gen i höjdsträckningen, der jag andra dagen såg många af dem och deras hästar ligga döda, var ett drag af den för intet vikande tapperhet, som är så karakteristisk för tyska soldater, bland hvilka pultroner och desertörer inom alla grader tyckas vara fullkomligt okända. Jag bör äfven omtala någonting som föreföll alldeles oförklarligt. Prins Fredrik Carls armå hade en hård strid att kämpa och led uppenbarligen alltför mycket. Den stod i centern, endast då och då anslutande sig starkare åt den ena eller andra sidan. Han hade starka reserver, men de hade blifvit betydligt minskade till antalet genom striderna den 14 och 16. En ansenlig del af hans armå behöfde hvila och kanhända två kårer, men bestämdt en, behöfde helt och hållet reorganiseras. Då, omkring kl. half 5, kom en stor armå från någon region som var alldeles okänd för oss, hvilka hade följt armen några (engelska) mil. De kommo just öfver den platsen, der kungliga högqvarteret hade varit om morgonen. De hade börjat sin marsch vid den förut af mig nämnda tiden och de upphörde icke ens dermed sedan mörkret inbrutit, utan gingo på så länge skjutningen på höiderna fortfor. Denna nya här — hvems var den, hvarifrån kom den? Den kom icke från Goebens håll, ej heller från Steinmetz eller prins Fredrik Carls. Den kunde ju ej gerna tillhöra någon annan än endera af dessa, men rykten löpte omkring oss att dessa trupper kommo från kronprinsens arm6. Jag vet icke hvad jag skall tro, men många officerare säga att kronprinsen skickat upp dessa trupper från Toul för att understödja, om det behöfdes ). Fransmännen måtte ha ansett anryckandet af denna nya styrka som det afgörande slaget. Det måtte förefallit dem som om deras fiender blifvit ibjälslagna blott för att stå upp igen. De måste ha insett att den numeriska öfverlägsenheten mot dem var så stor att strid var hopplös. Från den stunden blef striden mycket svag på franska sidan och preussarne fingo fast fot längre fram på Metz-vägen. Men på fransmännens venstra flygel fäktades med dubbel furia. Från kl. 7 till 8 sköts ej mycket bortom byn, men å hvardera ändan af slagfältet syntes en molnstod af rök och eld. Något före kl. 8 fattade ett stort hvitt hus bakom Gravelotte eld. I skymningen såg det at som en kyrka; dess spira stod nu i lågor, och från den brinnande byggnaden uppsteg ett tjockt, svart rökmoln, som egendomligt afstack mot den hvita röken från slagfältet. Det började nu mörkna, och efter kl. 8 kunde vi spåra våra truppers riktning genom de eldbågar, som deras bomber beskrefvo, och genom de tungor af eld, som utsprungo från hvarje kanonmynning. De svartgula rökmolnen från brinnande hus jemte nattens skymning kastade en slöja öfver scenen och dolde den för alltid. Kl. half 9 utfördes ett ytterligare förtvifladt anfall af fransmännen mot preussarnes högra flygel — och allt är förbi. En qvart på 9 en förfärlig salva mot den yttersta preussiska flygeln, en ihållande artillerikonsert och såsom slutackord kulsprutornas ragslande brak — och allt är stilla. Slaget vid Gravelotte är slutadt och preussarne inneha höjderna bakom Vaux-skogen — höjder, hvilka dominera det kringliggande landet ända till den gräns dit kulorna från Metz batterier nå, Då jag gick tillbaka till byn Gorze för att der tillbringa natten, vände jag mig än ena gång om för att kasta en blick öfver slagfältet. Det framställde nu ett haf af rök, liggande efter marken och med en stor eld (brinnande hus) i hvardera ändan. Dagen hade varit vacker och strålande, nu blickade stjernorna ned öfver denna dödens och fasornas tummelplats, XSchlesische Zeitung tycker att de tyska arm6erna ej uträttat nog, då de hindrat Bazaines arm6 från att förena sig med Mac Mahons. Den klagar: För att rätt kunna bedöma händelserna under de sista stora slagen, måste man nödvändigt skaffa sig känvedom om våra egna förluster i deras förhållande till fiendens, ty detta lägger en stor tyngd i vågskålen, då vi söka s) Vi ha anfört detta stycke för att visa huru litet tidningskorrespondenter känna om annat än hvad de se med egna ögon. Denne engelsman var tydligen särdeles gynnad, enär han fick åskåda aget midt upp uti den kungliga staben; ändock vad man af de officiela berättelserna visste han ej, om drabbningen nu känner, att det var en del kårer af första och andra armåerna som skickats att senorna en bergig trakt gå så långt norrut utan att deltaga i striden tills de voro på höjden af fransmännens höcsra flank. då de skulle kringgå och