ev
en månad? Skulle då hans vanligå skarp-
sinnighet öfvergifva honom? Nej, helt säkert
icke. Hvad som mest bekymrade honom var
att han icke visste huru han skulle komma i
tillfälle att underrätta Albert om att en per-
son arbetade för honom.
Han var en helt annan menniska, när han
steg upp från bordet, och med lätta steg till-
ryggalade han det afstånd som skiljde honom
från Saint-Lazare-gatan. Klockan slog 9, då
hans portvakt öppnade för honom.
Han begaf sig direkte uppi fjerde våningen,
för att höra huru det stod till med fru Gerdy.
Noöl kom honom till mötes i tamburen.
Den unge mannen tycktes ha låtit sig röras
af minnena från sin barn- och ungdom; ty
hans ansigte bar en sorgsen prägel, såsom om
den döende verkligen varit hans mor.
I följd af detta oväntade förhållande kunde
gubben Tabaret icke motstå frestelsen att gå
in, vore det ock blott på fem minuter, för att
få tillfredsställa sin nyfikenhet.
Han visste väl att, då han befann sig i ad-
vokatens sillskap, samtalet svårligen skulle
kunna komma att röra sig om annat än det
Lerougeska målet. Och huru skulle det vara
hoaom möjligt att tala derom, då han visste
allt vida bättre än hans unge vän, utan att
förråda sitt vetande? Ett enda oförsigtigt ord
kunde uppdaga den hemlighetsfulla rol han
spelat i denna tragedi. Men det var fram-
förallt i sin käre Noöls ögon han ville för-