Hvarjebanda nyheter.
Bjäörahistorier från Ängerman-
land, I åttonde årgåvgens 2:dra häfte af
Svenska Jägarförbundets nya Tidskrift läses,
blånd annat, följande af J. Meves berättade
björnhistorier : . .
Nybyggaren Jöhand Johansson från Junsele
socken, en -ifrig jägare såväl i olaga som
laga tidj gick en höstdag, då ny. snö fallit,
till skogs och fick der syn på en björn. Som
hän 6j vär beväpnad med skjutvapen, passan-
de för sådant vildbråd, skyndade han hem ef-
ter sin studsare, hvarjemte han. tillsade en an-
nån person att genast taga hans häst och åk-
don satt köra till ett uppgifvet ställe i sko-
gen; -förespående, att hah skulle få ett tungt
lass . med ; sig hem. Derefter begaf han sig
tillbaka till stället, der han,sett björnen, smög
sig Med största varsamhet efter dennes spår
och såg honom verkligen snart, der han låg
på brott. Bössan small, men björnen ryckte
endast till helt obetydligt... Johan. laddade
ånyo och sköt, men björnen förblef orörlig.
Han gick då närmare och fann vid eftersöende,
att första kulan redan gjort åsyftad verkan.
Björnen släpades nu till vägen och ladespå
åkdonet, och nu bar det af mot hemmet.
Plötsligen uppgaf den såsom död ansedda
björnen ett förfärligt vrålaöde, hvarvid hästen
blef så skrättd, att har sätte af i vildt sken.
Först sedan de begge karlarne hoppat af åk-
doriet, så att detta blef lättare, lugnade han
sig åter och stannade, och befang björnen
nu vid eftörseende vara stekdöd. Vrålandet
hade troligen uppgifvits i dödsminuten.
— I Fjellsjö socken blef en björn hölmad.
Åtskilliga Bodumsbor begåfvo sig då dit för
att taga Nalle i närmäre ögnasigte. Bland
dessa var en skicklig skidlöpare och snäll skytt
från JHällvattnet, vid namn Elias Ersson. Det
dröjde ej länge, förrän björnen var väckt ur
sin-vintersömn och på benen; förföljd af skid:
löparne. Efter någom stundkom han i gigte
för Elias Etssöon samt Zacharias Pehrsson
från Orrnäs, då den förre gaf honom ett skott
med den påföljd,.att kulan ibgiek bakom björ-
nens bog. Under fruktansvärdt råmande slår
nu Nalle med ramen efter det sårade stället,
går : sedan med, vacklande-steg rakt motven
gran; och förmodligen i tanke att granen var
den som förorsakat honom den häftiga smär-
tan, omfattar han densammas stam med sina
väldiga ramar och trycker den med all kraft
ill sitt ludna bröst: Skjut, medan han hål-
ler i trädet! ropar Elias- till. Zacharias; men
denne, darrande af fruktan, har ej förmåga
att skjuta. Elias rycker då till sig hans bössa
och sätter kulan bakom Nalles öra. Nalle står
orörlig med granen i fämnen; Elias laddar
inyo; ger honom ännu en kula bakom örat
och ser nu af björnens oförändrade ställning,
att han var död. Der får han stå, till dess
hela jagtsällskapet församlats och hållit till
godo med de medförda matsäckarnes innehåll,
bvarefter - granen befrias och Nalle i triumf
föres ur skoven. -