VV PD MR RV Tillståndet i Elfsborgs läns fabriksdistrikter. Den skildring af arbetarebefolkningens i dessa distrikter betryckta ställning, som varit införd i denna tidning och till hvilken ett motstycke förut stått att läsa i Göteborgs Handelstidning, har af den sednare tidningen återgifvits, hvarvid dess redaktion äfven bifogat några reflektioner, läggande dem och den på hbjertat, som i främsta rummet hafva skyldighet att taga itu med saken, att äfven göra detta så, att det må bli sanning en gång, hvad man hittills mot bättre vetande velat inbilla allmänheten, nemligen att tillståndet i fabriksdistrikterna vore mycket godt samt att det skulle vara en lycka, om den der rådande industriela verksamheten vunne allt vidare utsträckning, äfven till andra delar af landet. En inhemsk industri på sådana vilkor som -. dem, hvilka hittills existerat i dessa fabriksdistrikter, är dock ingenting önskvärdt, såsom vi förut visat, på samma gång vi äfven sökt ådagalägga, att denna Industris dagar nu äro räknade och att den. omöjligen kan få. bedrifvas för priset af en talrik befolknings ruin och undergång.. : Frågan om denna befolknings framtid, en gång på allvar väckt, kan ej vidare skjutas åt sidan. Vi ha fått en förnyad anledning att taga till orda i denna sak genom en till Göteborgs Handelstidning insänd uppsats i ämnet. Sedan insändaren vitsordat att de af oss och Handelstidningen lemnade uppgifterna äro fullkomligt öfverensstämmande med den sorgliga. verkligheten och icke på något sätt öfverdrifvna samt tillika anmärkt, att det ingalunda. är för tidigt att allmänhetens uppmärksamhet riktas på ställningen i dessa distrikter, fortsätter han: Ins. kan för egen del bekräfta att, oaktadt håh besökt de flesta Sveriges landskap, han ingenstädes bevittnat en sådan nöd, ett sådant elände, som bland väfvarebefolkningen i Marks härad. Hvad som uti H.-T. anföres om dessa arbetares bostäder, deras bleka, utmärglade utseende, deras genom svält och öfveransträngning förstörda helsa, deras uthungrade, trasiga barn, är ett beklagligt faktum, som uppväcker Hös menniskovännen känslor af djupaste deltagande för en befolkning, som, med ett öfvermåttan öfveransträngande arbete hvilket lägger dem i en förtidig graf, endast medelst en till svältkur gränsande diet förmår uppehålla sin eländiga tillvaro. Frågar man nu: hvems är skulden, hvem bär det fruktansvärda ansvaret för det all beskrifning trotsande eländet inom dessa distrikter? så blir svaret: arbetsgif varne, endast arbetsgifvarne. . Dessa hafva till större delen förvärfvat betydlig förmögenhet genom just dessa flitiga, tåliga arbetare, hvilka de icke gifvit — sin förtjenta lön, d. v. s. en lön, hvarpå de kunna lefva ett menskligt lif och som de väl förtjent med att arbete, hvarigenom de beredt välstånd och öfverflöd åt sina arbetsgifvare. Det är förgäfves att dessa undskylla sig med dåliga tider, ty antingen tiderna varit goda eller dåliga, har tillståndet bland arbetarne aldrig varit annat än dåligt. Under ett samtal, gom ins:n hade med en väfverska i Marks härad, framställde han till henne bland annat den frågan, om ingen bland de rika fabrikanterna någonsin donerat ett kapital till någon välgörande stiftelse till sina arbetares förmån t. ex. en pensionsfond för ålderstigna eller orkeslösa väfverskor eller för något annat godt ändamål; och fick till svar: att ingen af distriktets fabrikanter någonsin gjort någon stiftelse till sina arbetares förs mån. Vidare Omtalade hon, att för flera år sedan hade en tysk färgare, som nyligen bosatt sig i orten, på en kommunalsammankomst föreslagit inrättandet af en sparbank, men han blef genast nedtystad och tillrättavisad för dettå nyhetsmakert, emedan man väl visste, att arbetarens lön, som icke gaf honom dagligt bröd, än-mindre lemnade honom något öfver att insätta i sparbanken; och en sparbank utan några insättningar hade väl tagit sig mindre väl ut, När färgaren blef mera förtrolig med förhållandena på platsen, återkom han ej heller någonsin med ett dylikt förslag. Det var med känslor af djup nedslagenhet öfver den bedröfliga erfarenhet han gjort insändaren aflägsnade sig från dennaaf armodet djupt tryckta befolkning. Om någonstädegs, vore här ett fält. för presten att tillhålla arbetsgifvaren att uppfylla sin kristliga pligt. Presten borde vara den fattiges naturlige målsman, men beIl slaetela visar AnRfananhatan att han Af.