gen i höjdsträckningen, der jag andra dagen
såg många af dem och deras hästar ligga döda,
var ett drag af den för intet vikande tapper-
het, som är så karakteristisk för tyska solda-
ter, bland hvilka pultroner och desertörer in-
om alla grader tyckas vara fullkomligt okända.
Jag bör äfven omtala någonting som före-
föll alldeles oförklarligt. Prins Fredrik Carls
armå hade en hård strid att kämpa och led
uppenbarligen alltför mycket. Den stod i cen-
tern, endast då och då anslutande sig star-
kare åt den ena eller andra sidan. Han hade
starka reserver, men de hade blifvit betydligt
minskade till antalet genom striderna den 14
och 16. En ansenlig del af hans armå be-
höfde hvila och kanhända två kårer, men be-
stämdt en, behöfde helt och hållet reorgani-
seras. Då, omkring kl. half 5, kom en stor
armå från någon region som var alldeles okänd
för oss, hvilka hade följt armen några (engel-
ska) mil.
De kommo just öfver den platsen, der
kungliga högqvarteret hade varit om morgo-
nen. De hade börjat sin marsch vid den förut
af mig nämnda tiden och de upphörde icke
ens dermed sedan mörkret inbrutit, utan gingo
på så länge skjutningen på höiderna fortfor.
Denna nya här — hvems var den, hvarifrån
kom den? Den kom icke från Goebens håll,
ej heller från Steinmetz eller prins Fredrik
Carls. Den kunde ju ej gerna tillhöra någon
annan än endera af dessa, men rykten löpte
omkring oss att dessa trupper kommo från
kronprinsens arm6. Jag vet icke hvad jag
skall tro, men många officerare säga att kron-
prinsen skickat upp dessa trupper från Toul
för att understödja, om det behöfdes ).
Fransmännen måtte ha ansett anryckandet
af denna nya styrka som det afgörande slaget.
Det måtte förefallit dem som om deras fien-
der blifvit ibjälslagna blott för att stå upp
igen. De måste ha insett att den numeriska
öfverlägsenheten mot dem var så stor att strid
var hopplös. Från den stunden blef striden
mycket svag på franska sidan och preussarne
fingo fast fot längre fram på Metz-vägen.
Men på fransmännens venstra flygel fäktades
med dubbel furia. Från kl. 7 till 8 sköts
ej mycket bortom byn, men å hvardera ändan
af slagfältet syntes en molnstod af rök och eld.
Något före kl. 8 fattade ett stort hvitt hus
bakom Gravelotte eld. I skymningen såg det
at som en kyrka; dess spira stod nu i lågor,
och från den brinnande byggnaden uppsteg
ett tjockt, svart rökmoln, som egendomligt af-
stack mot den hvita röken från slagfältet.
Det började nu mörkna, och efter kl. 8
kunde vi spåra våra truppers riktning genom
de eldbågar, som deras bomber beskrefvo, och
genom de tungor af eld, som utsprungo från
hvarje kanonmynning. De svartgula rökmol-
nen från brinnande hus jemte nattens skym-
ning kastade en slöja öfver scenen och dolde
den för alltid. Kl. half 9 utfördes ett ytter-
ligare förtvifladt anfall af fransmännen mot
preussarnes högra flygel — och allt är förbi.
En qvart på 9 en förfärlig salva mot den
yttersta preussiska flygeln, en ihållande artil-
lerikonsert och såsom slutackord kulsprutor-
nas ragslande brak — och allt är stilla. Sla-
get vid Gravelotte är slutadt och preussarne
inneha höjderna bakom Vaux-skogen — höj-
der, hvilka dominera det kringliggande landet
ända till den gräns dit kulorna från Metz
batterier nå,
Då jag gick tillbaka till byn Gorze för att
der tillbringa natten, vände jag mig än ena
gång om för att kasta en blick öfver slagfäl-
tet. Det framställde nu ett haf af rök, lig-
gande efter marken och med en stor eld
(brinnande hus) i hvardera ändan. Dagen hade
varit vacker och strålande, nu blickade stjer-
norna ned öfver denna dödens och fasornas
tummelplats,
XSchlesische Zeitung tycker att de tyska
arm6erna ej uträttat nog, då de hindrat Ba-
zaines arm6 från att förena sig med Mac
Mahons. Den klagar:
För att rätt kunna bedöma händelserna un-
der de sista stora slagen, måste man nödvän-
digt skaffa sig känvedom om våra egna förlu-
ster i deras förhållande till fiendens, ty detta
lägger en stor tyngd i vågskålen, då vi söka
s) Vi ha anfört detta stycke för att visa huru
litet tidningskorrespondenter känna om annat än
hvad de se med egna ögon. Denne engelsman var
tydligen särdeles gynnad, enär han fick åskåda
aget midt upp uti den kungliga staben; ändock
vad man af de officiela berättelserna
visste han ej,
om drabbningen nu känner, att det var en del kå-
rer af första och andra armåerna som skickats att
senorna en bergig trakt gå så långt norrut utan att
deltaga i striden tills de voro på höjden af frans-
männens höcsra flank. då de skulle kringgå och