanta orden: Död åt tjufvar! Kejsarinnan
här lemnat Paris. Ingen nedslagenhet spör-
es hos befolkningen. De herrskande käns-
orna tyckas vara ett slags tröst för det
värvarande och en stark förtröstan till fram-
iden.
Kl. 5,10 e. m.
ummet är fortfarande uppfyldt
Sessio!