Kejsar Napoleons resa genom Belgien.
(Efter IIndpendance belge.)
I lördags kl. närmare 5 på e. m. inträffade
fransmännens f. d. kejsare i Bouillon. Flera
generalstabsofficerare, deribland en af hans
adjutanter, general Castelnau, generalerna de
Reille, de Vaubert, furst Ney af Moskwa
och några och tjugu offieerare af olika grader
åtföljde honom. Några högre officerare i
preussiska armån representerade i denna svit
öfverbefälhafvaren öfver de tyska armåerna,
som af belgiska regeringen hade erhållit er-
forderligt . medgifvande för kejsarens genom-
resa.
En sqvadron belgiska jägare trafvade tram-
för kejsarens vagn; till venster red en bel-
gisk officer, till höger en kejserlig stallmästare.
Omkring 20 vagnar följde med fångens pack-
ning.
Napoleon steg af vid Hötel des Postes,
dinerade tillsammans med omkring 30 perso:
ner och tillbragte der natten.
Söndag middag inträffade han i Libramont.
Det tåg, som derifrån skulle föra honom vi-
dare, Var ännu icke färdigt — en försummelse,
som var så mycket mera ursäktlig som kej-
saren kom tidigare än hans ankomst var ut-
satt. Minst en timme måste han vänta i Li-
bramonts bangård. På platformen samtalade
han med några at sina följeslagare, isynnerhet
med grefven af Montholon, som gaf honom
rörande bevis på sin tillgifvenhet och icke
förmådde återhälla sina tårar. Äfven hr de
Bersolle, sekreterare vid franska beskicknin-
gen i Bryssel, hade infunnit sig och samta-
lade med kejsaren, hvilken också språkade
an en iogeniör vid Luxembourg-jernvägsbola-
get och, bland annat, angaf målet för sin re-
sa. Jag far till Cassel, sade han. Hans
bekymmerslöshet förvånade på det högsta alla
de närvarande. En gång svek honom dock
hans lugn, om också blott för ett ögonblick;
det var då man lemnade honom ett telegram
från hans son, eller rättare från dennes gu-
vernör; telegrammet var afsändt från Mau-
beuge och löd: Kejsar Napoleon. I Bouil-
lon eller i Libramont. Prinsen är här, vid
god helsa. Han afvaktar eder befallning.
Ändtligen var tåget i ordning. Den för
kejsaren afsedda vagnen var icke en kunglig
salongsvagn, såsom man först trodde, utan en
salongsvagn, som tillhörde grefven af Flan-
dern. Den bestod af tre afdelningar: en sa-
long mellan två kuper. Kejsaren tog plats
i en af de båda sistnämnda. Generallöjtnan-
ten baron Chazal, som på lördagen i sitt huf-
vudqvarter Bure hade fått kunskap om Na-
poleons inträffande i Belgien och genast rest
efter honom, steg med sin adjutaut Sterckx
efter honom in i kupån. I den andra vagnen
satte sig två preussiska generaler och en fransk
general, som man uppgaf vara Felix Douay,
samt Napoleons stallmästare Raimbaux. En af
de preussiska generalerna, von Boyen, bar
hjelm; den andra, som skall vara furst von
Linne (Lippe?), bar en vanlig lägermössa.
Raimbaux var i stor stallmästaruniform, be-
täckt med broderier och snören. Förutom hr
Mathieu, maskiningeniören, som skulle föra
tåget till Lättich, for ingen annan med det-
ta tåg.
Öfver Marloye for tåget till Lättich. Under
vägen spred sig, trots de mått och steg, hvil-
ka vidtagits för att bevara hemligheten, ryk-
tet om Napoleons genomresa med blixtens ha-
stighet. Alla stationerna, ända till de minsta
hållplatser, voro belägrade af nyfikna, af hvil-
ka dock näppeligen någon fick se en skymt
af fransmännens f. d. kejsare, ty tåget gick
med ilande fart förbi stationerna. Endast i
Jemelle höll man några minuter för att taga
in vatten.
Jemelle ligger i närheten af Rochefort, der
prins Peter Bonaparte sedan några veckor sla-
git sig ner. Prins Peter hade blifvit under-
rättad om sin kusios genomresa. Han var
nere vid bangården. De båda kusinerna ta-
lade några minuter med hvarandra, kejsaren
sittande i vagnen, prinsen stående på fotste-
get. Af detta samtal, som afbröts af prins
Peters snyftningar, hörde de kringstående en-
dast följande ord, som Napoleon yttrade: Vi
återse hvarandra med det snaraste.
Kl. 3 t. 50 m. for tåget in i Lättich. För
att bespara kejsaren passerandet af en så
liflig bangård, hade man varit betänkt på att
redan i Angleur invexla tåget på den direkta
banan till Verviers. Detta visade sig dock
vara outförbart. För öfrigt besvärades den
resande ej af publikens nyfikenhet, och hans
hållning visade också att han ej fruktade den.
Invånarne i Lättich hade icke fått reda på
kejsarens ankomst, och i följd deraf voro en-
AÅaat hamnhattaeninmnnn nmAk du nedag intvitffada