pas för åstadkommande af en bättre ställning
för arbetaren i dessa trakter.)
Fabrikanterna i Mark hafva alltid framställt
anspråk på skydd för sin industri och afsände
till och med för några år sedan en deputation
till bufvudstaden, hvilken uppvaktade konun-
gen och statsrådet Gripenstedt i afsigt att till
deras förmån söka motverka den friare tull-
lagstiftningen. I sanning, icke ringa anspråk!
— Detta skydd, som är ingenting annat än en
skatt, lagd på allmänheten, hindrar icke samma
fabrikanter att utsuga sina arbetare; dessa
äro således mycket dåligt skyddade, och detta
beror derpå, att skyddssystemet är endast till
hälften tillimpadt, d. v. s. till den hälft som
afser arbetsgifvarens fördel, då deremot dess
andra hälft, som afser arbetarens, är alldeles
åsidosatt, ty skyddssystemets ovilkorliga kon-
seqvens fordrar, att icke blott arbetsgifvarens,
utan äfven arbetarens fördel tillgodoses, d. v.
s. här — skyddas. Skall nu detta skydd till
förmån för bomullsväfverifabrikanterna fort-
fara, så bör det ock utsträckas till de-
ras arbetare, d. v. 8. arbetslönerna fixeras af
staten. Detta är systemets konseqvens, och
endast på detta vilkor kan skyddsanspråket
uppträda med fog af rättvisa. Vill man icke
på dessa vilkor bibehålla skyddssystemet —
välan, kasta det öfver bord! Den industri,
hvarom nu är fråga, skall kanske hämnas el-
ler gå tillbaka för en tid, men lika visst är,
att den sedermera skall uppstå och utveckla
sig på naturligare och tidsenligare grundvalar.
Ios. inser allt för väl, att, i händelse det
sista af dessa alternativer komme till stånd,
de talrika arbetarne i Mark (i hvilkas intresse
insändaren här tagit till orda) till en början
skulle komma att lida mycken nöd, men på
samma gång skulle dock hoppet om en bättre
framtid skymta fram, i det de nödgades dels
upprätta det nu alldeles försummade jord-
bruket, dels vända sina krafter åt andra
båll, Bom bättre lönade deras ansträngningar.
Deras nuvarande tillstånd visar dem en fram-
ud, som är hopplös icke blott för dem sjelfva,
utsn äfven för deras barn.
x) Det är alldeles gifvet att äfven presterna i dessa
socknar drabbas i mer eller mindre grad af det
allmänna förtrycket — och man påträftfar i åtskil-
liga presters ställning så primitiva förhållanden,
att man står öfverraskad icke blott deraf, utan ännu
mer deraf att prestmän i sådan ställning ännu bi-
behållit verksamhetslust i sitt kall. Innehafvare af
feta pastorater ha vi ofta sett uträtta mindre, än
det vi funno vara gjordt af åtminstone en prost i
dessa distrikter, hvilken ej hade större inkomst,
än hvad en vanligt hygglig egendomsegare bru-
kar bestå sin fördräng eller rättare. Dessutom får
man komma ihåg, att förläggarne bo i en eller två
socknar, hvaremot arbetarne äro spridda öfver 23.
Anm. af D. N:rs korresp. i Knallbygden.