VV PD MR RV
Tillståndet i Elfsborgs läns
fabriksdistrikter.
Den skildring af arbetarebefolkningens
i dessa distrikter betryckta ställning, som
varit införd i denna tidning och till hvil-
ken ett motstycke förut stått att läsa i
Göteborgs Handelstidning, har af den sed-
nare tidningen återgifvits, hvarvid dess
redaktion äfven bifogat några reflektio-
ner, läggande dem och den på hbjertat,
som i främsta rummet hafva skyldighet
att taga itu med saken, att äfven göra
detta så, att det må bli sanning en gång,
hvad man hittills mot bättre vetande ve-
lat inbilla allmänheten, nemligen att till-
ståndet i fabriksdistrikterna vore mycket
godt samt att det skulle vara en lycka,
om den der rådande industriela verksam-
heten vunne allt vidare utsträckning, äf-
ven till andra delar af landet.
En inhemsk industri på sådana vilkor
som -. dem, hvilka hittills existerat i dessa
fabriksdistrikter, är dock ingenting önsk-
värdt, såsom vi förut visat, på samma
gång vi äfven sökt ådagalägga, att denna
Industris dagar nu äro räknade och att
den. omöjligen kan få. bedrifvas för priset
af en talrik befolknings ruin och under-
gång.. :
Frågan om denna befolknings framtid,
en gång på allvar väckt, kan ej vidare
skjutas åt sidan. Vi ha fått en förnyad
anledning att taga till orda i denna sak
genom en till Göteborgs Handelstidning
insänd uppsats i ämnet. Sedan insända-
ren vitsordat att de af oss och Handels-
tidningen lemnade uppgifterna äro full-
komligt öfverensstämmande med den sorg-
liga. verkligheten och icke på något sätt
öfverdrifvna samt tillika anmärkt, att det
ingalunda. är för tidigt att allmänhetens
uppmärksamhet riktas på ställningen i
dessa distrikter, fortsätter han:
Ins. kan för egen del bekräfta att, oaktadt
håh besökt de flesta Sveriges landskap, han
ingenstädes bevittnat en sådan nöd, ett så-
dant elände, som bland väfvarebefolkningen i
Marks härad. Hvad som uti H.-T. anföres
om dessa arbetares bostäder, deras bleka, ut-
märglade utseende, deras genom svält och öf-
veransträngning förstörda helsa, deras uthung-
rade, trasiga barn, är ett beklagligt faktum,
som uppväcker Hös menniskovännen känslor
af djupaste deltagande för en befolkning,
som, med ett öfvermåttan öfveransträngande
arbete hvilket lägger dem i en förtidig graf,
endast medelst en till svältkur gränsande diet
förmår uppehålla sin eländiga tillvaro. Frå-
gar man nu: hvems är skulden, hvem bär det
fruktansvärda ansvaret för det all beskrif-
ning trotsande eländet inom dessa distrikter?
så blir svaret: arbetsgif varne, endast arbets-
gifvarne. . Dessa hafva till större delen för-
värfvat betydlig förmögenhet genom just dessa
flitiga, tåliga arbetare, hvilka de icke gifvit —
sin förtjenta lön, d. v. s. en lön, hvarpå de
kunna lefva ett menskligt lif och som de väl
förtjent med att arbete, hvarigenom de be-
redt välstånd och öfverflöd åt sina arbetsgif-
vare. Det är förgäfves att dessa undskylla
sig med dåliga tider, ty antingen tiderna va-
rit goda eller dåliga, har tillståndet bland ar-
betarne aldrig varit annat än dåligt. Under
ett samtal, gom ins:n hade med en väfverska
i Marks härad, framställde han till henne
bland annat den frågan, om ingen bland de
rika fabrikanterna någonsin donerat ett kapi-
tal till någon välgörande stiftelse till sina ar-
betares förmån t. ex. en pensionsfond för
ålderstigna eller orkeslösa väfverskor eller för
något annat godt ändamål; och fick till svar:
att ingen af distriktets fabrikanter någonsin
gjort någon stiftelse till sina arbetares förs
mån.
Vidare Omtalade hon, att för flera år sedan
hade en tysk färgare, som nyligen bosatt sig
i orten, på en kommunalsammankomst före-
slagit inrättandet af en sparbank, men han
blef genast nedtystad och tillrättavisad för
dettå nyhetsmakert, emedan man väl visste,
att arbetarens lön, som icke gaf honom dag-
ligt bröd, än-mindre lemnade honom något öf-
ver att insätta i sparbanken; och en sparbank
utan några insättningar hade väl tagit sig min-
dre väl ut, När färgaren blef mera förtrolig
med förhållandena på platsen, återkom han ej
heller någonsin med ett dylikt förslag. Det
var med känslor af djup nedslagenhet öfver
den bedröfliga erfarenhet han gjort insända-
ren aflägsnade sig från dennaaf armodet djupt
tryckta befolkning. Om någonstädegs, vore här
ett fält. för presten att tillhålla arbetsgifvaren
att uppfylla sin kristliga pligt. Presten borde
vara den fattiges naturlige målsman, men be-
Il slaetela visar AnRfananhatan att han Af.