genomborrade min hjelm, dock så att jag blott
erfor en hettande känsla på min kala hjessa.
Ryttmästaren v. Heister hade två skottsår i
armen; hans häst erhöll ett granatskott och
störtade. Ryttmästaren Mejer, liksom löjtnant
v. Branconi, löjtnant EFriese, löjtnanten, grefve
Stiersdorff, löjtnant Campbell, adjutanten von
Ploetz saknås, men huruvida de verkligen
äro dödå, derom har man ingen visshet. Af
de tre sqvadronerna har jag åter hopplockat 4
plutoner. Dessutom finnas väl ännu 40 till 50
man som redan åter befinna sig på fötter. 200
hästar återstå af detre sqvadrfonerna. Vår för-
lust blef derigenom så stor, att Vi icke tordes
nöja oss med att taga batteriet utan också ge-
nombröto en infanteriträff af 1:a och en af
2:a linien. Jag befann mig just wied löjtnant
Campbell och en underofficer vid min sida
och riktade mitt anfall mot den fientlige ma-
joren, som ville draga upp sin revolver. In-
nan hän kom derhän, gaf jag honom ett hugg
i ansigtet, så att han föll af hästen. En offi-
cer sigtade på mig på två stegs afstånd, men
blef nedhuggen af min underöfficer och löjt-
nant Campbell; min häst erhöll äfven ett sår.
Den natt som följde var icke behaglig, men
litet hvar af öss kunde säga att Guds nåd al-
lena bevarat honom, ty af de 11 plutoner som
jag fört i striden (fem vöro detacherade) förde
jag dock tre tillbaka; att så många sluppo uu
dan är ett under; sannerligen man hade kun-
nat räkna derpå, Slagfältet är i våra händer.
Vi vänta konungen i dag eftermiddag. (De
franska berättelserna om tillintetgörelsen af
de bismarckska kyrassiererna ha således
vunnit full bekräftelse.)