SR tl
århundraden ieke förmå fylla. För andra gån-
gen förlorar jag henne, och derför har jag in-
sen annan än mig sjelf att skylla.
vi Den olycklige domaren gjorde sig de bittra-
ste förebråelser, Han var förtviflad. Aldrig
hade: han så hatat Albert, denne eländige som,
fastän besudlad med brottets vanära, stod i
vägen för hans lycka, Och vidare förbannade
han gubben Tabaret. Om ej denne varit, skulle
Han sej så hastigt ha fåttat sitt beslut. Han
skulle .ha .väntat, noga öfverlagt med sig sjelf
-och då. säkerligen insett dessa olägenheter,
för hvilka hans ögon nu öppnats först sedan
det var för: sent: att undvika dem.
Midt under det domaren förargade sig öfver
.Bubbeng ifver, hvaraf han låtit sig förledas
till att.begå en :så stor- dumhet, infann sig
denne: hos, honom.
Han hade fått ;höra att ransakningen var
afslutad, och han kom brinnande af begär att
erfara hvad som tilldragit sig. Han såg ut
ssom dem personifierade nyfikenheten då han
inträdde.
— Hvad har han svarat? frågade han, in-
nan han ännu , hunnit tillstänga dörren.
— Han är brottslig, deröm kan något tvif-
vel icke vidare. förefitnas, svarade domaren
med en brutalitet, eljest fullkomligt främ-
mande: för hans karakter.
söGubben Tabaret stod helt försagd öfver denna
svära: ton: 3 Han. som kom för att skörda lof-
ord i xnassal Också: var det möd en visstvek-